Påvens nya kläder

Påven tar äntligen de teologiska konsekvenserna av Nya Testamentet å applicerar det på ekonomiska spörsmål. Frånvaron av statliga ingripanden ger några grundläggande antaganden om kapitalismen som han äntligen fann svårsmälta:

• Egenintresse bör vara den primära ekonomiska drivkraften 
• Pengavinst är det enda målet 
• Allts värde mäts med pengar.
• Vem som får vad avgörs av hur mycket pengar de har 
• Normen är privat och, inom breda juridiska gränser, kan ägarna göra vad de vill med sin egendom, oavsett det lidande det kan orsaka andra. 

Påven sa nu i november följande:
Just as the commandment “Thou shalt not kill” sets a clear limit in order to safeguard the value of human life, today we also have to say “thou shalt not” to an economy of exclusion and inequality. Such an economy kills. How can it be that it is not a news item when an elderly homeless person dies of exposure, but it is news when the stock market loses two points? This is a case of exclusion. Can we continue to stand by when food is thrown away while people are starving? This is a case of inequality. Today everything comes under the laws of competition and the survival of the fittest, where the powerful feed upon the powerless. As a consequence, masses of people find themselves excluded and marginalized: without work, without possibilities, without any means of escape.

Påven är idag alltså den som påpekar skadan som de grundläggande ekonomiska läroböcker lär ut. Systemet som styr idag ger för handen att enskilda ägare och företag som betjänar ett lokalt område kan ignorera alla insatser till förmån för samhället i stort, men vem av oss, tror att rent egenintresse, definierad som monetär vinst, borde vara ett mål, särskilt det enda målet?

Konkurrensen inom vårt nuvarande ekonomiska system tvingar fram en externalisering av miljökostnaderna, även hos en VD som verkligen är bekymrad över miljöförstöring. Om bolaget skulle köpa den dyra utrustning som behövs för att binda CO2, skulle de prissatts bort från marknaden. Det är inte nödvändigtvis girighet, inte heller nödvändigtvis en obekymrad ledning som är problemet. Problemet är inbyggt i kapitalismen och skulle inte ändras nämnvärt om alla Vd:ar var Centerpartister. Det moraliskt rätta beslutet skulle nämligen alltför ofta vara att försätta vissa företag i konkurs.

Alla företag måste nämligen växa för att överleva; det är en inbyggd egenskap hos systemet, tillväxt som i allmänhet kräver högre och högre nivåer av konsumtion, vars drivmedel är kraftfull reklam som ökar konsumenternas lust och känslan av att lyxvaror är nödvändigheter. Konsumentlusten ökar, ökad konsumtion av naturresurser följer.

Adam Smith, erkände ett annat problem. Extrema ojämlikheter är inbyggda i fria marknadens väsen. Under kapitalismen krävs någon form av omfördelning av inkomster, till exempel progressiv beskattning.  Men på resurserna som driver kapitalismen har ingen marknadshindrande mekanism fått störa. Påven har nu påtalat öppet att ojämlikheter och rovdrift slutligen förstör vår demokrati på grund av kraften hos de rika och maktlösheten hos de fattiga. De rika har inte bara ett oproportionerligt stort inflytande på regeringen, de kontrollerar även media, vilket kan dölja vad som egentligen händer politiskt. Detta demoraliserar befolkningen som därför inte kommer att bli aktiva och arbeta för att förändra politiken. Detta har blivit särskilt tydligt i USA under de senaste trettio åren.

Kapitalismens högljutt utbasunerade credo; att regeringar ska undanhålla sig från att blanda sig i marknaden måste mötas med ”störningar” i själva verket är det enda sättet att kontrollera kapitalismens inbyggda miljö och människofientliga rovdrift.  Lustigt att Påven insett det. . .