Dennis Kucinich

“It is precisely because we have chosen to fight ‘them’ over there that we will have to fight ‘them’ over here. If we roam the world looking for dragons to slay, some will follow us home.”

Glenn Greenwald

Oppression is designed to compel obedience and submission to authority. Those who voluntarily put themselves in that state – by believing that their institutions of authority are just and good and should be followed rather than subverted – render oppression redundant, unnecessary. Of course people who think and behave this way encounter no oppression. That's their reward for good, submissive behavior. They are left alone by institutions of power because they comport with the desired behavior of complacency and obedience without further compulsion. But the fact that good, obedient citizens do not themselves perceive oppression does not mean that oppression does not exist.

Peyton Conway March

"There is a wonderful mythical law of nature that the three things we crave most in life -- happiness, freedom, and peace of mind -- are always attained by giving them to someone else."

Rep. Tulsi Gabbard

“We need to learn from Iraq and Libya — wars that were propagated as necessary to relieve human suffering, but actually increased human suffering many times over,” 

Demokratins offer

De demokratiska krigen, förda i syfte att befria förtryckta har direkt eller indirekt, dödat omkring 1 miljon människor i Irak, 220,000 i Afghanistan och 80,000 i Pakistan, dvs totalt cirka 1,3 miljoner. I denna siffra ingår inte de ytterligare krigszonerna i Syrien, Libyen samt Jemen. Siffran är alltså ungefär 10 gånger större än den som experter och beslutsfattare är medvetna om och som propageras av media och större icke-statliga organisationer. Och detta är bara en försiktig uppskattning. Det totala antalet dödsfall i de nu uppräknade fyra länderna kan också vara mer än 2 miljoner, 2 miljoner som dött för de fallit offer för demokratiska bomber. 

Jemen under radarn

Vi begråter barnen i Syrien. Vi vill rädda dem med hjälp av fler bomber. Dock är det ingen som kräver några åtgärder när Jemens befolkning förs på tal. Jemen har balanserat på randen av massvält under de senaste månaderna, och USA spelat en avgörande roll i att godkänna den saudiska strategin att framkalla en humanitär katastrof. Både Obama och Trump har prioriterat USA: s allians med saudierna och övriga allierade runt Persiska viken; hundratusentals jemeniters svält är av litet intresse. Det finns få tillgängliga uppskattningar av antalet jemeniter som har dött tillföljd av undernäring men säkert är att siffran är mycket högre än de 10,000 som dödats av Saudikoalitionens bombningar. FN-organ har uppskattat att runt 460,000 jemenitiska barn under fem års ålder redan lider av allvarlig akut undernäring vilket ökar risken att dö av svält och undernäring relaterade sjukdomar. Den saudiska koalitionen har i brist på militär förmåga valt en krigsstrategi som går ut på att maximera trycket på Houthierna genom att förstöra jordbruk, hälso- och transportinfrastrukturen. Samt genom att strypa tillgången till mat och bränsle via hamnblockader. Minns nu alla att USA har möjliggjort för saudierna att fullfölja denna strategi genom att bidra med lufttankningar för saudiskledda koalitionsplan samt självfallet genom att sälja bomberna. Lika viktigt har dock varit USAs diplomatiska stöd som gett saudierna grönt ljus att genomföra denna hänsynslösa aktion utan kraftfulla internationella reaktioner.

Trump har nu gått ännu längre för att stödja den saudiska strategin. Medan Obama administrationen motsatte sig en saudisk offensiv för att återta kontrollen över den viktigaste hamnen i Hodeidah och resten av Röda havets kust för att detta skulle förvärra den humanitära krisen i Jemen, har Trump administration gett grönt ljus till saudierna för att inleda offensiven. Dessutom har USA nu kallat Jemen ett vitalt intresse för USA, med det vanliga gamla urvattnade argumentet att anti-iranska krafter måste ha kontroll över Yemen i syfte att förhindra ett iranskt hot mot Bab el-Mandeb sundet. Detta argument, som är ett helt och hållet ihåligt och artificiell hot innebär uppenbarligen att aktivt stöd nu ges till Saudiarabien för att de ska återta Hodeidah; men i och med detta kommer de även kunna strypa all tillgång till mat för jemenitiska befolkningen som lever under Houthierna och förre presidenten Ali Abdullah Saleh. Tro nu inte att Fredsprisvinnaren Obama var mycket bättre; hans ministär hade redan godtagit en rad åtgärder så den saudiska-ledda koalitionen kunnat införa allt hårdare restriktioner för befolkningens tillgång till mat, bränsle och medicinsk utrustning. Allt för att den saudiska koalitionens krig hade avstannat, eftersom Houthi/Saleh styrkorna visat sig behärska gerillataktik. Så saudierna började förlita sig på en strategi som berövade befolkningen livsmedel och bränsle. Obamas tillåtande hållning mot denna saudiska krigsstrategi var uppenbar redan från början av kriget.

När FN:s säkerhetsråd 2015 förhandlade fram sin resolution om Jemen, fanns det i den ursprunglit cirkulerade texten ett krav på "humanitära pauser" i de militära operationerna, men saudierna och andra koalitionsledamöter motsatte kraftigt denna inskränkning i sitt krig, och den slutliga texten var fri från humanitet. Den saudiska koalitionen avslöjade snabbt essensen av sin strategi i Jemen: bombningar som riktade Jemens bräckliga infrastruktur för transport, livsmedelsproduktion och sjukvård, men 2017 har de lagt till en marin blockad, till synes för att förhindra vapen från att nå Jemen, men också tydligt ämnat begränsa befolkningens tillgång till livsmedel och bränsle. Minns att även i fredstid är Jemen beroende av import för upp till 90 procent av sina baslivsmedel samt praktiskt taget allt sitt bränsle och sin medicinska utrustning. Konsekvenserna av en marinblockad är alltså förödande. USA kommer aldrig åsidosätta Saudiarabiens intressen och ger idag ett ovillkorligt stöd för koalitionens angrepp, eftersom de hyser en djup lojalitet till olja och målet när det gäller Iran.

En djup lojalitet som även bottnar i det amerikanska intresset för militära förbindelser med saudierna och deras Gulfallierade. Saudierna och Qatarierna styr de stora amerikanska baserna i arabvärlden, såsom marinbasen i Bahrain, en saudisk klientstat, samt luft- och mark baser i Qatar. Dessutom köpte den Saudi-ledda koalitionen vapen för $ 130 miljarder. Pengar som genererar viktiga utländska intäkter och ger lukrativa framtida jobb för ledande militärer och politiker. Pentagon har alltså varit den främsta drivkraften i den amerikanska politiken att stödja den saudiska svältstrategin och när i augusti 2016 saudierna bombade en bro som USA hade satt på en lista över mål som inte skulle drabbas eftersom bron var viktigt att kunna få fram humanitär hjälp till tätorter i norra Jemen, sa Pentagon ingenting till Saudi. Inga repressalier, inga krav på återhållsamhet. Faktum är att Pentagon öppet förklarade sitt ointresse, USA tankar koalitionens bombplan utan hänsyn till målet eller om och hur det kontrolleras. USA delar ansvaret med den Saudiska koalitionen för alla jemenitiska dödsfall i svält som nu blir följden av nuvarande krigsstrategi, eftersom koalitionen är helt beroende av amerikanska logistiska och politiska stöd. Men Pentagon avleder nu uppmärksamheten från denna gemensamma skuld genom att fokusera den mediala uppmärksamheten på vad de hävdar är ett nytt hot från Iran och kanske Ryssland. Resultatet blir fortfarande att Amerika bär skulden för den kommande massvälten i Jemen.

Kriget kom, igen

Ny aktör i Syrien. De har pratat sig till kriget. USA agerar för att Al Qaeda ska vinna terräng. Vad har vi för ansvar när krigstrummorna slår? Vi saknar ju inflytande tänker många, men det är vårt eget ansvar att använda det lilla inflytande vi har - oavsett räckvidd, oavsett röst, oavsett omfång och ropa ut i det samhälleliga samtalet, vi behöver göra allt för att skingra krigspropagandan. Den nuvarande uppgiften som tilldelas alla konstruktiva pacifister är att flytta uppmärksamheten från kraftutrycken och agitationsorden som så lätt i krigstid ersätter både fakta, verklighet och fredens idéer. Pacifisternas uppgift blir att kila fast en pinne i mytskaparmaskinerna. Att ifrågasätta den enkla krigspropagandan har betydelse idag. Medierna som torgför politikernas hat har idag dessutom en ekonomisk drivkraft i vår kommersiella kultur, de lönar sig publicera konfrontation. Idag är vi alla, varje unik privatperson ur den ansiktslösa allmänheten, sin egen mediala megafon. Vad som skrivs avgör vad vi läser och vad vi kommer att tro, idag mer än någonsin gäller att det vi läser också avgör vad som skrivs. Vi är inte längre de passiva konsumenterna av nyheter vi var utan även medias propagandister, deras klickförövare och delningsförvaltare.

Så åter så hör vi fraser som manar männen till fronten i kriget. Dessa nyhetslänkar följer vi och vissa hyllar. Det är lätt att definiera villkoren för krig men villkoren för fred kräver mer av avsändaren. Vi har ett ärftlig politiskt system som gynnar krig, ett system som i samarbete med mediala krafter sätter en tvångströja på dem som vill bryta våldets spiral, dessa etablerade maktens krafter kan inte hållas tillbaka. De är rörliga, de är kontrollerande krafter i den moderna världen.

Arbetet som pacifismen måste genomföra är att hindra regeringarnas möjlighet att arbeta i smyg, bakom de stängda dörrarna där de ohotat kan utföra den mediala manipulation som har utgjort spelet inom internationell diplomati sen urminnes tider. Pacifistens jobb är att trygga att statens utrikespolitiska arbete kan vara öppet.
Alltför många inflytelserika personligheter på den politiska scenen idag är rena romantiker. De uttrycker och upprepar ideal som inte längre har något att göra med fakta. Denna stereotypa politiska krigsromantik ger pacifisten en chans att hämnas och hämma. Deras idealism kommer krocka med realismen i det som faktiskt förenar oss människor; strävan efter en fredlig tillvaro.

Prata till sig krig

Sarin. Gas. Bilder av kroppar på sociala media. Påstående utan utredningar. Lögner och propaganda. Detta är allt som krävs för att starta världskrig år 2017. Var är de journalister, diplomater och politiker som ska ställa de kritiska frågorna? Varför har detta hänt nu? Det beror på att den ryska politiken har vitsat sig vara framgångsrik i att stabisera Syrien. Det skulle aldrig få ske enligt Västliga makter. Väljarna får aldrig underskatta den nuvarande önskan i utrikespolitiska kretsar att öka fiendskapen mellan Ryssland och USA. För inte är det av omsorg för Syriens folk retoriken trappas upp. Betänk bara Storbritanniens absurda nära och servila kundrelation till den despotiska och aggressiva saudiska regimen. Och det kommer inte bli några interventioner mot Egyptens tyrann General Sisi vars styrkor sköt ihjäl hundratals demonstranter i Kairo. Samt gudarna förbjuda att USA:s bombning av 200 civila i Mosul skulle debatteras i säkerhetsrådet. Det framstår med stålblank pregnans att vi har två block igen. Två motpunkter uppstår ur den antagonistiska myllan. Västmakterna, genom att umgås med oljekrävande väljare vill, visa på att deras överdrivna avsky mot Assad inte alls är selektiv och overkligt. Väst visar därmed att behovet av goda relationer med Saudiarabien styr all Västlig utrikespolitik i regionen. För goda relationer med Saudi bibehåller oljan i ledningarna.

Cassius

“The fault dear Brutus is not in our stars, but ourselves…”

750 miljarder

750 miljarder. Dollar. Det är beloppet som Afghanistan har kostat USA sedan 2001. Jag tänker då att landet har nära 32 miljoner invånare. Dividera 750 miljarder dollar med 32 miljoner invånare och du får 23,437 dollar och 50 cent per capita. Vilket betyder att även en liten afghansk familj med två vuxna och två barn sedan 2001 har kunnat räkna med att räkna med 93,750 dollar, Vilket skulle innebära 6,250 dollar per liten familjeenhet, per år, 15 år i rad. Vilket i regionen lyckligt land Afghanistan måste vara? För inte kan det vara så att alla dessa miljarder hamnat i fel fickor? Inte kan pengarna gått till krigsherrar, profitörer, internationella hjälporganisationer och vapenhandel? Nej då. Inte. Alls…

Colman McCarthy

"Everyone's a pacifist between wars. It's like being a vegetarian between meals."