C. S. Lewis

"Of all tyrannies, a tyranny exercised for the good of its victims may be the most oppressive."

Kära Rädda Barnen

Jag är lite upprörd över att Rädda Barnen har bedömt det lämpligt att bidra till att legitimera och återupprätta en av de grövsta krigsförbrytarna i vår tid, genom att tilldela Tony Blair Rädda Barnens Global Legacy Award. Vet inte om ni noterade att som premiärminister var Blair tydlig i sina krav på att invadera Irak; delta är ett aggressionsbrott, ett brott som domarna i Nürnberg kallade det allvarligaste av alla internationella brott. Då det alltid skapas en ackumulerad och accelererande ondska i kölvattnet av en invasion. Blairs stöd för invasionen av Irak orsakade hundratusentals människors död, städer och byar reduceras till spillror och förstörelsen av ett helt samhälle är idag ett faktum.

En utmärkelse till denne man från Rädda Barnen är extra besvärande, eftersom Blair därmed är juridiskt bunden till dödandet av tiotusentals barn. Den mest tillförlitliga studien överdödlighet i Irak till följd av invasionen och den påföljande militära ockupationen fann att amerikanska och brittiska flygbombningar var den främsta orsaken till att barn i Irak gick en våldsam död till mötes mellan åren 2003 och 2006.

Jag hoppas att alla som läser detta brev kommer att ta till sig det anmärkningsvärda i Rädda Barnens prisbeslut och i framtiden inrikta sina ansträngningar på att hjälpa barn genom donationer till andra organisationer, organisationer som inte är delaktiga i att skönmåla massmord på barn i Irak.

Arundhati Roy

"To love. To be loved. To never forget your own insignificance. To never get used to the unspeakable violence and the vulgar disparity of life around you. To seek joy in the saddest places. To pursue beauty to its lair. To never simplify what is complicated or complicate what is simple. To respect strength, never power. Above all, to watch. To try and understand. To never look away. And never, never, to forget."

Hypo-crazy galore

President Obama’s final words to Mr. Putin set the pattern for hypocrisy: 

“(We are) very firm on the need to uphold core international principles, and one of those principles is you don’t invade other countries or finance proxies ... to break up a country that has mechanisms for democratic elections.”

Innan du tar dig själv på för stort allvar...

"Earth's Location in the Universe (JPEG)" by Andrew Z. Colvin - Own work. Licensed under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons.

Värdering av Europa

Norra Europa är, trots påståenden om motsatsen, fortfarande konkurrenskraftigt.  Södra Europa är övervärderat. Den insikten är allt du behöver i form av information om eurosamarbetet, och om varför det kommer att misslyckas. Eller har redan misslyckats, för att uttrycka det noggrant. Det finns ingen annan information som krävs. Annat än lite sammanhang för att klargöra.

Innan Euron och euroområdet, skulle länder som Grekland, Spanien, Italien, Portugal utfört mindre affärer än Tyskland eller Holland, och det fungerade, eftersom, deras regeringar och centralbanker regelbundet devalverade sina valutor mot exempelvis den tyska marken med cirka 20-25%. Tyskland hatade detta, eftersom det gjorde det svårare för dess industrier att konkurrera med grekiska och italienska företag. Idag, eftersom de nu har samma valuta, och devalvering omöjligt, och södra Europa underpresterar fortfarande. Om inte Grekland börjar producera mer än tyskarna, och vi alla börjar köra Grekiska kvalitetsbilar kommer ingen ändring att ske.

Den olyckliga bristen i eurosamarbetet är att det saknas en undantagsklausul för att rätta till de nedärvda skillnaderna mellan norr och söder. Dessutom skillnaderna måste bli större, för det finns inget ECB eller EU kan göra åt det. Såvida EU inte direkt kan beskatta tyskar och holländare och finländare med det uttalade syftet att dela vad de höjer direkt till grekerna. Kommer inte att hända. Och det var aldrig någon avsikt att göra en sådan sak. Tyskarna ville utöka sina distributionsmarknader, och grekerna blev lovade att de skulle bli rikare om de gick med den gemensamma valutan. Ingen av sidorna hade tänkt igenom detta.

Alla länder som anslöt sig till EU har tidigare fått stora summor pengar för infrastrukturprojekt, men de pengarna är borta sedan länge. Det enda som kan hjälpa Sydeuropa skulle vara skuldsanering i stor skala, vilket skulle anses vara alldeles för dyrt för norra Europa, även om, och under förutsättning att, det skulle kunna uppnås i ett globaliserat ekonomisystem. Det som gör detta intressant är att det finns en underliggande fråga om ansvar. Är det bara grekerna som ska stå till svars för sina skulder, eller är det hela euroområdet, med tanke på att de delar en gemensam valuta? Detta är frågor som borde ha lösts i tider av överflöd; i tider av mindre tillgångar kommer det att visa sig vara mycket svårt, om inte omöjligt, att finna lösningen på.

Vi nordeuropéer ser vår ohållbara livsstil trängd och majoriteten av oss skulle tyvärr inte acceptera att mer tas ifrån oss och delas ut till Grekland. Även om 50 % av de unga grekerna saknar jobb, och mer än 40 % av grekiska barn växer upp i fattigdom. Det faktum att Bryssel har lockat en mycket tvivelaktig ras av före detta politiker och mutbara byråkrater har verkligen inte hjälpt. Men det är inte huvudproblemet. Kärnan är att det aldrig funnits en mekanism för att förena skillnader inom euroområdet. EU grundades på ett fredsideal. Men om någon gör något, snabbt, kommer det att vara en källa till bittra och blodiga strider. Så mitt fredsvurm gör mig till fortsatt vän av en offrad Euro. Effekterna av ett fortsatt samarbete inom det monetära området är självklara.

Daniel Webster

"If we work in marble, it will perish; if we work upon brass, time will efface it; if we rear temples, they will crumble into dust; but if we work upon immortal minds and instill into them just principles, we are then engraving upon tablets which no time will efface, but will brighten and brighten to all eternity"

Den verkliga världen

I den verkliga världen, när civilisationer uttömt sina resursbaser och förstört de ekologiska kretsrörelser som stödjer dem, faller de. Det tar mellan ett och tre århundraden i genomsnitt för den civilisatoriska hösten att övergå i vinter, för nej, stora komplexa civilisationer faller inte märkbart snabbare eller långsammare än mindre och enklare sådana. Det är inte heller en linjär nedgång, civilisationsslut är en fraktal process bestående av kriser på många olika nivåer i tid och rum, med lika ojämna konsekvenser för de genomlevande medborgarna. Stegvis nedgång med små andrum kommer komma i kölvattnet när det som brukade vara normalt försvinner för gott. Förr eller senare överväldigar det yttre faktorerna de sista försvaren, och civilisationen faller, lämnar spridda rester av sig själv tills den långa natten sluter sig.

Historikern Arnold Toynbee, vars studie av uppgång och fall civilisationer är den mest detaljerade och övertygande jag läst, har spårat en återkommande rytm i denna process. Fallande civilisationer pendlar mellan perioder av intensiv kris och perioder med relativt lugn, varje sådan period varar allt från några decennier till ett sekel och takten bestäms av hastigheten på den underliggande nedgången, som varierar något från fall till fall. De flesta civilisationer, fann han, går igenom tre och en halv cykler av kris och stabilisering innan den slutliga krisen som det inte finns någon återhämtning från. Det är i princip den modell som gäller för vår framtid. Vi väntar dock inte på den första av de tre och en halv rundor av kris och återhämtning; vi väntar på den andra. Den första inleddes 1914 och avslutades runt 1954, vid det brittiska imperiets undergång och kollapsen av europeisk världsdominans. Under de fyrtio åren mellan Sarajevo och Dien Bien Phu, den industriella världen på  nere på knä efter det första världskriget, den spanska sjukan, den stora depressionen, miljontals politiska mord, de nazistiska och sovjetiska regeringarna, andra världskriget, och störtandet europeiska koloniala imperier.

Dessa år var den första eran av krisen i  den industriella civilisationens nedgång och fall. Perioden från 1945 fram till idag var det första intervallet av tillfällig återvunnen stabilitet och återhämtning, mer välmående och expansiva än de flesta generationer innan genom vår halsbrytande exploatering av olja och andra fossila bränslen, samt ett då motsvarande uppsving i livshjälpande innovationer. Dagens plats i historien är nu åter prekär, fossila bränslereserver försvinner, planetens förmåga att absorbera koldioxid och andra föroreningar spränger sina gränser, och andra mått på förestående kris rör sig mot den tunna röda linjen, är det troligt att nästa omgång kris inte är långt borta.

Vad som kommer utlösa nästa omgång kan jag bara gissa. Under åren fram till 1914, kände många människor att en explosion skulle komma, en del gissade att ett allmänt europeiskt krig skulle inaktivera det, men ingen visste att avfyringsanordningen skulle vara mordet på en impopulär österrikisk ärkehertig i Sarajevo. Den ryska revolutionen, marschen mot Rom, kraschen '29, Stalin, Hitler, Gulag, Auschwitz, Hiroshima? Ingen såg dem komma, och endast ett fåtal människor hade ens gissat att något som liknar en eller annan av dessa saker kunde vara i görningen.

Sålunda att försöka förutse framtiden för industrisamhället i detalj är en omöjlig uppgift. Skissande på vilken typ av framtid som vi kommer få är emellertid betydligt mindre utmanande. Historien har mycket att säga om det som händer när en civilisation börjar sin långa nedstigning i kaos och barbari, och det är inte alltför svårt att generalisera från denna evidensmassa. Hävdar inte att händelserna som nämns nedan är vad som kommer att hända, men jag förväntar mig saker som dem att hända; längre än så, kommer historiens lärdomar inte gå.

Ebolan sprider sig, fascistiska partier bryter samman EU-arbetet inifrån. USA:s republikaner splittras och en gren radikaliseras, ett krig mellan Japan och Kina, ett Mellanöstern i kaos, is som smälter, kollapsade statsbildningar blir legio i Afrika. . .och så vidare in i kaos.

Petrarch

"Five enemies of peace inhabit with us--avarice, ambition, envy, anger, and pride; if these were to be banished, we should infallibly enjoy perpetual peace."

The origin of intolerance and hate

"If we'd been born where they were born and taught what they were taught, we would believe what they believe."