Till rabulistens försvar

Vad är vikten av att ifrågasätta? Finns det ett värde att inte hålla inne med sin avvikande åsikt? Rabulisten är självfallet en nödvändighet i alla samhällen. Hen är betraktas förvisso med en viss oro av de mer konservativa medlemmarna i samhället för en verbal eller konstnärlig agitator är alltid lite oförutsägbar. Vem vet, kanske anländer en person av denna kaliber till middag utan strumpor eller oväntat skäggiga, kanske erbjuder de fritt högst oönskade men nödvändiga råd. Alla hushåll vill ha konsten men få hushåll vil ha in konstnären. Många vill ha ett bibliotek men frågan är om de vill eva med författarna. Skapande och utveckling är baserat på avvikelse, och varje stor historisk förändring har baserats på just deviation, förändring som burits upp av de avvikandes blod eller svett. Utan avvikelse hade vi inte haft några mänskliga rättigheter, någon kvinnlig rösträtt, någon allmän rösträtt överhuvudtaget, ingen röntgen, inga flyg, ingen rockmusik, inget offentligt utbildningssystem, ingen vetenskap alls, ingen filosofi och betydligt färre religioner. Allt som är självklart idag är sprunget ur ett mentalt uppror mot det rådande. Det är inte uppenbart för alla och envar att skapandet av någonting nytt på något område, och särskilt skapandet av det med ett enastående värde, kräver avvikelse eller uppror mot sakernas tillstånd.

Den kreativa personen, den icke-konformistiska rabulisten, är med sin meningsskiljaktighet en primus motor mot det nuvarande förfarandet. Det kräver på samma gång en attityd av både fristående och djupt engagemang. Fristående, genom att hen måste se alla saker med ett yttre och abstraherande öga. Former vilar mot former, färger ökar färger och modifierar och relaterar och blandas med varandra. Kontraster i livet rör sig ständigt över synfältet, spänningar mellan det groteska och det ledsna, mellan den föraktade och den älskade; Spänningar av sådan speciell karaktär att de nästan är osynliga. Endast det fristående ögat kan uppfatta dessa egenskaper och inom sådana kontraster ligger själva kärnan i vad livet är. Den som förändra denna väsentliga karaktär måste samtidigt bibehålla en viss grad av frihet. Utan den opinionsbildarna, utan några kritiker, utan de visionära, utan de icke-konformistiska, faller varje samhälle, oaktat nuvarande grad av fullkomlighet, i förfallotider.

En nation som inte bejakar sina rabulisters verbala och konstnärliga förtjänster kommer oundvikligen förstenas och gå mot det tyranniska; dess maktutövning kommer bli otillgänglig för den vanliga medborgaren. Icke-överensstämmelse är således den grundläggande förutsättningen för konst, snille och smak eftersom det är kvalifikationen för utvecklande tänkande och därmed för tillväxt och notabilitet hos en nation eller region. Graden av avvikelse som är närvarande och tolererad i ett samhälle måste betraktas som ett symptom på dess hälsotillstånd.

Albert Einstein

Peace cannot be kept by force. It can only be achieved by understanding. You cannot subjugate a nation forcibly unless you wipe out every man, woman, and child. Unless you wish to use such drastic measures, you must find a way of settling your disputes without resort to arms.

Utan skönhet

Krig är inte vackert. Det kan innehålla ädla gärningar och anmärkningsvärda uppoffringar, men dess väsen och livskraft finns i utrymmet mellan stålet, brutalitets och blodets realiteter. Krig bryter bara ner. Kriget är något onaturligt. Ja, krig finns för av många anledningar i vår värld, men det handlar om önskan att döda den andre. Ibland är dödandet nödvändigt, förvisso så men icke för ty så bör krig bör aldrig diskuteras i det abstrakta; För idag har vi placerat krig som en tanklös underhållningsfaktor i vårt kollektiva medvetande. Vi måste alltid komma ihåg hur grymt krigets ansikte kan vara, och hur uselt det är för dem som fångas dess destruktiva garn av förstörelse. Som ung tränades jag för krig. I en pansarvagn skulle jag förgöra och försvara, jag fick vänja mig vid att ha andra väringar som sköt över mitt huvud. Ingen blev sårad, men hysteri, ångest och gråt fanns hos mina bröder. Jag vet hur jag reagerar under beskjutning.

Jag har även sett kriget på nära håll i Mellanöstern; på så sätt är jag lämpad att säga det finns inget naturligt med att ha kulor runt ditt huvud medan laddningar exploderar några meter bort. De få som under sin militärtjänst var oberörda blev okänsliga, de få som uppenbarligen saknade förmågan att uthärda kulor och bomber även under träningen förstår jag nu i efterhandvar de normala, de var männen som påminner oss om att krig är traumatiskt, kriget är onaturligt, krig är splittrar såväl hjärtan som hjärnor. Krig är en övning i konkreta realiteter, döda eller dödas, han eller jag, vi mot dem. Låt oss sluta prata om krig som en nödvändighet för att uppnå fred i framtiden. Låt oss sluta förhärliga det i filmer och spel. Och låt oss sluta behandla det som ett globalt svar på svårigheter i upplever. Låt de rädda vara det normala.

Petrarch

Five enemies of peace inhabit with us — avarice, ambition, envy, anger, and pride; if these were to be banished, we should infallibly enjoy perpetual peace.

A. J. Muste

There is no way to peace; peace is the way.

Klimatbrott

Att som land stiga av från Parisavtalet för att driva på en politik som säkerställer en allt snabbare global uppvärmning borde klassas som ett folkmord på oss alla. Med tanke på de långsiktiga effekterna av den globala uppvärmningen potentiellt är mer omstörtande avseende liv och egendom än Förintelsen, Jugoslaviens inbördeskrig och folkmordets raseri i Rwanda måste avsteg från klimatavtal straffas hårdare. Naturligtvis är den globala uppvärmningen en mer långsam katastrof, vars konsekvenser för närvarande kan ignoreras av de flesta medborgare vars farhågor för framtiden inte sträcker sig förbi deras omedelbara ekonomiska önskningar om mer lön. Och när dessa konsekvenser väl blir alltför uppenbara att ignorera, kommer de nuvarande klimatbrottslingarna antingen att vara döda, ålderssenila eller kanske skylla sitt beteende på bristande faktaunderlag. Vi kan med viss säkerhet säga att de som röstade för Trump inte till fullo insåg det farliga i att främja den globala uppvärmningen. Men vi kan med samma säkerhet säga att deras barnbarn kommer inte ha något val att göra än att genomleva klimatkollapsen.

C. Wright Mills

The American elite does not have any real image of peace — other than as an uneasy interlude existing precariously by virtue of the balance of mutual fright. The only seriously accepted plan for peace is the full loaded pistol. In short, war or a high state of war-preparedness is felt to be the normal and seemingly permanent condition of the United States.

De falla

Nu börjar de små och stora kungadömena duka under inför de ekonomiska konsekvenserna av låga oljepriser. Bahrain är en av de mest utsatta ekonomierna i Gulfstaternas oljepakt sökte tydligen nyligen ekonomiskt stöd från Saudiarabien och Förenade Arabemiraten för fylla på sina utländska valutareserver och motverka en devalvering. Efter Bahrain kommer säkerligen Kuwait. Resultatet är en räddningsaktion som tagen ur ett beroendedrama, där kungariket minska sina offentliga utgifter i utbyte mot en livsuppehållande injektion av utländsk valuta.

Kostnaden för en räddningsaktion är ännu billigare än att rensa upp efter en devalvering, eftersom sex av de fem nationerna i oljekartellen har kopplat sina valutor till den amerikanska dollarn i årtionden. Att sänka värdet på Bahrains Fiat peng skulle utan tvivel väcka frågan om de andra Gulfnationerna kan behålla sin valutapolitik; med de nuvarande låga oljepriserna som ligger strax under $ 65 per fat. Ryssland kommer i detta läge att fortsätt hålla ned produktionen för att driva upp priserna till för dem lönsamma nivåer runt 70 dollar; detta för första gången sedan juni 2014. IMF uppskattar dock att Saudiarabien kommer att behöva priser upp till 73 dollar per fat, medan Bahrain behöver ett pris över 99 dollar. Allt detta betyder problem för EU som är beroende av oljeimport för att driva sin ekonomi vidare in i dödsskuggans dal. Ty förra gången oljepriserna var så höga, störtades EU in i en djup recession. Den här gången, med ett kommande Brexit är Europa ännu mindre utrustade för att klara av kylan. Om inte strategiska handelsallianser med Ryssland snart kommer igång dvs.

Handelsbalans och ett skålpund kött

Freden är alltid långt borta. Krig är den eviga sanningen. Blod och stål. Världen vi lever i just idag är densamma som för 1000 år sedan. Det är en värld som leds av Trump och hans föregångare, Storbritanniens ledning, NATO-länderna, Saudiarabien, Gulfstaterna, EU-länderna, Ryssland samt Kina och alla är de skamlösa, legaliserade mördare. Legala i det att världen dansar i takt till de nyligen gjutna och sålda kanonerna, starka stater knäpper alla på de strängar som utlöser oförutsägbarhet och död. För dessa människor lever gott på att sälja vapen värda hundratals miljarder. Den militära säkerhetsindustrins grepp om dödens marknad är cementerad, fredsivrare gör sig icke-besvär. Vapen har som syfte att döda och förstöra. Att döda och förstöra bidrar dock till ett BNP. Faktum är att denna industriella bläckfisk med alla dess associerade tentakler; finansiering, IT, forskning, underentreprenad, spionerar och marknadsförare världen över, uppgår till strax under hälften av den totala globala ekonomiska produktionen.

Världen, ledda av USA lever i en krigsekonomi, en förödelse- och dödsekonomi. Tänk på Jemen. Sedan mars 2015 har USA och Storbritannien beväpnat Saudiarabien, som i sin tur bombat Jemen till ruiner, förstört skolor, sjukhus, vägar, hamnar; vital infrastruktur för alla civilisationer. Förutom sjukhus och skolor riktade de specifikt in sig på vatten- och sanitetssystem för att orsaka som mest skada på civilbefolkningen Kolerafallen är uppskattade till 500 000, främst barn, kvinnor och äldre, det värsta utbrottet i modern historia. Många dör för att Saudiarabien får hårdvaran levererad av Väst. Yemen står inför den värsta hungersnöden världen någonsin har sett. Daglig saudisk beskjutning med amerikanska flygplan och brittiska bomber har dödat tiotusentals människor, främst civila, kvinnor och barn; vissa uppskattningar talar om 60 000 till 80 000. Ingen räknar verkligen med att någon räknar. Jemen har är för fattigt. Och nu vem bryr sig? Jemen är redan idag den värsta humanitära krisen på årtionden.

Och det finns ingen ände i sikte. Sedan de saudiska attackerna började för 20 månader sedan har brittisk vapenförsäljning ökat 50 gånger. Ändå avvisades ett mål som inlämnats av Storbritanniens medborgare till den internationella domstolen (ICC) om olaglig vapenförsäljning, av domstolen, eftersom det inte kunde hitta något olagligt med dessa vapenleveranser. Vad kvarstår? Att låta Västliga och östliga ledare se och känna de överlevandes smärta, lukta på döden och desperationen? Skulle det tända i dem någon slumrande rest av moral som de fortfarande kan ha kvar från modersmjölken?

Dwight D. Eisenhower

I like to believe that people, in the long run, are going to do more to promote peace than our governments. Indeed, I think that people want peace so much that one of these days governments had better get out of the way and let them have it.

Regimskiftandets ABC

Dagens världspolitiska skeenden blir mycket lättare att urskilja om fler se de upprepande mönstren. Den röda tråden som löpt genom kriserna i Ukraina, Libyen och Syrien är en listig men hänsynslös regelbok för regimbyte. Denna strategi för att störta regeringar är så framgångsrik att den kan kallas för ädel av vissa media; men den bör kanske kallas krokodiltårarnas handbok. Genom historien har ett starkt land helt enkelt invaderat de svagare. Då detta inte längre är gångbart så har en stormakt i Väst utarbetat ett sätt som innehåller inspirerande förgru
ndsfigurer, snyfthistorier och altruistiska ansträngningar från halvskumma frivilligorganisationer. De enkla fakta som föreligger är följande: Libyen och Syrien var lite för självständiga och framgångsrika, och har därmed blev de ett hot. Ukraina, som gränsar till Ryssland, är en viktig bit av det geopolitiska schackbrädet, att dra in Ukraina och Krim till Väst försvagar Ryssland något oerhört. Så Väst tog till de grundläggande knepen i Libyen, Syrien och Ukraina; uppvigla befolkningen och sedan planera en kupp mitt i kaoset, samtidigt som man hävdar att allt ske i syfte att befria folket. Planerade protester, döda några demonstranter som ledder till upprördhet och FN-resolutioner eller sanktioner, beväpnad en lokal sekt och försök tvinga bort regeringen med lite lätt vapenskrammel samt om ovan anförda misslyckas; finansiera ett fullvärdigt inbördeskrig för att störta regeringen. Enkelt. Så låt oss applicera detta på skeenden från 2011 och framåt. I samtliga tre länder så inleddes kaosskapandet med ”fredliga protester", för allt är alltid fredligt och det sätter tonen i hela berättelsen. Men de verkligt fredliga protesterna självdör snabbt eftersom det inte fanns någon större kris i någon av nationerna. Konsten skapa protester och demonstrationer med våldsinslag är inte något populasen är väl in förstådda med. Det finns däremot många organisationer och grupper som är experter inom massans psykologi. Precis som en smart marknadsförare som skapar en viral annons, finns det sociala ingenjörer som vet hur man skapar protester och upplopp. Med blott 10 provokatörer och 100 välbetalda samhällsledare kan man enkelt skapa en protestaktion på några tusen personer och sedan göra om det till ett mer eller mindre blodigt upplopp.

När kaos börjar, sätter lillhjärnans mentalitet in, och oskyldiga protester övergår i farligheter. Tillräckligt med pengar och vapen kan störta vilken regering som helst. Libyen var ett stabilt och välbärgat land under Gaddafi. Alla hade tillgång till fri skola, gratis högskola och gratis vård; unga gifta par fick en fri lägenhet; och Libyen hade det högsta Human Development Indexet i Afrika. På samma sätt var Syrien relativt välmående och tryggt för stora delar av medelklassen. Under Assad hade BNP tredubblats inflationen låg och statsskulden halverades. Miljoner turister, jag var en av dem, besökte Syrien varje år eftersom det var vackert, billigt och säkert. I Ukraina var ekonomin inte så stor och människor var inte så nöjda med politikerna, men det är normaltillståndet för Ukraina. Hur organiserar du protester i sådana situationer? I Libyen var ursäkten en ilskans dag som skulle vara årsdagen av sammandrabbningar 2006 när polisen dödade några demonstranter. Under de första dagarna 2011 var protesterna och upploppen begränsade till små, avlägsna städer. Stora städer som Tripoli, huvudstaden, var lugna och verkade omedvetna om protesterna. I Syrien misslyckades de första försöken att organisera protester i februari. Sedan med mer pengar och propaganda genom Saudi-finansierade moskéer, började protesterna i mars i Daraa, en liten gränsstad som tacksamt ligger nära USA: s militärbas i Jordanien. Den berömda Omari-moskén i Daraa blev snabbt ett lager för vapen, ammunition och kontanter. Precis som i Libyen var stora städer som Damaskus och Aleppo oberörda.

I Ukraina, tack vare USAID och NED, fanns det en väletablerad gräsrotsrörelse som kunde skrida till handling inom några timmar. Utanför Kiev fanns det initialt inga protester, men medierna i Väst fick det att låta som om hela landet stod bakom Euromaidans statskupp. Initialt visade media över hela världen bara underbara bilder och videos av fredliga demonstranter som krävde frihet och rättvisa. Vem kan vara emot det? Medierna ser alltid till att dessa protester är märkta spontana och naturligtvis tror de flesta utanför dessa länder på berättelsen. Ofta påhejade av lokala ledarskribenter som hyllar ”rättvisan”. Det är nu fredliga protester blir våldsamma och skoningslösa. Nu kommer användningen av provokatörer och prickskyttar, hemmahörande hos samma grupper som organiserade protesterna. Dessa utbildade provokatörer är de som ska attackera polisen och bränna regeringsbyggnaderna. Några av dem är Antifa, andra nazister, en del islamister men andra är professionella militärer beväpnade med dödliga vapen och utbildade att döda. I Libyen, på protesternas tredje dag, brändes polisstationer och regeringskontor. I Syrien, även innan protesterna spred sig till andra ställen, hade dussintals syriska soldater dödats. I Kiev kastade maskerade nazister Molotovcocktails och slog polisen med kedjor och järnstänger. Sedan kommer prickskyttarna in för att radikalt ändra historiens gång. Snyggt placerad på hustak och höga byggnader, siktar de på polisen och demonstranterna. När polisen skjuter tillbaka antar de naturligtvis att kulorna kom från demonstranterna. Ibland finns det också provokatörer med vapen på marken bland demonstranterna, som i Syrien, och de skjuter också mot polisen. I Libyen, för att slänga på än mer bränsle i kuppelden, dödade skyttarna 15 personer vid begravning. I Ukraina visade analysen av kulorna att det vara samma kulor som dödade både demonstranterna och polisen. Minns alla samtalet mellan Ashton och Paet efter Euromaidan. Dessa fakta ignoreras av alla globala mediaföretag och politikerna har bara en berättelse att gå på om alla tre länderna: regeringarna där har brutalt angripit och mördat fredliga demonstranter. Som till exempel i Libyen där Merkel ögonblickligen sa att Gaddafi krigade på sitt eget folk. Västs media ropade att Gaddafi skjuter på sitt eget folk. Vitahuset fördömde Gaddafi för att han använde våld mot sitt eget folk. En månad senare användes exakt samma fraser mot Assad. I Assads fall skulle denna propaganda fortsätta i sex år och senare utvidgas till att "Assad dödar och gasar sitt eget folk. I Ukraina, efter att presidenten hade flytt och trots 21 februari-överenskommelsen, var han ansvarig för dödandet av civila. Denna teknik är en välkänd form av psykologisk krigföring och kallas för kuslig propaganda. Med krokodiltårar och falska skandaler drog Väst upp FN-resolutioner mot Syrien och Libyen, som förmodligen var skrivna månader innan de första protesterna.

I Ukraina användes nynazister i stället för jihadister som provokatörer. CIA hade etablerat vänner inom grupper av nazistiska ukrainare, som var djupt anti-ryska, redan efter andra världskriget och det förhållandet försvann aldrig helt. Janukovitj var en demokratiskt vald president, som också två gånger tidigare varit premiärminister. År 2004 vann han igen, i ett val godkänt av EU, men en färgrevolution kom emellan och ett nytt val tillkom. Kom då vann den amerikanska kandidaten med 51 procent av rösterna i det nya valet. Fast bara sex år senare kom Janukovitj igen och vann valet. Fyra år in på sin mandatperiod drevs han helt enkelt drev ut ur landet av en anti-ryskkoalition för att han förkastat ett avtal med EU. Det här är verkligheten bakom USA:s demokratispridande. Du är fri att välja vem du vill, så länge det är rätt kandidat. I Libyen och Syrien var Gaddafi och Assad tuffa och inte så villiga att ge upp sig lätt. Inom en månad efter de första protesterna i Libyen och Syrien hade FN antagit resolutioner som bemyndigade beväpningen civila, i båda fallen betydde civil: jihadist.  FN gav även NATO rätt att skjuta ned libyska plan. Och Sverige bidrog glatt i syfte att marknadsföra Gripen.  Det lätt orwellska termen; Flygförbudszon innebär nämligen att endast Gaddafi inte kunde flyga sina plan, men Nato med bihang kunde bomba fritt. Den 19 mars, en månad efter protesterna inletts inledde USA med att bomba Libyen. Syrien har räddats från NATO-attacker, tack vare Ryssland och Kina samt Storbritanniens förvånande ovilja att delta 2013. I Libyen och Syrien flödade sedan pengar in för att underhålla ett inbördeskrig. Libyen föll inom ett år, sedan NATO agerade flygvapen för de islamistiska terroristerna och förstörde Gaddafis plan, stridsvagnar och arsenaler. I Syrien gick mindre än hälften 5 % av befolkningen till den väpnade milisen. Det var därför som revolutionen föll efter några månader, och tiotusentals utländska jihadister var tvungna att flygas in till i Syrien. Tack vare miljarder dollar och vapen från välvilliga Saudiarabien, Qatar och USA fortsatte kriget i sex år, förstörde ett välmående land och förstörde livet för 20 miljoner människor, med påföljande flyktingkatastrof.

Sex år senare har Libyen fortfarande ingen enhetlig regering; Al-Qaida och miliser regerar halva landet; och slaveriet är återinfört i landet. Mer än en miljon libyer har flytt till Europa och skapar nya problem här. Syriens BNP har fallit med 65% sedan 2011, skulden har fördubblats, Al Qaida håller fortfarande en stor provins, och det kan ta tjugo år att bygga upp landet igen. Ukraina är splittrat och människor som har bott tillsammans i 1000 år är nu i krig med varandra. Med Ukraina som ursäkt använder nu USA och Nato miljarder för att motverka ett fiktivt Rysslandshot. Det jag nu beskrivit är den återkommande geopolitiska strategin för att underblåsa protester, skapa krig och rapportera med hjälp av propaganda. Svenskarna måste vakna, förstå geopolitiken och kräva ett slut på dessa dyra och omoraliska krig, som bara föder med kaos, elände, förstörelse och tomma kommunkassor.

Benjamin Franklin

Iniquissimam pacem justissimo bello antefero.

Evighet härifrån krig och till liv

Efter 4500 döda amerikanska soldater, hundratusentals sårade och en trillion dollar bortkastade borde detta vara en tid för att summera USA:s 15-åriga krig i Irak. Den första ironiska betraktelsen är att just nu verkar Irak sitta med ett shia-dominerat Bagdad som går i takt med Teheran. Den amerikanske utrikesministern Rex Tillerson är därmed desperat och sa nyligen att; iranska militärer i Irak, nu när kampen mot ISIS är över måste åka hem. Alla utländska krigare i Irak behövde åk hem…undantaget USA:s styrkor som Tillerson antydde kan stanna oavsett godkännande från Bagdad. Evigt krig.  Tillerson menade således att Irans styrkor i Irak skulle hem och den shiitiska milisen i Irak skulle inlemmas i en nationell armé. Men vad händer om Bagdadregimen med Haider al-Abadi i spetsen inte håller med? Vad händer om Irans styrkor inte åker hem till Iran och de shiitiska miliserna som hjälpte till att återta Kirkuk vägra att uppgå i den irakiska armén? Vem implementerar Tillersons krav? USA? Evigt krig.

Tänk på vad som händer i Syrien. De amerikanskstödda syriska semi-demokratiska styrkorna, i stort sett bestående av kurdiska element, förstörde ISIS i Raqqa och körde sedan vidare i ytterligare 60 mil för att infånga Syriens största oljefält, al-Omar, från ISIS. Så nu står SDF och Bashar Assads armé kolv mot kolv på gränsen till Irak och redo att ta till skarp ammunition för att säkra oljan. Evigt krig. Slutsats; USA: s mål att krossa ISIS-kalifatet är nästan uppnått. Men om segern i kriget mot ISIS lämnar Iran vid de egyptiska grytorna i Bagdad och Damaskus, och dess korridor från Teheran till Bagdad, Damaskus och Beirut är säkrad, kan USA verkligen se det som en seger? Accepterar de resultatet, packar ihop och åker hem? Övertygad om att så inte blir fallet; USA kommer lämna sina styrkor i Syrien och Irak samt trotsa Assad när han uppmanar dem att lämna hans land. Evigt krig.

Alltså blir frågan om kriget är evigt en fråga om president Trump är villig att slåss i ett nytt krig för hålla Iran från att befästa sin ställning i Irak och Syrien? Skulle det amerikanska folket stödja ett sådant krig med amerikanska trupper? Då troligen i öppen konflikt med ryska trupper. Skulle den amerikanska kongressen, som uppenbarligen inte ens kände till närvaron av 800 amerikanska trupper i Niger, godkänna ett nytt USA-krig i Syrien eller Irak? Självfallet. De skulle hänvisa till vitala intressen och Israel skulle vara en allierad i det utökade kriget. Minns emellertid att om USA förlitar på kurderna i Syrien förlorar de den NATO-allierade Turkiet, som anser Syriens kurder en del av terrorstämplade PKK i Turkiet, ett Turkiet som närmar sig Ryssland. Spår dock att oaktat hur USA agerar kommer kriget komma. Den 21 oktober och 1 november genomförde Israel nya flygattacker mot vapendepåer och kopparfabriker inne i Syrien. Damaskus hävdar med rätta att Israels ISIS-allierade i södra Syrien önskade attackerna, allt egentligen för att ge Israels militär en ursäkt till attack. Varför skulle Israel vilja provocera fram ett krig mot Syrien? Enkelt; israelerna ser resultatet av det sex år långa syriska inbördeskriget som en strategisk katastrof. Hizbollah är nu starkare än någonsin och en vital del av Assads segerförbund. Iran har som tidigare anfört säkrat sin landkorridor från Teheran till Beirut och dess närvaro i Syrien är troligen permanent.

Och bara en kraft i regionen tror sig ha befogenheter att häva resultatet av Syriens inbördeskrig; de krigiska Förenta staterna. Netanyahu vet att om krig med Syrien bryter ut, kommer kongressen rusa till Israels hjälp. Så efter år av krig i Irak och Syrien har USA kapitalt misslyckats med sina strategiska föresatser att försvara sina allierade och främja en regim i Syrien och Irak som passivt följde USA:s önskemål. Dagens halvfärdiga seger mot ISIS kommer endast leda till mer krig, nya terroristhot kommer skapas av media och nödvändigheten av mer amerikansk intervention kommer säljas in. Det nya stora terrorhotet kommer bli Hizbollah. Sant eller inte kommer de börja ta till självmordsattacker inom kort. Evigt krig.  USA har trampat fram till sitt Rubicon. Om de ror över skrivs det tredje världskriget in i historieböckerna. Evigt krig.

John Greenleaf Whittier

But dream not helm and harness
The sign of valor true;
Peace hath higher tests of manhood
Than battle ever knew.