Som jag skrev för ett antal år sedan när jag öppnade denna sida med minneliga texter. Mina grundläggande drag är att ifrågasätta, tvivla och vända på. Det blir mer aktuellt för varje dag som passerar. De totalitära frestelserna, med färdiga svar och lösningar som står idag uppdukade på ett buffébord för populasen att äta från. Ryssland är hot, Assad är hot. Regimer är onda, diktaturer är vänner, olja är makt, pengar är svaret, ordning och repression är önskvärt, slaveri är migration. Ingen kan längre ta sig för att resonera mot herradömet i regeringarna, eller ifrågasätta kraften hos pengarna i köpfestens globala tidevarv.
Pressen är idag ett bihang till konsumtionssamhället. Dess institutioner hanterar inte längre politik eller för den delen nyheter överhuvudtaget. Det handlar om att ge läsaren, lyssnaren den textuellt tillfälliga besökaren en upplevelse. Media skapar idag politiska personligheter, marknadsför dom som kändisar, för att förmå folket tro på de inlärda budskapen. Dessa tillverkade känslor är blott en produkt av de mörka konsternas mästare; PR-branschen, men de påverkar valets röst. Frågor och politik är irrelevant. Det är marknadsföring och underhållning som laverar vinst. Väst har varit en suverän marknadsförare av sitt fiktiva själv, detta då vi alla kämpar för att bli gynnade av framgång men utan att ha definierat framgångens essens. Var är dissidenterna? Var är de som inte köpslår med tankens hegemoni? Som vägrar hylla militäriseringen och återupprepa mediala krav på att de annorlunda ska vara en fiende som endast kan mötas med vapenmakt? De finns. Vi behöver bara lära oss demonstrera.
