FRA och kontroll

Mindre än tre veckor före presidentvalet 2020 publicerade New York Times en viktig artikel med titeln "The First Amendment in the age of disinformation." Uppsatsens författare, Emily Bazelon, hävdade att USA befann sig "mitt i en informationskris orsakad av spridningen av viral desinformation" som hon jämförde med de "katastrofala" hälsoeffekterna av ett coronavirus. Hon citerar från en bok av Yale-filosofen Jason Stanley och lingvisten David Beaver: "Det fria ordet hotar demokratin lika mycket som det också ger dess blomstring." Nu följer Sverige hennes tankar i handling. 

Så problemet med desinformation är också ett problem med demokratin i sig, specifikt att det finns för mycket demokrati. För att rädda den Västerländska liberala demokratin föreskrev experterna då och nu två lösningar: Väst måste bli mindre fritt och mindre demokratiskt. Denna nödvändiga utveckling kommer att innebära att man stänger ute rösterna från vissa tyckare i medieflödet som på något sätt och enligt någon bedömare har förverkat privilegiet att tala fritt. Det kommer att krävas att man följer desinformationsexperternas visdom och växer ur tron på yttrandefrihet. Denna uppfattning kan vara skrämmande för människor som fortfarande är fästa vid det frihetliga arvet av självständighet och självstyre, men det har blivit den officiella politiken för många av Västvärldens styrande partier och mycket av den kvarvarande intelligentian.

Elon Musks Twitter, som jobbat på bra för att bevarandet av yttrandefriheten online beskrevs av många tveksamma liberaler som; "Musks dröm. Och Trumps. Och Putins. Och drömmen för varje diktator, stark man, demagog och nutida rånarbaron på jorden.” Enligt vissa är tydligen censur i den demokrati nödvändigt för att skydda demokratin. Ett unket argument.  Ett argument som framförs av en härskande politisk klass som redan har tröttnat på demokratins krav på att frihet ska beviljas dess undersåtar. Desinformation ska omges av ett regelverk för att ersätta yttrandefriheten, i syfte att skydda den, genom att vilja det omöjliga, dvs; eliminera alla fel och avvikelser från det frihetliga narrativets ortodoxi, säkerställer den härskande klassen i EU och USA att den alltid kommer att kunna peka på ett hot från informationsextremister; ett hot som motiverar ett eget järngrepp om den mediala makten.

En sirensång uppmanar de av oss som idag lever i den digitala tidsålderns gryning att underkasta oss makten hos maskiner som lovar att optimera våra liv och göra oss säkrare. Inför det apokalyptiska hotet av "den andres desinformation" förleds vi att tro att endast superintelligenta algoritmer kan skydda oss från den förkrossande omänskliga omfattningen av det digitala informationsangreppet. De gamla mänskliga konsterna att samtala, enas om oenighet och slås med verbal ironi, som demokrati och mycket annat är beroende av i vår värld, utsätts nu från politiskt håll för ett mentalt förtorkat maskineri av militärt konstruerat övervakningssystem, en övervakning som ingen kritik tål och som syftar till att göra oss rädda för vår egen nedärvda och förvärvade förmåga till förnuft.

Debatt är krig

Grunden till det aktuella globala informationskriget lades som svar på den följd av händelser som ägde rum 2014. Först försökte Ryssland undertrycka den USA-stödda Euromaidan-rörelsen i Ukraina; några månader senare invaderade Ryssland Krim; och flera månader efter det intog Islamiska staten staden Mosul i norra Irak och förklarade den som huvudstad i ett nytt kalifat. 

I tre separata konflikter sågs en fiende eller rivaliserande makt i USA framgångsrikt ha använt inte bara militär makt utan också informationskampanjer på sociala medier utformade för att förvirra och demoralisera dess fiender – en kombination som kallas "hybrid krigföring". Dessa konflikter övertygade amerikanska och Nato-säkerhetstjänstemän om att de sociala mediernas makt att forma allmänhetens uppfattningar hade utvecklats till en punkt där de kunde avgöra utgången av moderna krig – resultat som kan gå mot de resultat som USA önskade. De kom fram till att Västerlandets stater var tvungna att skaffa sig medel för att ta kontroll över digital kommunikation så att de kunde presentera verkligheten som de ville att den skulle vara, och förhindra att verkligheten blir något annat.

Rent tekniskt åsyftar hybridkrigföring på ett tillvägagångssätt som kombinerar militära och icke-militära medel – öppna och hemliga operationer blandade med cyberkrigföring och påverkansoperationer – för att både förvirra och försvaga ett mål samtidigt som man undviker direkt, fullskaligt konventionellt krig. Medvetet är definitionen notoriskt vagt. Men detta var inte nytt ens 2014, och det var något USA, liksom alla andra stormakter, engagerade sig i också. Redan 2011 byggde USA sina egna "trollarméer" online genom att utveckla mjukvara för att i hemlighet manipulera sociala medier genom att använda falska online-persona för att påverka internetkonversationer och sprida pro-amerikansk propaganda. 

Det innebar att politik och politisk debatt nu är krig. En skrämmande utveckling.