Israel och Palestina. Ett brödrafolk som fått för sig att de
under en kort historisk period måste strida. Åren jag rest i regionen har lärt
mig mycket om hur och varför men framförallt har jag förstått att situationen kommer
bli värre, mycket värre innan den blir bättre. Det kommer moder Gaia se till. De
tryckande temperaturerna, sinande akvifer, invaderande saltöknar och stigande
hav kommer ställa mer krav på en redan prekära vattenförsörjningssituation. Att
hålla alla dessa höghus i Tel Aviv luftkonditionerade kommer dränera mycket mer
energi. Elektriciteten räcker väl? Inte. Det finns en stor differens mellan vad
Israels naturgas myndigheten säger kommer att behövas fram till 2020 och vad
som kan produceras. Dessutom varnar Israels geologer för att naturgasnivåerna sannolikt
är mycket längre än tidigare trott.
Utanför Gaza finns bevisade reserver som däremot skulle göra
kunna Palestina lika gasrika som Kuwait. Men om Gaza upphör att existera som en
del av Palestina, skulle gasen tillfalla Israel. De skulle behöva välja mellan
den politiska pressen att leverera luftkonditioneringen nu och den lekamliga
följden av ett mänskligt utdöende folk på Gaza, och när denna gas är borta,
tillsammans med Gazabefolkningen är borta, och solen fortfarande slår ner på
stränderna i Jaffa hetare än tidigare vad händer då?
Ta bort naturgas, el eller internationellt bistånd och vad
har du då kvar i det lilla landet Palestina? Stentempel? Vad händer med Israel om
samtliga större givare plötsligt bli tvungna att dra ner på sitt stöd? Om det Israeliska
nationella elnätet får slut på gas och olja, kommer tillgången på mat i Tel
Aviv och Jerusalem vara borta på bara några dagar. Om då även biståndet är slut. . .
Israelerna kommer plötsligt inse att de tusentals föredömliga
kibbutzer som användes för att stödja ekonomin, och gjorde det så otroligt produktivt
redan innan de moderna petrokemiska jordbruken, inte längre finns, och ingen
kan inte äta kulor, helikopterdelar och programvara. Inför den kommande klimatkolpasen i regionen vilka är den
största förloraren? Människor som bor i höghus i urbana områden, de som dansat
på stränderna? Eller landsbygdens filasteen med solida släktband till byns
stödsystem. Palestinierna, kommer i stort, vara kvar även efter nästa
århundrade är till ända och Israelerna retirerat bakom 1948 års gränser.
