Kollaps?

Jag har under ett antal år nu fascinerats av hur klimatförändringsskeptikerna hela tiden strävar efter att bevara? Svaret slog mig när jag nyligen läste Jared Diamonds bok "Collapse", där de olika samhällena han beskrev, till följd av miljöbelastningar, kollapsade. Påskön, norskstyrda medeltids Grönland, mayafolkets civilisation hade alla ett gemensamt mönster: ett ganska hierarkiskt samhälle där bevarandet av den rådande hierarkin var viktigare än bevarandet av hela samhället.

Så jag förstod hur normännen på Grönland vägrade anpassa sig till kallare vintrar eller lära sig av inuiterna att överleva dem, de föredrog att deras samhälle förintade, hellre än att ge upp sin position i Ö-hierarkin. Påsk öns invånare fortsatte att hugga ner träden på sin jordlott, in till sista stam; detta istället för att ge upp att bygga å frakta de statussymboler som stenenhuvudena utgjorde. Maya indianerna hög på samma sätt ner sin skog för att bygga mer å större, vilket förvärrade torkan som senare tog död på dem å deras imperium.

Så tillbaka i vårt industriella samhälle av idag, den värdehierarkin som frihandelsprofeterna vill bevara är mer värt än samhället självt, och samhället i en globaliserad värld är just; planeten. Så i sin iver att bevara sin rätt att köra en SUV eller resa på sin billiga charter så förnekar de alla miljöhot, precis som mayafolket, påskpojkarna och norrbaggarna, eftersom hierarkin i samhället är viktigare än något annat. Samhället i deras uppfattning kan inte existera utan den existerande ojämlika hierarkin så allt som hotar den, hotar att avveckla civilisationen. Intressant vore att hitta den konservativa feodala klassen i världen idag som är smarta nog att mentalt separera hierarkin från sig själva och faktiskt använda sitt inflytande för att överleva och ta dramatiska steg för att upphöra med miljöförstörande eskapader. Finns de?

Tveksamt. Den rådande ideologiska frihandelshegemonin fokuserar på vad människan har i förhållande till andra människor som en symbol för deras position i hierarkin. Det eftersträvansvärda är att vinna makt på din nästas bekostnad. Vare det grannen eller nästa kontinent.  De tror att utveckling ligger i att vilja ha mer än din granne, att det är detta som driver samhället; och om det samhälle du vill ha är djupt materialistiskt? Ja då räknas inte miljökostnaderna, vilket Diamond så fint påpekar. Men om maktens hierarkier de gjorde en anständig analys kring deras verkliga intressen, kan de se exakt hur många gemensamma intressen som de har med andra att försöka bevara planeten vi alla är beroende av. Emellertid skulle det krävas att de behövde ge upp sitt positionella tänkande, den prioritet de ger till hierarkier och individvinster och fokuserar på kollektivet i vid bemärkelse. Självfallet fruktar maktens estradörer förändring, men de inser inte att deras plan att skapa status quo är djupt ohållbar; och att stabiliteten de söker kommer att nekas dem. För att förbli en planet bebolig måste samhället förändras mycket och invanda sanningar samt tankemönster brytas.

Dagens maktliga stater har uppnått global dominans på grund av särskilda miljömässiga och tekniska fördelar, men vi västerlänningar har inte nödvändigtvis de mest överlägsna idéerna om hur man ska leva väl.