Den demokratiska DCA-underkastelsen?

Ett bilateralt försvarsavtal DCA är inte nödvändigt för Rikets säkerhet. Sverige har i decennier upprätthållit militär kompatibilitet med Nordatlantiska fördragsorganisationen, Nato och NATO-styrkor har övat i Sverige. För nio år sedan, i september 2014, undertecknade Sverige värdlandsavtalet "Memorandum of Understanding" angående tillhandahållande av värdnationsstöd för genomförandet av NATO-operationer" med Nato. Överenskommelsen utarbetades delvis utan riksdagsdebatt, men ingenting framkommit som han som laglighetsövervakare borde ingripa i. 

Sålunda reglerades NATO-styrkornas ställning i Sverige och användningen av svenska områden, hamnar och flygplatser för utbildning redan i hög grad under Sveriges Nato-partnerskap. Värdlandsavtalet tillåter dock inte permanent närvaro av soldater från en främmande makt.

Nato har som bekant inga egna trupper. Natos styrkor sätts samman från fall till fall av nationella styrkor i enlighet med deras regler. NATO Status of Forces Agreement (NATO SOFA) definierar statusen för dessa styrkor i respektive värdland.

Som ny medlem i Nato har Sverige åtagit sig att ansluta sig till NATO SOFA-avtalet, som har samma innehåll för alla medlemmar. Den definierar hur trupper från ett annat land ska behandlas inom det egna landets territorium och även vem som har jurisdiktion i brottmål. Avtalet kräver ändringar i den svenska lagstiftningen, t.ex. angående lagen om skjutvapen, och även Sveriges uttalande om dödsstraffet, eftersom det är förbjudet att döma dödsstraffet i Sverige.

År 2016, när Sveriges Nato-medlemskap knappt var på optionsnivå och Natos betydelse ifrågasattes, t.ex. i USA och Frankrike på presidentnivå, utfärdade de svenska och amerikanska försvarsministerierna en gemensam avsiktsförklaring om att intensifiera det bilaterala försvarssamarbetet. Värdlandsavtalet och avsiktsförklaringen gjordes således redan före Sveriges NATO-medlemskap. Det förra gällde Sverige och Nato, det senare endast Sverige och USA.

Sverige är nu medlem i Nato och förbereder sig för närvarande för att ansluta sig till SOFA-avtalet, som nödvändigtvis är relaterat till Nato-medlemskapet. Samtidigt förhandlar Sverige om ett bilateralt försvarssamarbetsavtal med USA, som kallas Defence Cooperation Agreement (DCA). Det är i sin tur inte en juridiskt nödvändig konsekvens av Nato-medlemskapet.

Detta parallella förfarande och de möjligheter det öppnar för Sverige som aktör inom Nato verkar inte vara offentligt klarlagt av regeringen. Många medborgare verkar tro att DCA är ett avtal med Nato som på något sätt slutför anslutningen till Nato på teknisk nivå. DCA följer emellertid inte juridiskt av Nato-medlemskapet. Istället är DCA en följd av 2016 års avsiktsförklaring med USA om ett bilateralt försvarsavtal.

Det bör därför noteras att DCA inte är juridiskt nödvändig. Trots att landet gått med i Nato och slutit Natos SOFA-avtal är Sverige inte skyldigt att sluta ett bilateralt försvarssamarbetsavtal med USA eller något annat land, än mindre motta permanenta utländska styrkor i landet och upprätta baser för dem.

DCA

Enligt tillkännagivandet från försvarsministeriet hösten 2022 ska DCA skapa ett ramverk och en rättslig grund för ett regelbundet försvarssamarbete mellan Sverige och USA och för dess konsolidering, om säkerhetsläget kräver det. Sveriges mål vid utformningen av avtalet har inte offentliggjorts.

I dagsläget kan en främmande makt inte hålla sina soldater under eget befäl i Sverige. Avtalet ska möjliggöra att USA kan skicka, stationera och kommendera sina trupper i Sverige och för att logistik och användning av egna vapen och underhållssystem skulle säkras för dem.

Det bilaterala DCA skiljer sig från Natos värdlandsavtal på flera viktiga sätt: Värdlandsavtalet är inte ett mellanstatligt fördrag som DCA skulle vara. Värdlandsavtalet förpliktar Sverige faktiskt inte till någonting och det påverkar inte Sveriges suveränitet ens i en krissituation. DCA skulle bli en till sin natur bindande internationell överenskommelse som påverkar Sveriges suveränitet både i fredstid och i krissituationer. I detta sammanhang måste det understrykas att Sveriges Natoanslutningsavtal inte tillåter några undantag från Sveriges suveränitet. Sverige har inte gett upp något av sin suveränitet. Genom att gå med i Nato har Sverige endast förbundit sig att försvara sig själv och, vid behov, att försvara andra allierade genom eget beslut. Natomedlemskap innebär inte att trupper eller vapen från andra medlemsländer utan inbjudan skickas till Sveriges territorium, inte ens i form av transitering. Medlemskapet innebär inte att Sverige överlämnar administrativ eller rättslig makt till organisationen eller andra medlemsländer.

I stället skulle DCA leda till att Sveriges suveränitet kränktes av en specifik främmande makt. Därför kan det inte betraktas som någon form av teknisk justering av medlemskapet i Nato. Den andra avtalsslutande parten i DCA skulle inte vara Nato utan bara USA, och avtalet skulle innebära begränsningar av Sveriges suveränitet.

Läget vid tidpunkten för förhandlingarna

DCA-förhandlingarna ägde rum i en tid av betydande geopolitiska förändringar, när USA:s position och dess dollar hotar att försvagas.

När USA redan har bilaterala försvarsavtal med många länder och många Nato-länder, kommer man också att tänka på att USA skulle försöka operera med vissa länders vapenmakt utan Nato-byråkratin. Eller så förbereder sig USA för att Nato skall avvecklas under landets nästa presidentperiod, eller så kommer USA:s intresse för Nato som helhet att avta när dess uppmärksamhet och resurser fokuseras på Stillahavsregionen. I så fall skulle USA kunna vara mer flexibel när det gäller att samarbeta med enskilda länder utan Nato-ramverk.

Norge har redan ett eget nytt försvarssamarbetsavtal med USA, som kompletterar det tidigare norsk-amerikanska försvarssamarbetsavtalet och SOFA-avtalet. Danmark, Sverige och Sverige förhandlar för närvarande om sina. Liksom Norge är Danmark en grundare av Nato, Sverige är ännu inte medlem, men snart. Om de nordiska länderna inte samråder med varandra kan USA, som har hela den nordiska spelplanen inom sitt synfält, samordna innehållet i dessa avtal i sin strategiska planering och genomföra dem parallellt med hänsyn till sina egna intressen och inte de nordiska ländernas behov och nackdelar.

Med försvarskontrakt skulle USA potentiellt få kontroll över hela Norden och i detta läge skulle USA kunna placera sina egna trupper, utrustning, centra, hamnar och flygplatser i Norden efter sina egna behov. Det stora nordliga landområdet och Östersjön, där endast Kaliningradregionen och Rysslands näst största stad S:t Petersburg längst inne i den innersta havsviken bryter Natoländernas kustlinjer,  skulle genom bilaterala avtal göras till ett enhetligt insatsområde för de amerikanska styrkorna. Förenta staterna kan genom fördrag utvidga sin nordliga bastion till Norra ishavet och de arktiska regionerna, där spänningarna redan har ökat avsevärt. Ryssland har dragit sig ur arbetet i Barents Euro-Arctic Council under det nuvarande svenska ordförandeskapet.

Helt borta är det militärt alliansfria område som bildats av Sverige och Finland vid Rysslands västra gräns, som kunde ha kompletterats med en neutral region av Ukrainas storlek i söder. Detta skulle ha varit meningsfulla strukturer för det nya europeiska säkerhetssystemet efter kriget i Ukraina. Men så blev inte fallet. Säkerheten försvagas och spänningen ökar i Norden när en kärnvapenmakt har rätt att använda området. Det verkar osannolikt att kärnvapen kommer att placeras i de nordiska länderna, men de kan följa med på flygplan och ubåtar, vilket inte skulle förbättra utan försvaga säkerheten.

USA har sina strategiska geopolitiska planer och enligt sin officiella doktrin försöker de slå Kina och strävar efter att vara den starkaste makten i världens varje hörn. USA har decennier av erfarenhet av att sluta bilaterala avtal, så landet vet nog vad det vill och har som avsikt att få det. Sverige har å sin sida en officiellt dokumenterad önskan att vara USA till lags när det gällde dess deltagande i kriget i Afghanistan. Om Sverige inte har några andra intressen kommer dess förhandlingar att reduceras till att reglera det tekniska genomförandet av USA:s krav. Samtidigt blir landets utrikespolitiska handlingsutrymme smalare och att återuppbygga förtroendefulla relationer med Ryssland svårare.

Hur kan Sverige söka säkerhet genom att tillåta trupper från ett land som har utkämpat långa angreppskrig sedan andra världskriget att operera på dess territorium? Vanligtvis har USA inte vunnit sina krig ens med hjälp av en allians av villiga stater. Men länderna de angripit har förstörts. Varför välja ett sådant land till försvarspartner? Ett land där omval av presidenten, åtminstone i fallet med presidenterna Nixon och Biden, är mera avgörande än något annat för att få slut på krig och vars generaler öppet förbereder sig för krig mot en annan framväxande supermakt. Ett land vars lagstiftare ständigt framgångsrikt påverkas av lobbyister från en enorm vapenindustri, som har avstått från strävanden att begränsa kärnvapen

Amerikanska baser förorsakar problem i värdländerna

Antalet amerikanska baser är okänt. Dess väpnade styrkor ger inte exakt information i frågan, inte ens till landets kongress, som finansierar operationen utan att kunna kontrollera den. USA har mer än 850 militärbaser i 80 länder över hela världen, ett helt imperium, som Sverige är på väg att ansluta sig till.

USA har tre gånger mera baser i utlandet än alla andra stater tillsammans. Det finns inte en enda utländsk militärbas i USA.

USA har tre gånger fler baser än de har ambassader eller konsulat.  USA handlar alltså inte alltid med andra länder på lika villkor och med diplomati, utan genom att uppvisa vapenmakt. 

Under detta årtusende har baserna stött USA:s offensiva krigföring och stridsoperationer i mer än 25 länder. Från baserna genomförs också väpnade attacker mot tredje länder. Inget särskilt skydd tycks ges till länder som tillhandahåller baser. Den förre utrikesministern och presidentrådgivaren Henry Kissingers uttalande att USA inte har några permanenta vänner, bara sina egna intressen, citeras ofta av goda skäl. När USA eftersträvar sina intressen kan landet behandla sina allierade skamlöst. USA:s president Biden förklarade vid en internationell presskonferens i januari 2022, i närvaro av Tysklands förbundskansler Scholz, att Nord Stream måste förstöras och att USA förmår göra det. Nu står Tyskland inför en kris och en nedstängning av sin industri dels på grund av bristen på rysk gas. En parallell situation i Sverige skulle kunna vara att USA meddelar att Sverige måste stänga sina kärnkraftverk om de har importerat kärnbränsle från Ryssland. 

Baserna skulle få många civila konsekvenser. Baserna förbrukar enorma mängder bränsle men rapporterar inte sina utsläpp. De skulle orsaka betydande miljöskador i form av utsläpp, giftiga spill och genom att farligt avfall dumpas i miljön. Stridsövningar sätter sina spår i terrängen. Amerikanska baser drivs vanligen under kontrakt som undantar dem från att följa både USA:s och värdlandets miljölagar. 

Olyckor på baserna är inte ovanliga. De mest kända är flygplanskraschen som inträffade under en träningsflygning på Okinawas flygbas, där 17 personer dog och 210 skadades, de flesta av dem var små skolbarn. Vid flyguppvisningen i Ramstein kraschade ett plan in i publiken, 70 dödades och 1 000 personer skadades. Vägtrafikolyckor orsakade av trupper är ett ständigt problem runt baserna.

När amerikanska militärbaser etableras blir befolkningen i området ofta tvångsförflyttad.  I till exempel Alaska och Filippinerna var den infödda befolkningen tvungen att flytta från sin mark. På on Okinawa i Japan tvångsförflyttades 3000 människor till Bolivia (sic). Under byggandet av Diego Garcia-basen mitt i Indiska oceanen tvångsförflyttades alla invånare på ön Chagos. Närmare oss, på Grönland, fördrevs inuiterna en masse från sina traditionella bosättningar. Konflikter med samernas (land)rättigheter kan uppstå i Norge, Finland eller Sverige. Till skillnad från Norge har Sverige och Finland inte ratificerat FN:s Internationella arbetsorganisation ILO:s konvention om ursprungs- och stamfolk i oberoende länder, så samernas deltagande i beslutsfattandet om den norra regionen kommer föga att förverkligas.

Amerikanska baser har också använts som fängelser, där godtyckligt fängslade personer har hållits i åratal utan åtal eller rättegång under fruktansvärda förhållanden och utsattas för fysisk och sensorisk tortyr och lång isolering. Den mest kända av dessa platser är Guantánamo Bay Naval Base på Kuba. I början av 2000-talet använde den amerikanska underrättelsetjänsten CIA flera europeiska baser för att transportera och tortera sina fångar.

Då och då läser man rapporter om sexuellt och annat allvarligt våld riktat mot lokalbefolkningen av militär och civil personal på baserna och dess straffrihet.

Sveriges lag förbjuder import av kärnladdningar till Sverige. Allmänheten skulle få veta om riksdagen skulle ändra detta förbud. Men om det skulle gå som i exempelvis Australien, skulle inte ens regeringen veta, än mindre kontrollera, om amerikanska fartyg eller flygplan transporterar kärnvapen på svenskt territorium, eller på en bas förvarar autonoma vapen, vars användning kan förbjudas under de närmaste åren.

USA är vana vid att föra sina egna angreppskrig från baser på värdlandets territorium med fullständig likgiltighet för värdlandet. De dödliga drönarattackerna i Pakistan, Somalia och Jemen som började under president Bush Jr och fortsattes av alla hans efterträdares administration kan inte genomföras utan samarbete med Ramstein-basen i Tyskland. Det var 1 878 av sådana mord under president Obama och 2 243 under de första två åren av president Trumps administration, varefter siffrorna inte har rapporterats.

Alla drönare styrs från USA. Drönarna som slår till i Jemen avfyras vanligtvis från den amerikanska basen Camp Lemonnier i Djibouti på Afrikas horn. Data som styr drönarna skickas via fiberoptisk kabel från USA till Ramstein och därifrån via satellit till drönaren. Uppgifterna från drönaren överförs till USA på samma sätt. På grund av jordens krökning kan styrningen av en drönare som dödar i Jemen inte ske direkt från USA, utan en relästation i Ramstein är nödvändig. Därför har släktingar till några av de jemenitiska offren stämt den tyska staten och hävdat att Tyskland misslyckats med att skydda livet för människor som bor i tredje länder från en attack utgående från tyskt  territorium som bryter mot internationell rätt. I beslutet från den tyska federala förvaltningsdomstolen angavs bland annat att de tyska myndigheterna inte kunde ingripa eftersom USA nekade dem den information på grund av vilken de kunde ha funnit sig ansvariga för åtgärder. Ärendet går troligen vidare till Europeiska Domstolen för de mänskliga rättigheterna.

Med tanke på hur ofta USA använder sina baser för väpnad verksamhet i tredje länder, måste det konstateras att ett avtal som skulle tillåta svensk mark eller luftrum att användas i ett krig mot ett tredje land innebär att bli part i en väpnad konflikt. Det attackerade tredje landet kunde anse att Sverige har förklarat krig mot det och sedan med folkrättslig rätt använda militärt våld mot militära mål i Sverige. På detta vis kan Sverige råka bli måltavla av ett annat lands militärstyrka utan egen militär verksamhet. Närvaron av trupper från en främmande makt i Sverige kan också öka risken för att dessa utländska styrkor eller Sveriges institutioner eller befolkning blir mål för terroristattacker på grund av väpnade attacker och ockupation någonstans i världen som den främmande makt som har en bas i Sverige håller på med.

Från en bas i Sverige skulle inte bara spionageverksamhet kunna bedrivas utan svenska regeringens vetskap, utan även krigsförbrytelser skulle kunna begås på distans eller militär personal som är efterlyst för krigsförbrytelser i tredje land skulle kunna anställas.

Sverige har förbundit sig att överlämna misstänkta krigsförbrytare till Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Eftersom USA inte har ratificerat Internationella brottmålsdomstolens Romstadgan, är det inte möjligt att från svenskt territorium utlämna ett amerikanskt medborgare eller en medborgare av ett land som är allierat till Förenta staterna och som är misstänkt för krigsförbrytelse till Haagdomstolen, vilket skulle vara ett krav enligt svensk lag. 

Det är väl känt att den amerikanska Kongressen antagit en lag enligt vilken den skulle använda våld för att befria en amerikansk medborgare från FN-fängelset i Haag.  USA hotar att avsluta militärt samarbete med länder som överlämnar dess medborgare till Haagtribunalen. Vi kan dock inte lämna problemen med baserna åt slumpen.

När USA inte har anslutit sig till tilläggsprotokollet till FN:s konvention mot tortyr kan fängelserna och interneringsanläggningarna vid dess baser inte inspekteras på samma sätt som en oberoende kommission i Europarådets medlemsländer kan inspektera militärens interneringsanläggningar och straffceller.

Värdlandets jurisdiktion sträcker sig inte till amerikanska baser. Värdlandets myndigheter skulle inte ha någon kunskap och ingen befogenhet att ingripa, även om olagligt frihetsberövande eller tortyr ägde rum i en bas.

Till exempel grep den tyska polisen i augusti förra året en soldat från den amerikanska basen som hade begått ett allvarligt våldsbrott mot en tysk person på offentlig plats. Polisen var dock tvungen att omedelbart lämna över den misstänkte utan utredning till de lokala amerikanska militära myndigheterna. Å andra sidan kan medborgare i värdlandet utredas av amerikanska myndigheter för brott mot basens personer eller egendom.

USA:s egen rättsförvaltning på värdlandets territorium kan tillåta dödsstraff. USA:s krigsförbrytelselag innehåller tio brott som kan dömas till dödsstraff, sex av dem också i fredstid. Detta skulle strida mot den svenska grundlagen och Sveriges åtagande till det sjätte tilläggsprotokollet till den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, som förbjuder dödsstraff. 

Australien, Japan, Republiken Korea, Montenegro, Norge, Papua Nya Guinea och Tyskland är exempel på länder vars befolkningsgrupper kräver stängning av amerikanska baser.

Om det antagna innehållet i Sveriges DCA

Det finns ingen allmänt tillgänglig detaljerad information om det bilaterala försvarsavtalet som förhandlas mellan Sverige och USA. Försvarsdepartementets knapphändiga besked nämner inte baser, men liknande överenskommelser med andra länder tyder på att områden, hamnar och flygfält samt byggnader som lämpar sig för underrättelser och databehandling eller lagring av vapen, förnödenheter, ammunition, utrustning och boende för soldater, personal och familjer, samt eventuellt laboratorier, sjukvårdsinrättningar osv. ska ställas till de amerikanska truppernas förfogande. Någon form av amerikanska baser planeras alltså för Sverige.

Utan mer detaljerad information är det svårt att ta ställning till DCA:s betydelse för Sverige. Men det svenska avtalet utformas liknande det norska avtalet, kan man ändå redan diskutera vissa saker. Norges DCA kom till på USA:s initiativ. USA ansåg att det var ett nödvändigt villkor för infrastrukturinvesteringar i Norge. Sveriges regering har inte berättat på vems initiativ DCA-förhandlingarna inleddes. Det norska avtalet nämner att det ingås för att garantera säkerheten. När man läser avtalet får man intrycket att det garanterar USA ramar och befogenheter att ostörd utföra sin egen militära och underrättelseverksamhet på värdlandets territorium. Det norska avtalet talar inte om baser, utan om gemensamma områden och anläggningar. Några flygplatser och hamnar utpekas som gemensamma områden. 

Även för Sverige kunde man i avtalet komma överens om följande:

Gemensamma områden som används av USA, Sverige och allierade för militära ändamål anges i avtalet och kommer sannolikt att vara hamnar och flygplatser. Sverige ger amerikanska styrkor och andra ömsesidigt överenskomna personer tillstånd att fritt få tillgång till och använda de överenskomna faciliteterna och områdena för besök, träning, övningar, manövrar, transitering, stöd och relaterade aktiviteter, tankning av flygplan, tankning av fartyg, landning och bärgning av flygplan, för tillfälligt underhåll av fordon, fartyg och flygplan, inkvartering av personal, kommunikation, placering och användning av trupper och material, samt för placering av utrustning, förnödenheter och material. Sverige tar inte ut hyra för lokaler eller avgifter för utlägg. USA hanterar tillgången till området.

Sverige strävar också efter att underlätta tillfällig tillgång och användning av amerikanska styrkor till allmän mark och offentliga anläggningar (inklusive vägar, hamnar och flygplatser) som inte ingår i det överenskomna arrangemanget och det överenskomna området, inklusive anläggningar som ägs eller kontrolleras av Sverige eller lokala myndigheter och privat mark och privata anläggningar (inklusive vägar, hamnar och flygplatser) för att stödja amerikanska styrkor. Stödet ges utan kostnad för amerikanska styrkor. Trupplokaler, flygplan, fartyg eller fordon får inte beträdas eller inspekteras.

Sverige skulle således ha delade anläggningar med USA i en svensk hamn eller en svensk flygplats eller annat område, och dessutom skulle USA ha vissa områden reserverade exklusivt för sig i dessa anläggningar, som svenskarna inte skulle ha tillgång till.

Sverige ger amerikanska trupper och deras anhöriga rätt att resa in i och lämna landet utan pass eller visum. Vidare skulle de ha skatte- och tullbefrielse och rätten att använda sina egna banker och frimärken. Amerikanska trupper är befriade från olika tillståndsavgifter såsom trafiktillstånd och bygglov, flygledningsavgifter, överflygnings-, rutt- och parkeringsavgifter på svenskhållna fält samt lots- och hamnavgifter i svenska hamnar. Dessutom skulle utländska trupper få tillgång till de radiofrekvenser de behövde.

Vid användning av de överenskomna områdena tar avtalsparterna vederbörligen hänsyn till operativa och säkerhetsaspekter. Sverige säkerställer skyddet och säkerheten för amerikanska trupper och underrättelseinformation. Ledningen av de svenska och amerikanska styrkorna samarbetar för att säkerställa säkerhet och skydd. När man kommer överens om formerna och instrumenten för samarbetet verkar Sverige dock inte ha vetorätt.

I utrymmen och på områden som uteslutande är reserverade för användning av USA och i deras omedelbara omgivning skulle USA också ha behörighet över svenska medborgare även när svenskar och amerikaner har olika uppfattningar om huruvida en situation hotar de amerikanska styrkornas säkerhet och vilket medel som är lämpligt i vilken proportion att användas för att bekämpa faran. Varje soldat från den främmande makten skulle ha befogenhet att använda våld och detta kunde riktas mot alla som närmar sig området. Till sjöss kan ett sådant otillåtet intrång ske av misstag. Nära byggnader och i terräng, kan de som anses komma för nära anläggningen vara förbipasserande eller demonstranter som befinner sig i eller invaderar säkerhetsområdet för utländska styrkor. Detta kunde leda till att utländska styrkor använder våld för att garantera ordning och säkerhet, vilket i yttersta fall kunde betyda att de följer ordern att skjuta. På så sätt kunde svenskar plötsligt bli föremål för utländsk våldsanvändning i hemlandet, när Sverige överlämnar sina egna medborgare till en främmande makts jurisdiktion i sitt eget land. Sverige måste informera sin egen befolkning om att det kunde vara farligt att närma sig amerikanska anläggningar, fordon eller fartyg.

Förenta staterna skulle också ha jurisdiktion över medlemmar av sina styrkor som har begått ett brott när de är i tjänst eller på fritid. Så vore det tydligen fallet även när det är ett grovt vålds- eller sexualbrott och offret är svenskt.

Okupation

Det skulle kunna skapas regioner och utrymmen över vilka svensk jurisdiktion inte skulle sträcka sig. I detta fall skulle svensk jurisdiktion inte längre sträcka sig över hela Sveriges territorium. Därmed skulle Sverige i själva verket kunna lämna över delar av sitt territorium till ett främmande land och förlora en del av sin självbestämmanderätt. Statens suveränitet skulle kränkas i strid med grundlagen.

Landets suveränitet anges i grundlagen, där det är stadgat att Sverige är en suverän konstitutionell monarki. Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (EU) har förändrat situationen och det är underförstått att Sverige utövar suveränitet tillsammans med andra EU-stater. Men amerikanska trupper har inget med EU att göra. Vad de skulle hålla på med i Sverige skulle inte nödvändigtvis avgöras tillsammans med Sverige och Sverige skulle inte ens alltid veta vad de sysslar med.

I grundlagen föreskrivs att den dömande makten utövas av oberoende domstolar, i högsta instans av Högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen

Med avtalet skulle emellertid regioner och grupper av människor uppträda där jurisdiktion skulle utövas av andra än Sveriges oberoende domstolar och vars beslut inte kunde överklagas till högre svenska domstolar.

I grundlagen anges att Sveriges territorium är odelbart. Rikets gränser kan inte ändras utan riksdagens medgivande. Om DCA skulle genomföras skulle delar av det nationella territoriet avskiljas i strid med grundlagen och det skulle uppstå områden där svensk jurisdiktion och svenska myndigheters befogenheter inte gäller. Baserat på andra länders DCA-avtal kan man dra slutsatsen att om avtalet skapas skulle Sverige partiellt överlåta sin jurisdiktion till en främmande makt, om än bara för tio år till en början. Statens suveränitet på det egna territoriet skulle frångås på ett sätt som avviker från grundlagens bestämmelser. Det är som om små områden skulle brytas av från Sverige, som vi svenskar inte skulle ha tillgång till och där Sverige inte skulle ha våldsmonopol. Om vi tillämpar Max Webers definition av en stat, att den har ett territorium, en befolkning och monopol på lagligt våld, måste vi konstatera att regionerna i fråga bara har en föränderlig utländsk 'befolkning' vars system har monopol på våld. Utrymmen skulle inte vara under kontroll av Sverige, utan av en främmande makt, även om de inte är åtskilda från resten av landet av en symbol som visar en statsgräns på kartan.

Ett avtal som bryter mot grundlagen torde inte vara möjligt. Men det är möjligt med 2/3 majoritet av riksdagen.

DCA-avtalet kan också komma att ändra bestämmelserna i den svenska grundlagen om vem som beslutar om krig och fred i Sverige. Att gå med i Nato bröt inte mot dessa regler. Införsel av kärnvapen till Sverige kunde undvikas genom avtalet. Men efterlevnaden av avtalet kunde i detta avseende inte övervakas genom inspektioner.

Om Sveriges DCA blir likt det norska eller finska skulle det däri stå skrivet, att närvaron av amerikanska trupper ska stärka säkerheten och stabiliteten i Sverige och den nordliga regionen. Det kan dock rimligtvis konstateras att utplaceringen av amerikanska vapen och trupper i Sverige ökar spänningen på Sveriges östra gräns och maritima områden, hela Östersjön och den arktiska zonen.

Dessutom skulle Sverige kunna attackeras av ett tredje land om USA använder sina anläggningar för en väpnad attack mot den. Sverige, som värdland för den amerikanska basen, kan också bli måltavla för en terrorattack av grupper som är fientliga mot USA. De som anklagades för krigsförbrytelser kunde komma in i och lämna landet utan pass eller visum.

Påståendet att närvaron av främmande styrkor ökar säkerheten är inte ett välgrundat påstående. Det bör noteras att en främmande makts verksamhet på svenskt territorium också kan äventyra Sveriges säkerhet genom att öka spänningarna i Östersjön, den arktiska regionen eller vid Sveriges östra gräns eftersom USA:s militära inflytandesfär skulle sträcka sig nära S:t Petersburg och Kolahalvön. Ett väpnat angrepp på ett tredje land från en bas kan leda till ett motangrepp från det angripna landet på svenska militära mål. En inhemsk eller utländsk grupp som betraktar basens trupper som en fiende kan ägna sig åt våld i Sverige. En främmande makt kan begå kränkningar av de mänskliga rättigheterna och krigsförbrytelser vid basen utan de svenska myndigheternas vetskap. En främmande makts trupper skulle fritt få komma in och lämna Sverige utan pass och visum, och beväpnade och fria från hyra och avgifter röra sig i stora delar av landet utan att behöva kompensera för de utsläpp och miljöskador de förorsakar. Trupperna kunde göra vad de tycker är nödvändigt, utan att Sverige vet om det eller kan ingripa. Sverige är på väg att bjuda in en beväpnad främling som inte agerar som en partner utan som en ockupant.

Det finns vidare ingen offentlig information om kostnaderna och miljöskadorna för Sverige. Vissa anläggningar och gemensamma utrymmen skulle överlämnas till den främmande maktens exklusiva kontroll och vid behov tillfälligt andra delar av landet.

Vid säkrandet av dessa områden skulle den främmande makten kunna använda våld också mot svenska medborgare. De främmande trupperna skulle besluta med vilka våldsmedel de vill upprätthålla sin säkerhet, i extrema fall kunde det vara användning av skjutvapen. Territoriell behörighet skulle alltså i vissa areal överlämnas till en främmande makt.

Jurisdiktion skulle överlämnas till en främmande makt för brott som begåtts i Sverige av personer som tillhörde dess egna styrkor, inte bara när de begicks under tjänstgöring (som NATO SOFA föreskriver), utan även när de begicks på fritiden. Det skulle också vara fallet med grova vålds- eller sexualbrott, även om offren var svenskar. Detta kan mycket väl strida mot vår rättsförståelse.

När ett lands territorier och befogenheter överlämnas till en främmande makt innebär det att landets suveränitet begränsas. Det kan också betraktas som en kränkning av grundlagen. Men vid ingående av internationella överenskommelser är det möjligt att avsäga sig en del av Sveriges suveränitet: allt som krävs är en 2/3 majoritet av riksdagen.

I grundlagen föreskrivs att Sverige deltar i internationellt samarbete i syfte att säkerställa fred och mänskliga rättigheter samt i syfte att utveckla samhället.   Om Sverige avstår delar av sin egen suveränitet i internationellt samarbete (internationellt avtal) kan det inte ske utan att det aktuella samarbetet värnar om fred och mänskliga rättigheter och samhällets utveckling. Detta måste vara ett nödvändigt villkor.

Om riksdagen med 2/3 majoritet skulle godkänna en överenskommelse som skulle begränsa Sveriges suveränitet i strid med flera grundlagsbestämmelser, måste den överenskommelsen säkerställa fred och de mänskliga rättigheterna i enlighet med grundlagen.

Många kanske antar att utplaceringen av amerikanska trupper och vapen i Sverige säkrar freden. Har de glömt att på våren 2022 försäkrades det att Natomedlemskapet skulle skydda Sverige från ett väpnat angrepp? DCA torde alltså vara onödigt. Det har med rätta ifrågasatts att USA:s bas i Sverige värnar freden. Sveriges suveränitet bör alltså knappast begränsas och jurisdiktion i små delar av Sveriges territorium överföras till USA ens med riksdagens 2/3 majoritet eftersom det internationella samarbete som avtalet föreställer inte skulle garantera fred. Utländska trupper behöver inte rapportera vad de gör i Sverige. Det finns ingen transparens eller ansvarighet angående vad de sysslar med. Riksdagens ledamöter bör inte äventyra landets säkerhet och ge områden till främmande makt genom att ingå DCA avtalet. De borde känna till vad de amerikanska styrkorna gör på sina baser. De kan naturligtvis inte veta saker som hålls hemliga. Men tillgänglig information från andra nationer som har amerikansk trupp på sin mark visar att baserna inte främjar fred och mänskliga rättigheter, utan ofta bryter mot fred och mänskliga rättigheter, vilket potentiellt skulle kunna hända även i Sverige. 

Summa summarum

DCA-förhandlingarna förs utan någon juridisk förpliktelse. 

NATO-medlemskapet anses skydda Sverige från angrepp från en främmande makt. DCA behövs alltså inte för att skapa den säkerheten. 

DCA-avtalet äventyrar Sveriges förmåga att vara och förbli en suverän stat i enlighet med grundlagen.

Sveriges DCA-förhandlingar inleddes när de nuvarande oppositionspartierna satt i regering och de avslutas under den nuvarande regeringen.

Sveriges regering och riksdag bör noga överväga om det är legitimt att offra Sveriges suveränitet med DCA-avtalet, om inte landets säkerhets- och människorättssituation förbättras men eventuellt förvärras och den internationella freden inte blir säkrare med avtalet.

DCA-avtalet kan fortfarande komma att blockeras om våra riksdagsledamöter röstar emot dess godkännande. Kontakta dem. 

7,1 miljarder i stöd

Sveriges nya militära stödpaket till Ukraina presenterades på tisdagen. 7,1 nya mdr stål ska skickas in till de militärindustriella vinsterna. Men ett varningens finger är på sin plats, eftersom samma personer nu säger att Ukraina kan segra om Väst tillhandahåller mer av allt. Tror den svenska regeringen verkligen att den kan ändra på geografi, övervinna rysk industrimakt och övertyga Ryssland om att Ukraina inte borde vara en del av deras Monroedoktrin?

Kom ihåg president Barack Obamas skäl för att undanhålla dödliga vapen från Ukraina. År 2015 rapporterade The New York Times om Obamas motvilja och att han sagt hur han delvis ansett att beväpna ukrainarna skulle uppmuntra tanken på att de faktiskt skulle kunna besegra de långt mer mäktiga ryssarna, och då skulle det potentiellt orsaka ett oönskat och kraftfullt svar från Moskva. Höga tjänstemän från utrikesdepartementet gav vid denna tidpunkt också stöd för presidentens åsikt: Om du är en aktör i den militära terrängen i Ukraina så bjuder du in Rysslands styrka, för Ryssland ligger precis bredvid. Den har en enorm kvantitet militär utrustning och en militärstyrka precis invid gränsen. Allt vi gör i termer av militärt stöd till Ukraina kommer sannolikt att matchas och sedan fördubblas och tredubblas och fyrdubblas av Ryssland.

Ovanstående ord uttalades av dåvarande vice utrikesminister Antony Blinken den 5 mars 2015 inför publik i Berlin. Det visar sig att president Obama hade rätt. Det är svårt att förstå varför Blinken och Biden sedermera övergav Obamas syn på saken och valde president Trumps linje; ge dödliga vapen till Ukraina. Klart är att det militärindustriella komplexet alltid vinner. 

Oaktat geografi och relativ styrka. Hur är det med Västs kärnintressen? 2Är Ukraina ett svenskt kärnintresse? Nej. Det är ett kärnintresse för Ryssland men inte för Sverige eller Väst. Vi borde vara mycket mer tydliga med vad våra kärnintressen är och vad vi är villiga att starta världskrig för. Moskvas känslomässiga reaktion på att få Ukraina in i Nato har nämligen varit känd sedan länge. Redan 2008 meddelade Lavrov att Ryssland hade farhågor om Natos inverkan på Rysslands intressen i regionen och varnade för att Ryssland känner sig kunna svara mer kraftfullt vid behov. I Ukraina inkluderar dessa farhågor då som nu att det skulle vara bättre att med våld dela landet i två delar för att trygga de säkerhetspolitiska riskerna med att låta Ukraina inläkas i Nato. 

Kuppen mot den ukrainska presidenten Viktor Janukovitj februari 2014 gav omedelbart Rysslands signaler om att västvärlden skulle försöka åstadkomma "regimförändringar" även i Ryssland och de blev övertygade om att USA lägger grunden för ett regimskifte i Ryssland, en övertygelse som förstärktes av händelserna i Ukraina. Moskva såg USA och Nuland som den primära drivkraften bakom kuppen i Ukraina och ansåg tydligt att störtandet av presidenten bara var den senaste åtgärden i ett sedan länge etablerat mönster av USA-orkestrerade regimförändringsansträngningar. 

Det skulle visa sig att Putin inte var paranoid. Putin noterade försvarsminister Lloyd Austins kommentarer i april 2022: Ett av USA:s mål i Ukraina är att se ett försvagat Ryssland. USA är redo att riva upp himmel och jord för att hjälpa Ukraina att vinna kriget mot Ryssland.

Sammanfattningsvis: Ryssland har både viljan och medlen att segra i Ukraina, detta oavsett hur många svenska skattekronor och svenska vapen Ukraina får. Ryssland ser ett existentiellt hot från Väst i Ukraina. Och kärnvapenmakter tolererar inte existentiella hot vid sin gräns. Ryssland lärde sig detta den hårda vägen utanför och på Kuba 1962. Sist men inte minst denna dag är det värt att påminna om att finns få bevis för att Putin efter Ukraina kommer att gå vidare mot andra europeiska länder. Det gamla Sovjetunionen och dess imperium är sedan länge borta. Vilket i sig är bra då USAs kommande president Trump sagt att landets åtaganden att försvara Nato-länder ska upphöra, kanske bättre Sverige behåller 7,1 mdr och lägger på vårt civilförsvar? 

Krigsberoendet

Vad förklarar Västvärldens besatthet av Houthierna och den nu nästan dagliga dosen missiler och luftangrepp mot mål i Jemen? Den påhittade motiveringen att skydda sjöfarten i Röda havet håller knappast. Ändå har andra arabiska allierade nationer, med undantag av Bahrain (ett land som hyser den största amerikanska militärbasen i regionen), inte anslutit sig till Bidens mycket begränsade koalition av villiga folkrättsbrottslingar. Det finns enbart geopolitiska överväganden bakom detta, det senaste i en lång rad amerikanska militära interventioner i regionen och runt om i världen. Att föra krig mot utpekade fiender i Mellanöstern, som i Jemen, eller att göra det möjligt för USA:s allierade, som Israel, att ödelägga befolkningen i Gaza är USA politiska livsluft 

Washington vill förbli oumbärligt för frihet, en tanke de levererade under det Kalla Kriget och sedan förnyade i det så kallade "kriget mot terrorismen" där USA önskade förbli världens oumbärliga supermakt genom att attackera obetydliga motståndare. Men detta Amerika, ett militaristiskt, upprört, osäkert, oroligt land, som projicerar sin egen oordning runt om i världen är knappast den oumbärliga nation som det påstår sig vara och är verkligen inte vad resten av världen verkligen behöver. Det borde inte komma som en överraskning för någon som har studerat USA:s historia och inte den vitkalkade versionen som säljs av de högerorienterade kulturkrigarna på tankesmedjorna att krig och imperium har varit en del av denna nations födelse, expansion och globala hegemoni. Så många av oss som skriver om USA:s långa historia av inblandning i krig och världsherravälde har poängterat dess förödande effekter på sina offer, utrikes som inrikes. 

Med ett så djupt rotat engagemang i sitt imperium och sina krig är det inte förvånande att denna koppling har utvecklats till ett beroende. USA har helt uppenbart ett tvångsmässigt, kroniskt, psykologiskt behov av ett vanebildande beteende eller aktivitet som har skadliga effekter. I detta hänseende vill jag lyfta fram det som spelar en avgörande roll som pådrivare i detta missbruk. Liksom som så många möjliggörare för dem med ett biokemiskt beroende, verkar knarkhandlarna, oavsett om de är i Big Pharma, eller andra predatorer, i skymundan och gömmer sig antingen bakom företagens immunitet eller i ett omfattande skuggnätverk. I USA:s fall finns det vapenhandlare som matar krigsmaskinen och dess imperialistiska krigsföretag; inom detta komplex råder det svängdörrar mellan Pentagon, kongressen och vapenindustrin. Enligt en Senatsrapport från 2022, fanns det bland de ledande amerikanska försvarsentreprenörerna, nära nog 700 tidigare regeringstjänstemän som erbjöd sin "expertis" till dem som bistod möjliggörandet av krig och imperium. 

Med den fortsatt obscent växande Pentagon-budgeten nu nära 900 miljarder dollar, större än försvarsutgifterna för de kommande åtta länderna tillsammans, finns det ingen anledning att avsluta beroendet. Av de sex största vapentillverkarna i världen finns fem i USA. De är General Dynamics, Northrup Gruman, RTX, Boeing och Lockheed Martin Corp. De är inte bara krigsentusiaster i USA, utan under en tioårsperiod fram till 2019 var den amerikanska vapenexporten i genomsnitt cirka 162 miljarder dollar. Och, naturligtvis, en av de största mottagarna med specialavtal med snabb service var och är Israel där USA-tillverkade vapen nu slaktar oskyldiga Gazabor i tiotusentals. Detta fruktansvärda krigsberoende, även om det är lönsamt för vissa, är således dödligt för andra och till och med försvagande för hela den Västliga världen. Att ta sig an detta beroende och dess pådrivare är en oändlig och svår uppgift. Men vi är skyldiga världen och oss själva att hjälpa till att avveckla detta beroende. Ju förr desto bättre.