måndag 28 oktober 2013

Klagomuren och Guds ironiska sida

Det trotsar all logik, det är en 4000 m2 stor plätt i universum omgiven av gamla murar, förfallen å färglös, ändå är det epicentrum för mänsklighetens drömmar och rädslor; det är hjärtat  av judendomen , kristendomen och islam . Känd som Haram el–Sharif av vissa, eller Tempelberget av andra, världens navel för alla. Tempelberget, tros vara platsen för det första och andra judiska templet, anses av judar vara de enda stenarna intakta från den romerska plundringen av Jerusalem år 70 eKr. Det är krönet av berget Moira, det är rastplatsen för de flygande hästarna, det är dårligheternas högborg, det är religion.

Fundamentalisterna av idag vill nu sätta sina apokalyptiska system i verket. Riv en moské, bygg ett Tempel, starta ett krig. Allt för att tre händelser måste äga rum innan den judiska Messias kommer: återupprättandet av Israel, judarnas återkomst till sitt hemland, och byggandet av ett tredje tempel. Som religiösa judar serpå det kom de två första händelserna vid grundandet av den judiska staten 1948, och vilsna i de himmelska tvångstankarnas tecken, säger de att den tredje händelsen har blivit möjligt tack vare det arabisk-israeliska kriget 1967.

Retoriken pressar från alla sidor in hatet igenom den trånga krigspassionsportalen. Att skada moskén, betyder ett globalt krig mellan den muslimska världen och Israel, dessutom är det ingen tvekan om att det skulle vara ett krig som riskerar föra förstörelse till staten Israel, för i händelse av en judisk extremistattack mot tempelplatsen, kommer hela skulden läggas på Israel och apokalyptiskt destruktiva krafter kan sen husera fritt.

Men det finns en lösning som jag nu är övertygad om kan fungera; det judiska templet byggdes aldrig på det nuvarande Tempelberget utan var beläget en fjärdedels mil söderut; ovan dagens Gihonkälla. I boken The Temples That Jerusalem Forgot av Ernest Martin baseras slutsatserna på flertalet bevis, bibliska, historiska och geografiska, och för de som inte är fast i religiösa vanföreställningar kan teorin inte vara annat än mycket trolig.

Flavius Josephus, som erbjöd ögonvittnesskildringar av förstörelsen av Jerusalem och dess tempel i AD 70, skriver bland annat att endast den romerska tionde legionens läger fick stå kvar bland ruinerna av Jerusalems stad och tempel; Fort Antonia, som Herodes uppkallade efter Mark Anthony, var jämförbara i storlek och placering till andra romerska fästningar byggda för att skydda ockuperade städer. Josephus rapporterade att Fort Antonia var stor som en stad och kunde hålla en hel legion av trupper, dvs. 5.000 soldater plus stödpersonal. Herodes hade byggt  fortet år 6 e.Kr. och romarna använde redan innan revolten platsen som härläger, och de hade ingen anledning att förstöra det efter kriget. För som en säkerhetsåtgärd, fortsatte det romerska imperiet att använda Antonia för att hysa den tionde legionen även efter Jerusalems förstörelse och förblev kvar bakom murarna i mer än 200 år. Att Haram verkligen är Fort Antonia har flera vittnesmål från olika kyrkofäderna och pilgrimer från fjärde till sjätte århundradena också bekräftat; de talade alla om ett stort stenomgärdat Praetorium; där Pilatus dömde Jesus. Templet beskrevs som försvunnet och placerat söder över, ovanför källorna vid nuvarande Davids stad i Jerusalem. Dagens Klippmoské står därför troligen ovan Jupiters tempel. . .men det är en annan historia.

Så Klagomuren, där fundamentalisterna gråter, var och är egentligen en del av väggarna som inneslut en Romersk här. . .den som fördrev det judiska folket. Gud är ironisk. Det tragiska är att judendomen innan tiden för korstågen kände till att Klagomuren inte var en rest av ett andra tempel och när judarna försökte återuppbygga ett tredje judiskt tempel i dialog med Konstantin och senare under Julian år 362 eKr ville de bygga just längre söder ut.

Under de senaste 130 åren har arkeologer bekräftat att den ursprungliga Davids stad byggdes på den sydöstra kanten av Jerusalem, problemet är att arkeologer förvisso gjorde rätt att för hundra år sedan  flytta platsen för Davids gamla stad till det sydöstra Jerusalem, men de misslyckades tyvärr med att omvärdera sitt traditionella tänk kring placeringen av det judiska templet.

Även Bibeln ger stöd för placeringen vid nuvarande Davids stad; Davids psalmer vittnar om att " levande vatten " flödade genom templet, det fanns även en ögonvittnesskildring från en person från Egypten som hette Aristeas som tittade på templet i omkring 285 f.Kr. Han konstaterade helt kategoriskt att templet var belägen över en outtömlig källa som vällde upp inom den inre delen av templet. Även romerska historiker spelar in i bedömningen, Tacitus skrev 105eKr att "templet i Jerusalem hade inom dess område en naturlig vattenkälla." Inga naturliga källor har någonsin funnits inom Haram el-Sharif, endast cisterner för uppsamling av regnvatten. Geologiskt är det enda naturliga källan i Jerusalem; Gihon. Även de islamiska härskarna från sjunde till elfte århundradet tillät judarna att leva nära sina tempelruiner vid Gihon, men förbjöd dem att gå in i Haram, vilket vidare visar att platserna inte var synonyma.

Vidare så hittade Sir Charles Warren, den största utgrävaren av Jerusalem, som minutiöst undersökt alla vinklar, vrår, hål, cisterner och tunnlar under Haram, inga arkeologiska lämningar som identifierats med det andra templet.

Men man kan väl inte helt förstöra ett tempel invänder de religiösa fanatiska skeptikerna. Jo det kan man, romarna var kunniga och som bevis för detta har arkeologerna aldrig avslöjat några andra ruiner som identifierats med Herodes byggde i Jerusalem, inklusive hans överdådiga palats, det grekiska Gymnasium eller den romerska Hippodromen. . .och med tanke på vittnesmålen från ögonvittnen kring den fullkomliga förstörelsen av Jerusalem, som grävdes upp från sina grundvalar, är det osannolikt att något bevis för det andra templet eller andra massiva Herodianska byggnader någonsin kommer att hittas. Om templet aldrig var beläget på, det idag förmodade ”Tempelberget”, är ett stort hinder för fred mellan israeler och palestinier passé. Judarna kunde då flytta sitt fokus söderut, bort  från den västra muren och mot Gihon, samt där bygga sitt tredje tempel.

Jag har sett mycket ruiner i regionen, läst det mesta av de historiska källorna, och en så potentiellt upprörande teori som nog är sann har jag aldrig stött på. Bevisad och accepterad av fler kan den radikalt förändra centrala aspekter av den teologiska, historiska, kulturella och politiska förståelsen av Jerusalem och dess heliga platser, teorin bör inte ignoreras.