The Biology of the Israeli-Palestinian Conflict

John Stockwell

"It is the function of the CIA to keep the world unstable, and to propagandize and teach the American people to hate, so we will let the Establishment spend any amount of money on arms."

N.A. Scott

"One of the shrewdest ways for human predators to conquer their stronger victims is to steadily convince them with propaganda that they're still free."

Desinformation och destruktion

Påsken är passé, alla gamla gudar återuppståndna och jag riktar åter blicken ut över världen. Samma händelser upprepar sig; västerländska diplomater och politiker gör om samma misstag, våra medier fortsätter presentera en alltför förenklad bild av vad som händer i Ukraina, på samma sätt som de presenterade Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien som svartvita skeenden där ondska och godhet stod mot varandra. Den gamla regimen skulle i samtliga fall demoniseras och dess motståndare förhärligas, bilden från händelsernas centrum presenteras för allmänheten var ofta mer en fantasi än en faktisk verklighet.

Media fokuserar nu allt på trovärdigheten eller bristen densamma hos separatisterna i östra Ukraina och väldigt lite om den nya regeringen i Kiev. I själva verket är det som är mest slående för båda sidor i denna konflikt deras nästan komiska ineffektivitet: För tre månader sedan, agerade Janukovitj som om han hade den politiska och militära styrkan att utrota oppositionen bara för att finna sig själv tvingad att fly nästan ensam över gränsen. Förra veckan var Kiev trygga i att skicka trupper för att krossa ”terrorister” och återupprätta sin auktoritet i öster; bara för att se sina trupper fogligt överlämna sina fordon och desertera till rebellerna. När regeringens säkerhetsstyrkor dödade demonstranter i  Mariupol det visade sig att styrkorna  i själva verket tillhörde en grupp som rekryterats från ultranationalistiska demonstranter.

En följd av denna brist på organiserat stöd är att Ukraina nu fylls av skumma folkhärar. Det är egentligen väldigt mycket efter det mönster som följer de senaste krigen i Mellanöstern. Till exempel är i Afghanistan tillbakapressande av talibanerna inte så viktigt för framtiden i landet, kaoset som väntar är en följd av svagheten och impopulariteten hos regeringen. I Irak har regeringen 900 000 man i sina säkerhetsstyrkor och oljeintäkter på ca $ 100 miljarder per år, men under de senaste tre månaderna har Islamiska staten Irak och Levanten, en organisation som till och med kritiseras av al-Qaeda för sin överdrivna våldsfixering härskat i Fallujah.

En total katastrofen i Ukraina kan fortfarande undvikas genom kompromisser och återhållsamhet men detsamma gällde Afghanistan, Irak och Syrien...och där var de moderata rösterna få. En anledning till att dessa länder har slitits sönder av krig var just en falsk tilltro till att yttre krafter kunde vinna billiga, lätta och snabba segrar samt en oförmåga att förstå att den valda västvänliga samarbetspartnern i respektive land var en självcentrerad fraktion med många fiender. I Syrien till exempel har USA och dess allierade hävdat att företrädarna för det syriska folket på plats i Syrien är onda och en välfinansierad exil som inte vågar besöka landet är goda.

Vad gör Ukraina lika farligt som andra konfliktländer där USA och Väst trixat är att alla sidor överdriver nu sitt stöd, underskattar sina motståndare och sedan lovar mer än de kan ge. Genom att acceptera som legitim regering i Kiev de som nyss installerades i en direkt folkaktion har USA och EU på ett oansvarigt destabiliserat ett område av Europa. Ett område som nu riskerar bli ett ny långvarig konflikt kring egentligen inget mer än fiktiva gränser och konstlade nationella identiteter. Det är tur att Carl Bildt har en lång näsa eftersom han ofta inte kan se bortom den.

A Key Test for International Law

George W. Bush

"See, in my line of work you got to keep repeating things over and over and over again for the truth to sink in, to kind of catapult the propaganda." 

Leo Tolstoy

"The most difficult subjects can be explained to the most slow- witted man if he has not formed any idea of them already; but the simplest thing cannot be made lear to the most intelligent man if he is firmly persuaded that he knows already, without a shadow of doubt, what is laid before him."

"Nazar Nakona"

Afghanistan har haft sina nationella val. Ännu en bluff som spelats ut inför öppen ridå. Den Afghanska olyckan fortsätter. En grupp av handplockade kandidater låtsas att tävla i ett val vars resultat redan fastställts av Washington. Kandidaterna inkluderar preparerade västvänliga politiker samt narkotikahandelsrika krigsherrar från det tadzjikiska och uzbekiska norra Afghanistan. Den främste bland dem, Rashid Dostam, är för övrigt en stor krigsförbrytare som beordrade massakern på över 2 000 talibanfångar 2002. Men let bygones be bygones. På denna ruttna grund hoppas nu världssamfundet kunna bygga upp en med folkrätten förenlig afghansk demokrati som kommer lova att fortsätta erbjuda baser till amerikansk trupp och stridsflygplan. Afghanistans majoritet, de pashtunska stammarna, har bara en liten röst i denna charad.

Den största och mest populära partiet i Afghanistan råkar vara talibanerna och dess mindre allierade, men som terrorister utesluts de från nuvarande och tidigare val. De bojkottar omröstningen som de anser riggad, ett mönster vi ser samma mönster av i samtliga mer eller mindre demokratiska stater i hela regionen.

Om ett rättvisande val hölls i dag skulle talibanerna förmodligen vinna. Amerikanerna har inga problem att idag samarbeta med de afghanska kommunisterna, de lokala krigsförbrytarna samt knarkbaronerna. I själva verket ha enligt amerikanska siffror opium, morfin och heroinproduktionen i Afghanistan nått rekordnivåer de senaste fem åren, detta kallas emellertid  nationsbyggande.

Efter 12 år av att använda allt i sin arsenal utom kärnvapen, har den mäktiga amerikanska militären misslyckats med att besegra lätt beväpnade talibanska styrkor. Talibanerna kommer säkert att fortsätta kämpa på obestämd tid. Ordspråket som florera i landet är att; Amerikanerna har klockor; vi har tid.  

De pashtunska krigarna besegrade fyra brittiska försök att kolonisera Afghanistan, Sovjets insats på 1980-talet, och nu den amerikanska ockupationen. De kommer vara kvar. Inte minst för att Afghanistan har visat sig vara det längsta kriget i USA: s historia. När amerikanska trupper och tunga bombplan attackerade talibanerna sa jag och andra initierade bedömare att invadera Afghanistan var ett fruktansvärt misstag, ett krig som inte skulle vinnas. Inte överraskande höll få med.

Kriget var förlorat från början och ett slöseri med blod och pengar, att Sverige deltagit i slöseriet gör inte saken bättre. Historien om talibanerna är historien om hur den pashtunska rörelsen uppstod under tidigt 1990-tal under det afghanska inbördeskriget för att bekämpa massvåldtäkter av afghanska kvinnor, och bekämpa utlandsstödda afghanska tadzjikiska och uzbekiska kommunister. Washingtons plan nu är att installera en ny, post-Karzaisk afghanska lydregim i Kabul, och behålla kontrollen över den 400 000 man starka afghanska polisen och armén som kämpar för amerikanska dollar. Den tama afghanska regimen kommer då att " bjuda in " cirka 16 000 amerikanska soldater, plus ett stort antal legosoldater, för att stanna kvar och hålla talibanerna i schack.

Nyckeln till pågående amerikanska kontrollen över Afghanistan är nämligen flygbaserna i Bagram, Kandahar, Herat, och Shindand med stöd av baser i Centralasien, Pakistan och Persiska viken. USA och dess allierade kan inte behålla sitt grepp över Afghanistan utan dessa enormt dyra 24 -timmars luftpatruller som svarar inom några minuter när talibanerna attackerar. Utan ständig proviant och stöd från luften skulle västerländska krafter snabbt avskurna och besegrade.

Detta är en stor anledning till att kriget i Afghanistan har hittills kostat strax över 1 biljoner dollar. Pengar har dessutom försvunnit på grund av omfattande korruption. Utan en stadig ström av amerikanska dollar, skulle den afghanska regimen i Kabul kollapsa. Pakistan har betalat över 18 miljoner dollar sedan 2001, också för att bekämpa sina talibaner och stödja USA: s militära operationer i landet. 18 miljoner som inte alls hade kunnat göra nytta för de fattiga i landet. . .

USA: s ockupationsstyrkor har efter helgens korrupta val bara att erkänna sitt nederlag mot talibanerna, genomlida den ultimata förnedringen för sina högteknologiska amerikanska styrkor och flyga hem. För nu har USA fått Iran, Kina och Ryssland som nygamla fiender och Pentagon kan behålla orsakerna till sina allt större budgetar. Så de kanske motvilligt överger sitt afghanska missöde. För trots allt, vem minns Vietnamkriget och Saigon idag? 12 års krig kommer avslutas med en suck och nya krig i Sydkinesiska sjön och Persiska viken. Och Afghanistan återgår till att vara fjättrat under Talibanernas förlamande religiösa ok.

Michael Parenti

"With each newly minted crisis, US leaders roll out the same time-tested scenario. They start demonizing a foreign leader ... charging them with being communistic or otherwise dictatorial, dangerously aggressive, power hungry, genocidal, given to terrorism or drug trafficking, ready to deny us access to vital resources, harboring weapons of mass destruction, or just inexplicably "anti-American" and "anti-West." Lacking any information to the contrary, the frightened public...are swept along."

Tystnaden och löftesbrott

Återigen verkar det som Ryssland och USA har svårt att komma överens om hur man ska hantera varandras respektive ambitioner.  För flera decennier sedan, när det kalla kriget pågick sas det i den amerikanska krigsdoktrinen att; det inte finns något mer egocentrisk än kampen för påtvingad demokrati. Den kampen blir snart offer för sin egen propaganda. Den tenderar då att ansluta sig till ett absolut värde som snedvrider visionen om att göra gott och dess fiende blir allt som sägs vara annorlunda.

Idag ignorerar Obama gamla visheter. Hade Ungernrevolten och Pragvåren hanterats idag hade världen varit i brand. För idag är konfrontation lösningen. Washington vet att Ukraina alltid har varit en känslig fråga för Moskva. De Ukrainska ultranationalister som kämpade med Tredje riket under andra världskriget dödade 40 000 ryska soldater och kommunister. De genomförde fortfarande ett hemligt krig tillsammans med CIA så sent som 1951. Pavel Sudoplatov, sovjetisk underrättelsechef, skrev till exempel år 1994: Ursprunget till det kalla kriget är nära sammanflätat med västerländskt stöd för nationalistiska strömningar i de baltiska områdena och västra Ukraina.

När Gorbatjov kom överens med Väst om den tyska återföreningen, där kruxet var hur ett enat Tyskland skulle kunna stanna kvar i Nato, försäkrade USA: s utrikesminister Baker honom att det inte skulle finnas någon förlängning av Natos jurisdiktion i österled. Gorbatjov upprepade ett flertal gånger i förhandlingarna att en förlängning av Nato är oacceptabelt och Baker svarade att han och USA höll med. Detta är anledningen till att Gorbatjov nu offentligt har stött Putin på Krim; den gamle rävens förtroende för Väst var eroderat och han kände sig förrådd.

Så länge som Washington trodde att ryska ledare blint skulle vara som Jeltsin gav de emellertid Ryssland små geopolitiska tjuvnyp. Jeltsins angrepp på det ryska parlamentet år 1993 var självfallet berättigat i västerländsk media. De mordiska angreppen på Tjetjenien av Jeltsin och sedan av Putin behandlades som ett litet lokalt problem, med moraliskt stöd från George Bush och Tony Blair. Tjetjenien är inte Kosovo, sa Blair efter hans möte med Putin år 2000. Och efter 2001 blev det ett krig mot terrorn. Men om man läser Tony Woods bok om Tjetjenien inser man att landet hade haft de facto självständighet 1991-94. Dess folk hade observerat hur snabbt de baltiska republikerna hade fått självständighet och ville samma sak för sig själva. Men Baltikum beboddes av kristna européer som vi kunde identifiera oss med, Tjetjenien kunde vi inte en stava till.

Så Väst lät Groznyj bombas bort; övergreppen översteg med lätthet de begångna under belägringen av Sarajevo eller massakern i Srebrenica. Våldtäkter, tortyr, hemlösa flyktingar och tiotusentals döda var tjetjenernas öde. Tjetjener, palestinier, irakier, afghaner, pakistanier är alltid av ringa betydelse och kontrasten i kraft mellan Västs inställning till kriget i Tjetjenien och annekteringen av Krim häpnadsväckande.

Krimaffären orsakade två krigsrelaterade dödfall, och majoriteten av befolkningen vill helt klart att vara en del av Ryssland. Västs reaktion har dock varit motsatsen till reaktionen rörande Tjetjenien… Varför? Eftersom Putin, till skillnad från Jeltsin, vägrar att acceptera till exempel Natos löftesvidriga utvidgning, vägrar sanktioner mot Iran och Syrien, vill ha rubel i oljehandeln osv, och som ett resultat av detta har han blivit ondskan förkroppsligad. Detta års Hitler i Västpressen. Och allt detta för att han har beslutat att bestrida amerikanska hegemonin genom att använda samma metoder som vi i Väst nyttjar. Betänk bara Frankrikes upprepade räder och annekteringar i Afrika eller USA:s framfart i Sydamerika.

Om USA insisterar på att använda Nato-medlemskap som en magnet för att dra till sig Ukraina, är det troligt att Moskva kommer lösgöra den östra delen av landet från den nuvarande statsbildningen. De politiker i Ukraina som verkligen värdesätter landets suveränitet bör välja äkta självständighet samt en positiv neutralitet: dvs. varken vara en leksak åt Väst eller Moskva.

Robert M. Hutchins

"The death of democracy is not likely to be an assassination from ambush. It will be a slow extinction from apathy, indifference, and undernourishment."