Utarmning

Människans evolution är har nu skapat den varelse som krävs för att konkurrera om mer pengar och varor för sig själv, och snabbt skaffa sig de inbillade varor som krävs ”för att överleva”. Den ekonomiske mannen är perfekt anpassad till det gränslösa avreglerade systemet och formad så att han alltmer kan utarma den stora mänskliga majoriteten medan han multiplicerar den rikedom som införskaffats. Globalisering är inte bara utom all kontroll, den äter nu upp världen på alla nivåer och styr oss mot en kumulativ kollaps av allt organiskt, socialt och ekologiskt liv.

Den globala konkurrensen innebär dock att kraven på "mer tillväxt” kan framställas som en lösning av det härskande kapitalistiska värdesystemet, de fråntagna och fattiga försvinner i denna stora lögn, men deras blotta existens i slumområdena förkunnar motsatsen. Detta är anledningen till att de faktiska omständigheterna av systemets expansion inte rapporteras. Det är därför även progressiva politiker antar ekonomiska osanningar som om de vore sanna. Som en cancer växer kollapsen fram i det tysta medan världen maskerar sin livsslukande sjukdom genom att lita till att mer av kapitalismen kan "öka människors välbefinnande".

Aleksandr Solzhenitsyn

"Anyone who has proclaimed violence his method inexorably must choose lying as his principle" 

Att göra listan och alltet

Listan på måsten ligger på skrivbordet, listan. Påminner mig om att listan inte bara är ett ok, utan även ursprunget till kulturen. Det är en del av historien om konst och litteratur. Vad vill kulturen om inte att göra det oändliga begripligt? Kultur vill också skapa en tolkning som ger inre ordning hos beskådaren. Och hur, som människa, hanterar vi oändligheten och dödligheten? Hur försöker vi bäst att förstå den ofattliga? Genom listor, via kataloger, genom samlingar i museer och genom uppslagsverk och ordböcker så klart. Det finns en lockelse att räkna ut hur många Bysantinska kejsare som dog en naturlig död, eller hur många älskarinnor Stalin hade, sov med, hur mycket ädelstenar det finns i Eremitagets samlingar, det listar ett arv. Detta minner jag m ig om nu bär jag sitter med mina helt vardagliga praktiska listor, inköpslista, jobblistan, lunchmenyn, försöker se dem som kulturella erövringar i sin egen rätt.

Rowan Williams

"Dostoevsky and some of his followers would say ethics is not about good and evil; it’s about truth and falsehood, reality and illusion. The right way to live doesn’t amount to a series of approved actions. It’s about living in recognition of reality."

Imelda Marcos

"Win or lose, we go shopping after the election."   

Motsägelser

Livet idag lär oss att världen inte länge består av motsägelser eller oklarheter.  Budskapet är att saker ska vara enkla, bra eller dåliga, svara eller vita, vänster eller höger. Men människan är det inte så varför vill vi världen ska vara det? Vi är mer intressant än så. Vår världsförståelse begränsas av att dessa motsägelser i oss själva inte återspeglas i samhällssynen. Behovet att se andra människor och inte döma dem i svart eller vitt utan grått behövs i en värld där debatten fallit bort och gett vika för en mobbmentalitet. En värld där även ledarna anser att tanken på ärlig debatt förvrängs till en boxningsmatch där du aldrig får riskera förlora, för illa det vore om du lär dig något och kan ändra din position? Övertygad om att det enda sättet verkligen förstå min egen politiska position och dess värde är att förstå de motsatta.

Jag är alltså på vissa plan även sammankopplad med Donald Trump. Jag kan inte komma ifrån det. Denna anslutning är en del av en motsägelse. Det är den intellektuella globala spänningen vi lever med. Denna spänning är inte två motsatser, det handlar om linjen mellan dem, vi måste erkänna och hedra denna koppling. Vi måste lyssna inte bara på de människor vi älskar, men även på den Trump vi inte står ut med och önskar bort. Först då lär vi oss känna rytmen och det rätta i vår egen övertygelse.

Pluskvamperfekta tillstånd

Alla dukar under för ändligheten. Jag misstänker att jag inte är den enda som når detta pluskvamperfekta tillstånd. De flesta ambitioner antingen uppnås eller överges; de tillhör det förflutna när ändlighetens insikt når oss . Framtiden, i stället för att vara stegen mot mål i livet, plattas ut i en ständigt närvarande insikt om intighet. Pengar, status, fåfängligheternas predikanter blir uppenbart en uppmaning att jaga efter vindarna.

Och kanske skulle det också göra oss väl för att inse att världen och den civilisation vi lever nu är ändlig, och om några årtionden går över in i en annan form, som kommer att vara obekväm för många av oss som lever idag. I delar av civilisationens högborgar faller offentliga institutioner sönder, våra finansiella och politiska system är ohållbara och lätt korrupta, nödvändiga resurser blir allt mer sällsynta och dyra, och vår förmåga att projicera Västlig makt över resten av världen minskar. Dessa saker är helt enkelt vad som händer med ändliga civilisationer på randen av passerad ålderdomen och begynnande palliativitet: det finns inget nytt under solen.

Tvärtom ju mer energi vi förbrukar i kampen mot ändligheten av dagens livsnormer, desto mindre kommer det att finnas att rädda när vi småningom står inför förändringen. Gamla former dör, nya former föds; det har alltid varit så. Vi anser fortfarande att det är en "rätt" att vi ska kunna flyga långt, äta dyra måltider med fria köttmängder på restauranger och njuta av att vara dränkta i konsumtionsvaror, men vi accepterar inte att det följer med ett ansvar inför kommande generationer.

Vi står fast vid att låta våra regeringar kränka främmande länder för att ur spillrorna nyttja sinandets råvarusådd, vi blundar medan företag som ges skydd av samma regeringar förorenar miljön och varuklassar människor. Mänskligheten behöver se ändligheten. Eller försöka.

In i historien

Dagen jag vänder åter till skrivandet väljer en ikon att återvända till det kosmos som en gång skapade oss. Bowie var väldigt mycket en produkt av sin tid, sin nyskapade kultursfär, men han visste hur man övervann tidsepoken, passera tillfällighetens kultur på ett sätt var magiskt. Nyfikenheten, gränsupplösandet, öppenheten och givmildheten inför sina visioner, sina, ideal skapade den man som idag gått till historien. En artist, en öppen egocentriker med en naturlig renhet i tanken om skapandet och skapelsen.