måndag 23 oktober 2017

Ni ger vi tar

Fyra amerikanska soldater dödade i ett överfall. Ingen nyhet egentligen; vore det inte för det faktum att de dödades i Niger. Där inga amerikanska soldater officiellt befinner sig. Amerikaner liksom vi européerna är sedan många hundra år fast i en extraherande mentalitet när det gäller Afrika. Det som finns på kontinenten ska tas. Problemet är att den amerikanska kapitalistiska visionen är bruten. De kan inte ens investera i sin egen nation vars infrastruktur faller ihop, än mindre i Afrika. Vad göra när pengar inte räcker? Har du vapen kompenserar detta. President Trump vet vilka välsituerade resurser Afrikas jord och dess folk besitter, möjligheten att tjäna stora pengar är där. Men amerikanerna kan inte längre vara frikostig de investeringar som behövs för att begagna rikedomarna. Det är här den amerikanska militärmakten kommer in i bilden. I stället för ordentliga ekonomiska investeringar, diplomati och politiskt partnerskap använder Washington sin militära styrka att inkräkta på Afrika; allt under den numera välbekanta förutsättningen att "bekämpa terrorism". Men det verkliga syftet med att utöka den amerikanska militära närvaron i Afrika handlar om att säkra amerikanska ekonomiska intressen med hjälp av billig militärmakt i stället för ett genuint ekonomiskt engagemang på det sätt som Kina har gjort. Amerikanerna, och i viss mån även NATO, vill ha militär eldkraft på plats i hela Afrika i händelse av en skarp konfrontation med Kina. Kina ses som en global ekonomisk rival, en rival med vilka relationerna snabbt kan bli oroväckande besvärliga; från Nordkorea till territoriella tvister i Sydkinesiska havet, och då önskar USA ha militära sätt på plats för att köra ut Kina ur Afrika. Som européerna under förra århundradet är amerikanerna idag indragna i en kamp om Afrikas resurser.

Den här gången handlar det mindre om slavar och mer om legitima expanderande bilaterala handelsintressen med självständiga afrikanska länder. Amerikas militarism i Afrika kommer inte att ge länderna på kontinenten några fördelar. Som i andra delar av världen, Mellanöstern, Nordafrika, Centralasien, visar mönstret tydligt på att terrorismen ökar där amerikanska militära operationer agerar bekämpare av densamma. Dessutom är den kapitalismen i sin nuvarande form inte motiverad att via handel utveckla Afrika. Det handlar om att ackumulera vinster till Wall Street. Den verkliga faran är nu att denna militarism kommer leda till konfrontation med Kina om de senares ekonomiska intressena hotas, som var fallet när USA och NATO-styrkor bombade ett fungerande, men Kina-närmande, Libyen 2011. Hittills har fyra militärer dött och några amerikanska änkor gråter men inom något år kommer det vara 100-tals nya änkor som kommer sörja deras män dött i syfte att smussla igenom ännu ett svekfullt uppdrag i en död demokratis tjänst.