Gamla testamentet är en text fylld med förmaning av vandrande kungar och drottningar att aldrig falska gudar, och Israel är allt som oftast sett som födelseplatsen för den dogmatiska monoteismen. Det är emellertid med intresse som jag under mina resor till de arkeologiska helgedomarna Megiddo, Taanak och Beit Sh'ean har upptäckt en betydligt rikare bild av det religiösa livet i detta gamla land. Lägger man ut de olika figurer som finns på museum runt om i Israels land så finner man snart mängder av stenstodiga kvinnor i olika poser och med olika mängder kläder. Kan även se motif av hundar, hästar och tjurar: De antyder alla, sammantaget, en ikonografi av ett pantheon, som nu vissa forskare tror kan ha inkluderat Yahweh’s fru. Mycket av teorierna finns fint formulerade i boken;
Did God have a Wife?
Idén att dyrka ett pantheon eller triumviratet gudomlighet tycks ha pågått under hela järnåldern i Israel, d.v.s: 10:e till 6:e -talet f.Kr, och slutade först i och med den babyloniska erövringen av Juda och den semitotala utvisning av invånarna . De gamla formerna för tillbedjan var därmed borta för gott, och de återvände inte när det semitiska folket flera generationer senare återvände från Persien och Babylon, då de istället hånade de kvarboende samariterna för sin hedniska tro.
Intressant nog finns det oerhört mycket mer kvinnliga figurer och representationer på helgedomar än det finns manliga från perioden när samariterna var på palts i det nuvarande Israel. Läser man sagorna i sin bibel så vet man att det var profeterna Elia och Josua som slogs hårdast mot polyteisterna och bevisen som hittas idag pekar på dyrkan just på en judisk dyrkan av minst två gudar. I Khirbet el Qom, i hjärtat av Juda, i en grav, hittades inskriften på en bön som innehöll namnen på Yahweh och Asherah, den senare åberopas till och med tre gånger. Tyvärr genomgick judendomen en genomgripande översyn från tiden före kung Josia och sen framåt i tiden, fokus låg då på att bli en sann monoteistisk religion. Asherah blev kvar endast i form av indirekta referenser samt i utspridda och kraftigt redigerade bibeltexter. Moderna översättningar återger ofta hennes namn som "en pelare" eller "en dunge", vilket inte förmedlar till de flesta läsare att det i själva verket rör en gudinna.
Det är inte helt otroligt att anta att järnålderns israeliter inte var monoteister, och tanken på vad bra det hade varit om detta forntida pantheon hade fått löpa parallellt med de berömda grekiska eller romerska sådana är lockande att leka med. En snällare mer panteistisk världsbild kanske? One can but dream.
