söndag 29 september 2013

Lydnad

Det är inte psykopaterna, de ondskefulla, de maktgiriga som utgör en fara i vår värld, de kan urskiljas å avskärmas mer makt; de farliga är och förblir de lydiga. I varje nation, land, stat, samhälle, vare det kungadöme, meritokrati eller diktatur, är lydnaden och okunskapens följeslagare det största problemet. Tystnad och lydnad. Maktens vapen.

Därför är att ge uttryck för tvivel en skyldighet, att nyttja sin egen kunskap för att ifrågasätta en sanning är demokratins räddning och väg mot utveckling, ifrågasättande mellan medborgare, väljare, partimedlem förändrar samhällen. Konfrontationsfasen i ifrågasättandet hos demokratiskt sinnade människor förändrar mer än vapen någonsin kan. Faran finns i att de som fostras in i färdiga politiska eller religiösa system saknar denna impuls. De är vana att lyda, följa gruppens invanda sanningar och därför får för dem olydnaden har ett för högt pris. Vad riskerar medborgare som fostrats och lever i ett öppet samhälle när de säger sin mening? Ingenting. Vad riskerar regeringen som låter sig kritiseras? Allt. En viktig ordning.