Krigstrummorna slår. Trots löfte om en begynnande vår så ligger dimmorna kvar runt sanningen. I vårt land ska vi nu införa värnplikt, vi ska gå med i NATO vi ska åter stå upp emot det expansiva hotfulla Ryssland. Men varifrån kommer egentligen hotet? Sedan slutet av andra världskriget är det USA som har försök att störta mer än 50 utländska regeringar, varav de flesta var demokratiskt valda. Släppt bomber på folk i mer än 30 länder. Försökt mörda mer än 50 utländska ledare. Försökt att kväva en folklig frihetlig rörelse i 20 länder. Skändligt ingripit i demokratiska val i minst 30 länder, samt inte minst även om det inte lika lätt att kvantifiera, har underlättat tortyr; inte bara tortyr som utförs direkt av amerikaner på utlänningar, men även presenterat tortyrredskap och manualer för tortyr. Förteckningar över människor som någon anser ska torteras, och avslutningsvis; tortyrvägledning av amerikanska instruktörer. Varifrån kommer det sig att vi ska moralisera om Ryssland och närma oss USA? För varifrån kommer dagens hat emot Putins Ryssland? Det kan dateras till perioden då landet styrdes av Boris Jeltsin. Under den västerländskt ledda ekonomiska plundringen av det döende Sovjetunionen deltog USA aktivt till förmån för Jeltsin i valet som hölls där 1996. Under Jeltsins regering exploderade fattigdomen och den förväntade livslängden för män minskade med fem år, offrade på den ekonomiska chockterapins altare. Den väststödda destabiliseringen av Sovjetunionen gav den globala kapitalismen kraft att sprida sitt elände över världen, obunden av en diffus men obekväm socialism. Ryssland hamnade under de Västvänliga oligarkernas kontroll.
Vladimir Putins tillträde ledde till en rad reformer som dämpade den katastrofala plundringen av Ryssland och den nya regeringen lovade att bygga en oberoende kapitalistiska Ryssland som kunde bestämma om sina angelägenheter fria från yttre dominans. En sådan orientering placeras Putin i direkt konfrontation med USAs planer för en unipolär global hegemoni. Washingtons förakt för Putin ökade när han hånade USAs krigspropaganda som ledde fram till invasionen av Irak 2003. Därefter spelade ryska ledare en avgörande roll för att få Iran att begränsa sitt kärnvapenprogram och ordna så att Syrien kunde avstå sina lager av kemiska vapen. Washingtons kraftfulla nykonservativa hade planerat för direkta amerikanska militära angrepp mot dessa två länder, med påföljande kaos och blodigt regimskifte, i diplomatiska överenskommelser som lämnade regeringarna på plats var inte en del av scenariot. Och definitivt inte ett Ryssland som blandade sig i. Slutligen, efter USA störtat den ukrainska regeringen i 2014, var Putin tvungen att ingripa i Krim och östra Ukraina.
