Jaget är en illusion. Det finns ingen diskret liten själ eller tystlåtet ego som lever ett Minotaurskt liv inne hjärnans labyrint. Och känslan av att det finns, den känslan av att se på en värld så som varandes skild från dig själv kan med lätthet ändras eller helt utsläckas. Transcendens anses allmänt vara religiös till sin natur men det finns i princip inget irrationellt med detta stadium. Ur både vetenskaplig och filosofisk synpunkt representerar den bara en tydligare förståelse för hur tingen är ordnade. Förvirring och lidande är människans första rättighet, men visdom och lycka är tillgängliga. Landskapet vi bygger upp av vår mänskliga livserfarenhet innefattar djupt omdanande insikter om vår roll i det naturliga kretsloppet. Det är dock så att dessa överskridande psykologiska tillstånd och upptäckter som betecknar något bortom den empiriska sinnevärlden måste förstås i samband med neurovetenskap och psykologi, inte religion. Vad ska ersätta den organiserade religionen frågar många. Det enkla svaret är inget och allt. Inget behöver ersätta löjeväckande och oförsonliga förkunnelser; tanken att Jesus kommer att återvända till jorden och kasta de otroende ner i en sjö av eld är bara en skrämmande fiktion. Kärlek, medkänsla, moralisk godhet och transcendens står fria från religion men för att förtydliga detta måste hela spektret av mänsklig erfarenhet nyttjas på ett sätt som är lika fri från de religiösa dogmerna som vetenskapen redan är. Lycka går att finna bortom sagorna. Insikten måste bara komma att även under de bästa av omständigheter är lyckan ojämn.
Vi söker upp underhållande sevärdheter, behagliga ljud, svulstiga smaker, varma känslor och goda humör. Vi fyller ständigt på vår intellektuella nyfikenhet. Vi omger oss med vänner, nära och kära. Vi blir kännare av konst, musik eller mat. Men våra nöjen är till sin natur flyktiga. Om vi njuter av en stor professionell framgång, finns känslan av prestation levande och berusar oss i en timme, eller kanske en dag, men sen avtar den. Och vårt sökande efter nya karriärliga framgångar fortsätter. Den ansträngning som krävs för att hålla tristess och andra mentala otrevligheter i schack måste fortsätta, i varje litet livsögonblick. Oändlig förändring och evig inbillad förbättring av yttre livsvillkor är en otillförlitlig grund för varaktig fulländning. Finns det en form av lycka utöver den som bara är en upprepning av nöjen och undvikande av känslomässig smärta? Finns det en källa till psykologiskt välbefinnande som inte bara beror på uppfyllda önskningar så borde denna vara närvarande även när alla vanliga källor till nöjen och eufori tagits bort.
Således uppstår frågan naturligtvis: Finns det mer till livet än detta? Kan det vara möjligt att känna sig bättre än en tenderar att känna även utan traditionella framgångsmarkörer? Är det möjligt att hitta varaktig fulländning trots oändlighetens oundviklighet? Andligt liv börjar med en misstanke om att svaret på sådana frågor kan vara ett tyst litet men tydligt; Ja. Och en sann andlig utövare är någon som har upptäckt att det är möjligt att vara lugn i denna världen utan egentlig anledning, om så bara för några korta ögonblick i taget, och att dessa ögonblick synonymt med att överskrida kroppens uppenbara gränser. De som aldrig har smakat en sådan sinnesro kan läsa detta påståendet med mycket misstänksamhet. Ändå är det ett faktum att ett tillstånd av osjälviskt välbefinnande kan finnas i varje ögonblick oavsett var och när människan befinner sig. Utan gudar, utan framgångar men med en kärlek till sig själv och världen runt.
