Jag har länge sagt att kraften i pengar inte är mer än kraften i den energi vi har till vårt förfogande. Vi kan skapa så många dollar som vi vill och detta utan konsekvenser, eftersom betalsystemen idag är digitala och inte följer de befintliga fysiska lagarna. Bankens insolvens är egentligen bara en hägring. Liksom politiken av idag, vi argumenterar om vem som skulle vara den bättre statsministern, på samma sätt som vi debatterar vilket lag som ska vinna Allsvenskan, det spelar med andra ord ingen roll för andra än kadern av följare. Skillnaden i vem som styr är även det en hägring, höger och vänster är idag närvarande blott på ett fiktivt sätt. Politiken och pengarna saknar styrka och relevans. Den stora verkligheten bakom är den fundamentala ekonomin; den som utgörs av energi och andra naturresurser nödvändiga för överlevnad. Dessa naturresurser kan dock inte stödja en global ekonomi utan att energi vi inte har utnyttjas i ett eskalerande rovdriftande. Träd försvinner, mat producerad av ett förödande industriellt jordbruk, kollapsande fiske, förlorat färskvatten, minskande mineraler, uttömda malmer; allt kräver energi för att skörda dem och sedan modellera om dem till icke-essentiella konsumentvaror. Pengar är helt enkelt det sätt på vilket vi kan hävda vår del av energin. Ju mer pengar du har desto mer energi tar vi i anspråk i form av varor och tjänster. För varor och tjänster är idag vårt altare. Vetenskapen har gjort det möjligt för oss att leva ett kulturfritt liv där vi underhålls av gratis glittrande värdar på platta skärmar, två dimensioner som ger brottstycken av ett endimensionellt liv.
Robotar gör allt arbete som måste göras för att fortsätta bevara vår värld, varje år måste fler och fler människor skrapa ihop till en nödtorft och på en semesterresa övervinna den kulturella atrofi som har fallit ner över oss alla. Våra kroppar blir ingenting mer än energibehållare utan ett syfte. De jobb som finns och som inte ingår i tjänsteekonomens manual, är jobb där vi sitter och gör ingenting till någonting. Beger oss till en plats bort från familjen, stirrar på dataskärmar i ineffektiva klimatkontrollerade byggnader gjorda av glas, engagerar oss med fiktiva problem. Våra kroppar är inte längre nödvändiga och hjärnan når förtvining matad av lätta påståenden om alltets välstånd och framgång.
Emellertid är det snart slut. Vi går in i den sista fasen. En sista handling kröner denna tidsepok; valet av Donald Trump; en man utan substans, bortom egots omedelbara tillfredsställelse. En man som inte har gjort något av verkligt värde, men en man som blivit rik på förvaltningen av andras arbete. Trump är som en spegel av vårt kollektiva Västliga medvetande. Han reflekterar bara tillbaka till oss vad vi har övergått till att vara. Det spelar ingen roll vem USA:s president är, för imperiet som kollapsar faller fritt runt den presidentska intuitionen. Vi lever i en värld som har blivit för stor för att gå i stöpet, en värld baserad på en infantil livsstil som vägrar ta hänsyn till måttfullhet och konsekvens. Det är en hallucination som fortsätter att existera eftersom vi måste tro på något i brist på de döda gudarna. Samtidigt kväver vi livet ur våra kroppar, vi har gjort oss både maktlösa och värdelösa inför globaliseringens krafter. Vår livsstil har gått i stöpet, och likt alla de civilisationer som kommit före kommer vår kollapsa. Kollapsen har egentligen fortgått under hela min livstid. Cancern har bara blivit en global, nått sina metastaser och är idag systemisk; allt som är kvar är medvetenheten hos en del om den påbörjade förruttnelsen.
Precis som samtliga enskilda varelser föds, mognar och dör är våra civilisationer inte annorlunda. Alla expansiva kulturer överskrider sina resursbaser och rämnar. Denna kollaps kommer inte som nyhetsinslag på Rapport eller som ett Tweet från Trump; det har redan hänt, det är nu inget det ska resoneras om men tiden och energins upphällning kommer att avslöja mina ords sanning.
Emellertid är det snart slut. Vi går in i den sista fasen. En sista handling kröner denna tidsepok; valet av Donald Trump; en man utan substans, bortom egots omedelbara tillfredsställelse. En man som inte har gjort något av verkligt värde, men en man som blivit rik på förvaltningen av andras arbete. Trump är som en spegel av vårt kollektiva Västliga medvetande. Han reflekterar bara tillbaka till oss vad vi har övergått till att vara. Det spelar ingen roll vem USA:s president är, för imperiet som kollapsar faller fritt runt den presidentska intuitionen. Vi lever i en värld som har blivit för stor för att gå i stöpet, en värld baserad på en infantil livsstil som vägrar ta hänsyn till måttfullhet och konsekvens. Det är en hallucination som fortsätter att existera eftersom vi måste tro på något i brist på de döda gudarna. Samtidigt kväver vi livet ur våra kroppar, vi har gjort oss både maktlösa och värdelösa inför globaliseringens krafter. Vår livsstil har gått i stöpet, och likt alla de civilisationer som kommit före kommer vår kollapsa. Kollapsen har egentligen fortgått under hela min livstid. Cancern har bara blivit en global, nått sina metastaser och är idag systemisk; allt som är kvar är medvetenheten hos en del om den påbörjade förruttnelsen.