Början på detta vårt århundrade av 2000-tal föddes i krig och revolutioner, det sekel som gick hade våldet som sin gemensamma nämnare, det nya vi lever i nu fortsätter i samma bandvagnsspår. Vad skiljer på detta och det förra seklet? Det har förutspåtts av några att den tekniska utvecklingen nu skapat oss redskap för robotiserat våld, vars destruktiva potential i väpnade konflikter kan bli effektiva bortom den egna sidans försluster. Krig har sedan urminnes tider varit det slutgiltiga skoningslösa avgörandet i internationella tvister men med robotiserat dödade har det förlorat mycket av sin fredsskapande effektivitet och nästan alla dess blodiga tjuskraft. Det apokalyptiska schackspelet mellan supermakterna spelas enligt regeln; ingen vinner för vinst är slutet av båda. Det rationella målet är avskräckning, inte seger. Men om makten kan robotisera sitt dödande kan striderna fortsätta utan det mänskliga behovet av måttlighet och krigströtthet? Kan segrar utropas av människornas metaliska skapelser?
Det automatiserade kriget blir i vårt 2000-tal en symbol för den överskuggande oförutsägbarhet som blodlös krigisk perfektion skapar. Vad händer när förstörelsemedlen slutligen når en teknisk tröskel där deras mål, vinna krig mellan människor, är på väg att försvinna helt och hållet. Ju större nivå av robotisering av ofreden, desto större blir frestelsen av våldet. Våldet blir rent. Avskärmat. Ingen berättar om effekterna. I en fullt utvecklad robotiserad krigsmakt finns ingen kvar med vilka man kan samtala, till vilka vi kan presentera klagomål, på vilka fredsargument kan utövas. Robotiserade krig är den form av konflikt i vilken alla berövas politisk rörelsefrihet, befogenheter att agera medmänskligt avskaffas; där alla är lika maktlösa; där vi har ett tyranni utan en tyrann.
Början på detta vårt århundrade av 2000-tal föddes i krig och revolutioner, det sekel som gick hade våldet som sin gemensamma nämnare, det nya vi lever i nu fortsätter i samma bandvagnsspår. Vad skiljer på detta och det förra seklet? Det har förutspåtts av några att den tekniska utvecklingen nu skapat oss redskap för robotiserat våld, vars destruktiva potential i väpnade konflikter kan bli effektiva bortom den egna sidans försluster. Krig har sedan urminnes tider varit det slutgiltiga skoningslösa avgörandet i internationella tvister men med robotiserat dödade har det förlorat mycket av sin fredsskapande effektivitet och nästan alla dess blodiga tjuskraft. Det apokalyptiska schackspelet mellan supermakterna spelas enligt regeln; ingen vinner för vinst är slutet av båda. Det rationella målet är avskräckning, inte seger. Men om makten kan robotisera sitt dödande kan striderna fortsätta utan det mänskliga behovet av måttlighet och krigströtthet? Kan segrar utropas av människornas metaliska skapelser? 
