H. L. Mencken

A professional politician is a professionally dishonorable man. In order to get anywhere near high office he has to make so many compromises and submit to so many humiliations that he becomes indistinguishable from a streetwalker.

Världskriget avblåst

Vad hände med det så omtalade överhängande utbrottet av ett tredje världskriget? Tidigare denna månad kom varningar om ett stort överväldigande hotfullt ryskt krigsspel; Zapad 2017 var ett krigiskt panoptikon redo att innefatta hela Norden i sitt öga av eld och stål.  Detta upprepades flera gånger; Rysslands största militära övning sedan slutet av det kalla kriget. Massiv och stor var andra adjektiv som används av NATO:s svenska trollarmé. Svenska militär- och medierapporter skrev fram Zapad-2017 som ett oförlikneligt akut hot, men ett specifikt påstående stod ändå ut. Rysslands insisterande på att omkring 12 000 trupper skulle delta, i verkligheten skulle det vara uppåt 100´-200´enligt Västliga källor. Sen var det då det där med avsikten. En sådan stor övning skulle kunna vara en täckmantel för ett ryskt land- och luftangrepp i Ukraina eller på Gotland. Övningens närhet, i tid och geografi, till 1 september årsdagen för andra världskrigets början tycktes bara ger extra trovärdighet till skrämseltexterna. Med Zapad var världen på standby för ett nytt världskrig. Men vad hände? Zapad avslutades tidigare i veckan, utan några större pukor i västerländska media. Den mest sprida bilden var den på president Vladimir Putin som observerade krigsscener genom en kikare samt en rapport som tre personer hade blivit skadade när en rysk helikopter av misstag sprängde bort åskådare. Numren som även sattes, även av västerländska analytiker, av antalet deltagande soldater låg nu någonstans mellan 10 000 och 17 000 trupper, och ingen hade invaderats. De ryska skratten ekar nu genom skogarna i norr. Deras antal var korrekta, det fanns ingen expansion, de internationella gränserna respekterades.

Alla ryska trupper som fördes in i grannlandet Vitryssland är åter på sina hemmabaser. Av det påstådda ryska informationskriget syns också föga. Hur kom det sig då att omfattningen av Zapad var så orealistiskt upphaussad i Sverige? Lösnummer är en viktig förklaring. Ryssen säljer. Allt ifrån Ryssmördarkylan till Ryssfemmor är läsgodis och mycket klickvänligt. Det finns en del av sanningen i det men det alvarliga är att media saknar nyanser i den information de gavs. Ryssland ”kunde” ”enligt källor” ha 100,000 trupper, de "kunde" använda övningen som skydd för att invadera Gotland, de ”kunde” stationera sig permanent i Vitryssland. Från detta ”kunde” var det lätt för NATO älskande mediemoguler att glida över i ett Ryssland "vill". Ryssland vill ha Väst under sig. Möjligheten och spekulationen blir till en visshet. Detta kan förvisso skrivas av okunnighet, för maximal effekt eller, i vissa fall, för att den passar en befintlig politisk dagordning om mer pengar till ett oräddbart svenskt försvar samt ett fullvärdigt NATO-medlemskap. Det finns inget annat att säga än att svenskarna utsattes för desinformation om Rysslands Zapadövning. En grundlig titt på svensk medierapportering krigsspelet i Öst visar att de litade mest på anonyma samt ibland namngivna källor, men namngivna källor vars expertkunskap var knuten till försvarsmakten eller NATO smedjorna. En av dessa källor var ingen annan än generalsekreteraren för NATO, som varnade för att Ryssland tidigare hade använt stora militära övningar som en föregångare för aggressiva militära handlingar mot sina grannar och övergick till att hänvisa till citerar Georgien och Krim. Fröet är sått trots inget tydde på detta denna gång. Sen var det publicistiska och politiska NATO-anhängare som accepterade uppskattningen av runt 100 000 trupper, och den citerades flitigt.

Många av rapporterna i svenska media citerade även politiska eller tankesmedliga källor i de baltiska staterna, Polen eller Ukraina, där det av förståeliga skäl finns en syn på Ryssland som potentiell aggressor som naturligtvis påverkar objektiviteten. Ryssland genomförde en rutinmässig militärövning på ett sätt som helt enkelt var jämförbar med Aurora. Men tillfälle togs att driva en anti-rysk västerländsk dagordning. Detta hände, det är också värt att notera, strax efter att NATO själv hade haft övningar i Svarta havet samt Rapid Trident hölls i och runt de västra gränserna i Ukraina. Vem, och frågan måste ställas, hotar vem? Båda hotar varandra är det enkla militaristiska svaret. Zapad var en övning för att testa den moderna, mindre och smidigare konfigurationen av ryska styrkor samt dess nya kommunikationsmöjligheter. Det var också avsett att delvis visa upp den ryska moderna krigsmaskinvaran, inte minst för att stärka dess ställning på den internationella vapenmarknaden och avslutningsvis för att visa för NATO att Ryssland åter är en kraft att räkna med. Det var med andra ord en övning i både begrepp och syfte som liknade Aurora 2017. Men den informationen lämnades därhän i det västliga propagandakriget.

Mineralvapen

Kriget i Afghanistan skulle inledas för att förhindra attacker mot Europa och USA, förhindra attacker mot svenskar. Det fanns däremot aldrig något mål att göra livet bättre för afghanerna. Då hade strategin varit en annan. Nu är läget för landet verkligen brydsamt. Det har gått många år sedan någon i Rosenbad eller Washington hävdat att Väst göder detta krig för målet; demokratins införande. Inte heller drivs detta krig vidare för att skydda Afghanistans kvinnor. Kom ihåg när det brukade vara en populär propagandaproduktion? Vi gör det här för kvinnorna och Sverige drog ut i krig.
Som jag sa då och det visat sig nu efter 16 år av militär ockupation är villkoren så undermåliga för de vanliga afghanska civila medborgarna att landet är det värsta landet i världen för att ett barn att födas i och än mindre överleva till sin första födelsedag. 16 år av Västs militära engagemang för att rädda demokratin har gett inget resultat. Så frågan är vad har förändrats? Vilket intresse finns det att vara kvar? Det skrivs inte ut i media, det talas inte om det vid donationsmötena.  Kriget drivs no enbart av skäl som stavas; Mineraler. Profitjakten är numera inte ens dold i retoriken. Gunnar Andersson, Johan Palmlöv och Kenneth Wallin har redan dött i onödan. Hur många fler?  Det som krävs nu är ett tillbakadragande av utländsk trupp samt ett erkännande av att detta varit ett misslyckat och felaktigt krig, från den 7 oktober 2001 fram till och med idag. Det har varit fel, det har varit olagligt och kostsamt i liv och pengar. Gör om och gör rätt och till reträtt.

H. L. Mencken

It was morality that burned the books of the ancient sages, and morality that halted the free inquiry of the Golden Age and substituted for it the credulous imbecility of the Age of Faith. It was a fixed moral code and a fixed theology which robbed the human race of a thousand years by wasting them upon alchemy, heretic-burning, witchcraft and sacerdotalism.

Bliv vid din läst

Mitt under pågående militärövning så verkar de flesta högre militärerna mest sitta i olika media. Förvånar att det finns uniformer nog att faktiskt öva. Dessa företrädare för ett särintresse ges tolkningsföreträde i alla frågor som rör säkerhet. Dock ställer sig ingen fråga om deras kompetens. Vi ska inte glömma att militära befälhavare är utbildade för att bekämpa krig, inte bestämma om striderna eller allianserna har en högre strategisk mening för landet.

Som värnpliktig lärde jag mig leda och avliva, men min förståelse för USA:s oljereserver och Rysslands behov av allierade intresserade mig föga och inte heller utbildades jag i att veta mer. Nu är det tvärtom. Jag avstår att mörda men inser att Sverige framtid gynnas bäst av att ha en allierad i närområdet, inte att sluta sig till en döende jätte i väster.  En överbefälhavare kan berätta hur många trupper som behövs för att behålla vårt nuvarande territorium, men de är inte utbildade att antingen fråga eller svara på den större frågan om uppdraget tjänar nationens långsiktiga intresse. Det ett jobb som ska lämnas till vi diplomater. Till skillnad från soldater, vars jobb är att döda människor och förstöra nationer, utbildas diplomater i att förhandla, avrunda konflikter samt avgöra vad som är nationellt intresse och utforma politik för att främja densamma. Trots Bydéns relativa begränsning vad avser att de facto gå med i NATO främjar han och övriga inom den militära juntan det konfronterande tillvägagångssättet som har medfört långvarig upprustning i vårt närområde, och i världen därutöver. Soldat bliv vid din vakt.

Ögonblick

Du, kära läsare, kommer att dö en dag. Så även jag och alla andra människor runt denna jord. Detta enkla faktum gör på inget sätt våra liv meningslösa; Tvärtom är det när vi tar till oss vår dödlighet vi har vår bästa möjlighet att uppnå inte bara en grundläggande mognad, men även nå en nivå av reflekterande bildad uppmärksamhet som går under namnet; visdom. På samma sätt som vi erkänner vår korta tid bör vi även veta att mänskligheten inte kommer vara för evigt; på samma jord som existerade och blomstrade långt innan vår art klev in på den evolutionska scenen, kommer annat liv att existera och blomstra långt efter vår art är borta.

Tyvärr växer inte graden av kollektiv visdom i samma takt som befolkningen och för att hjälpa oss komma tillrätta med åtminstone några av de mer uppenbarligen skadliga beteendena vi använder för att förstöra biosfären på den enda planet som vi faktiskt kan leva på, krävs bildat ledarskap. En vara som i ljuset av de ord som Trump och May med anhang nyttjar inte verkar troligt. Så det blir  upp till envar att ta tag i det faktum att vår art är en tillfällig men integrerad del av hela det system vi kallar; jorden. Vi är en del av en historia som inte började med oss, att någon i vår art vann ett slag eller besegrade en antagonist spelar inte en överväldigande viktig roll i sammanhanget. Hur än traumatisk detta kan vara för egoismens företrädare  är inte slutet av mänskligheten av en överinflaterad betydelse. Den nu levande mänskligheten har mycket att uppnå genom att dämpa sina krigiska raseriutbrott och bättre komma överens med vår bestämda och högst blygsamma plats i kosmos. Då kommer vi förstå att vi blott spelar vår lilla, men betydelsefulla del, i ett litet rymddrama som spänt över 4.54 miljarder år.

Historiens kabinett

Krigsmuller hörs åter på horisonten. De självutnämnda experterna spår in i framtiden, försäkrades medborgarna om att de vet vad som kommer hända för nu har vi enastående spionkapacitet på våra påstådda fiender. Så inte jag. Min utbildning lärde mig mörda i lönndom och tolka krypterade konton, men min livserfarenhet har lett mig från framtid till dåtid för att bäst tolka vad som kommer ske. Bortglömda kullar utsprida under lager av damm, jord och sand; minnen av Oxymandska civilisationer nu bortglömda, på dess kullar slår jag mig gärna ner, i tanken så väl som under mina vindlande världsvandringar. Framtiden finner vägledning genom att upprätthålla konsten att kunna stirra in i det förflutna. Om vi undersöker hur människor bott och agerat under andra epoker samt i andra kulturer kan vi dra lärdomar för nudagens utmaningar och möjligheter. Vilka hemligheter döljer förmågan att leva passionerat under medeltida attityder till döden eller hur tacklar vi tristess i ljuset av den industriella revolutionens spinnerier. Kan ett möte med Nasaréerna eller den inhemska kulturen på Hawaii ändra våra åsikter om att uppfostra våra barn och vårda våra föräldrar? Det är förvånande att det hittills gjorts så lite för att avslöja vunnen och förlorad visdom från det svunna tiderna. För minns att hur människor faktiskt har levt kan ge oss mer tillfredsställelse än att jaga vidare efter nya utopiska drömmar om vad som kan vara möjligt i framtiden. För mig är historia och mitt historiska bibliotek ett mentalt kuriosakabinett, som jag använder för att påvisa en rad fascinerande och ovanliga förmågor som sedermera glömts.

Varje berättelse och plats har en berättelse att förtälja, till exempel en muskotnöt som startade ett krig eller en konkubin som satte ett imperium i brand. Eviga värden och passionerade drifter övergår från en generation till en annan i ett värdigt berättararv. Historien skänker oss fängslande framställningar och idéer från kulturer som format vårt gemensamma arv. Jag drivs av att förbli nyfiken, att se en värld i en ofta fragmenterad artefakt eller fragmentarisk skildring; ur vilken vi kan hämta nya överväganden kring framtiden. Det finns mycket att lära sig om livet genom att öppna historiens kabinett. Och det vi alltid lär att hatet och rädslan inte föder framsteg.

Leo Tolstoy

“We can know only that we know nothing. And that is the highest degree of human wisdom.” 

Imperiets självmord

En gång i tiden, när det fortfarande fanns två supermakter på planeten vi bebor, hade Washingtons världsomspännande militära närvaro en mening: inneslutning av kommunismen. Gott så. Som en frihetlig liberal var aldrig kommunism ett alternativ. Strax efter det att Sovjetunionen imploderade 1991 fortsatte emellertid USA på en väg vars mål var att bygga upp en monoteistisk global imperialistisk struktur som inte nöjde sig med att hotet var försvunnet. Krig blev en industri. Hela horisonten var dock fri från värdiga motståndare, fast militära baser fortsatte att växa fram. Därmed var USA ett imperium med sin spegelbildsfiende borta; ett imperium som riskerade att bli; och nu bevisligen blev, sin egen nemesis i jakten på skuggfiender. USA behövde Sovjeterna; när deras imperium kollapsade måste USA återskapa världen i sin egen avbild. Frihet påtvingat med vapen. Sedan 1990-talet har amerikanska ledare agerat som om det inte fanns något eller någon som kunde hindra dem från att göra som de ville med planeten, vilket inneburit att det inte fanns något eller någon att rädda dem från sin egen dårskap. De resultaten bevittnar vi 2017. Utsträckta och katastrofala krig i Irak och Afghanistan. Interventioner i hela det större Mellanöstern; Libyen, Syrien, Jemen och bortom som spred kaos och ödeläggelse. Anfall och attack mot terrorism som har gett alla jihadister ny kraft. Beskyllningar om angrepp från Ryssland förs fram utan vidare bevis vilket stämmer överens med en strategisk vision byggd på hybris om amerikansk global räckvidd, global makt och fullspektrumdominans.

I detta sammanhang är det värt att påminna oss om den fulla omfattningen av Amerikas militära makt. Hela världen är en bas för amerikanska trupper. Det finns cirka 800 amerikanska militärbaser. Lägg till detta en uttalad vilja att uppnå en total informationskännedom genom sina 17 olika spionorganisationer; till en kostnad av nästan 80 miljarder dollar om året. Kort sagt är amerikanska trupper ute överallt och vinner ingenstans, ett problem USA:s så kallade vinnande president bara förvärrar. Omgiven av sina vapenvilliga generaler har Trump återupptagit det afghanska kriget samt ökat på bombningar i hela Mellanöstern, och hotat att attackera Venezuela och Nordkorea, samtidigt som för USA ökar sina militära utgifter. En ny strategi för Amerika borde innebära att de lämnar krigens skuggiga regioner och i stället lär sig av de strategiska misstag de begått de senaste 16 åren. Försöken att dominera överallt men att vinna ingenstans kommer gå till historien som ett stort imperiums självmord.

Ickevåldet

Ryssland övar och krigsälskarna i Sverige rustar för strid. Sverige ska möta fienden med mer stål och större gevär i ett kostsamt och fruktlöst försök att komma ikapp. Ett civilförsvar som baserar sig på allmän plikt och som under sex månader lär ut grunderna i icke-våldsprinciper är en mer realistisk väg att vandra. En plikt som lär ut inte att besegra eller förnedra motståndaren men att vinna hans vänskap och förståelse. Den icke-våldsamma motståndaren måste ofta uttrycka sin protest genom ovilja till samarbete eller bojkott, men hen inser att dessa inte hindrar en fiende; de är bara medel för att väcka en känsla av moralisk skam hos motståndaren. Slutet i alla konflikter är nåd och försoning. Efterdyningarna av ickevåldets väg är skapandet av en samhällsgemenskap, medan efterdyningarna av våld är tragisk och evig bitterhet.

Egenvård

Livet är en bra lärare och en enastående vän. Det följer dig till slutet. Livet lär dig också att alltid är i olika stadier av övergång, och när vi inser det förstår vi storheten i vår vän. Ingenting i livet slutar på det sätt vi själv njuter att drömma om. Lärdomarna finns att hämta i det mellanliggande, förändringen, det fluktuerande tillståndet är en idealisk situation, en situation där vi inte fångas och vi kan öppna våra hjärtan och sinnen för det som finns bortom vår invanda horisont. Det är ett ömt, icke-aggressivt, nyfiket och öppet tillstånd. Att lära sig vandra med ett brutet hjärta, med en tom mage, med känslan av hopplöshet är vägen till förståelse för livet. Att välja vara kvar i osäkerheten, att kunna slappna av mitt i kaos, lära sig undvika panik vid ensamhet är en välsignelse. Tyvärr härdar vi oss i vrede, bitterhet och ilska mot förändringar. Genom våra tvångsmässiga tankar skyller vi världens tillstånd på andra i syfte att undvika egen känslomässig smärta. Människan behöver istället sitta med denna smärta; bli intim med den och öva medkänsla med oss själva. Först då kan vi läka vår egen smärta. Först då kan vi uppleva att skulden inte är den andres. Vare sig Ryssens eller muslimens som kollektiv.

Ralph Waldo Emerson

 “Peace cannot be achieved through violence; it can only be attained through understanding.”

Hatets horisont

På Amerikas horisont finns numera bara hat. Överallt i det amerikanska narrativet syns det. Putin är hatad. Ryssland är hatat. Muslimer är hatade, Nordkorea är hatade. Assad är hatad. Iran hatas. Julian Assange är ska avrättas. Snowden fängslas. Vita heterosexuella män är hatade.  Fredsaktivister hatas. Religiösa är hatade. Ingen undkommer längre att vara hatad av någon annan i frihets land. De goda hatar, de onda hatar, alla andra som inte är en själv ska avlägsnas. Klart är att USA:s överlevnad bygger på allmän okunnighet för att få det svar de vill ha. Tidigare när USA hade en utbildad befolkning förstod alla att försoning inte skulle komma från den typ av polariserande hat som nu infekterar landet. Idag är den västliga, forna supermakten, faktiskt mer splittrad än den var 1860. Identitetspolitik har lärt amerikaner att hata varandra, men landets pretoriska garde basunerar ut att USA är det oumbärliga och exceptionella folket. En ekvation som inte går ihop för ett uppdelat folk, som tror sig ha rätt att styra världen och att bomba varje land som inte accepterar deras vilja. I sin tur hatar nu världen Amerika. Washington har levererat för många lögner om andra länder och använt dessa lögner för att förstöra dem. Irak, Libyen, Jemen, Afghanistan, Somalia och stora bitar i Syrien och Pakistan är idag bara ruiner. Washington avser trots detta orsaka ännu mer förstörelse i Venezuela, Ukraina och Ryssland.  Det är svårt att undvika slutsatsen att Amerika idag är ett typsnitt av hat.

Thomas Paine

"He who dares not offend cannot be honest"