Polisen får elpistoler. De ska ha vattenkanoner och militären ska få hjälpa polisen hålla ordning. Det kommer alltså bli allt svårare att genomföra massprotester och civila olydnadsaktioner. Repressionen blir allt mer uppenbar och allvarlig, samt kommer inte enbart drabba islamister i förorterna. När staten i framtiden känner sig hotade kommer den utmåla enkla meningsskiljaktighet som likställda med terrorism. Utökade polisära befogenheter behöver hindras innan dörren till demokratin stängs. Det är en kamp mot tiden. Despotismens krafter arbetar i stillhet, vyssar samhället till ro och pacificerar medborgarna med de falska förhoppningarna att självuppfyllande processer i systemet kommer rädda ekonomin, skydda oss från självmordsbombare eller trygga våra ekologiska system.
Den alltid hotande demokratiske tyrannen aktualiseras emellertid dagligdags. Det finns en känslomässig oförmåga bland befolkningen i Väst, som skyfflas mot envälde eller krig att förstå vad som händer. Offren kan inte tro att nedstigningen till det ociviliserade tillståndets helvetiska kretsar är faktisk, att den relativa säkerheten och det förflutnas trygghet är på väg att tillintetgöras.
Minns bara; detta undertryckande vänder uppåt i samhället. Det är en lång rad av ljus som ett efter ett blåses ut och om vi, idag priviligierade, väntar med att bekämpa utökade polisiära befogenheter, blir den polisiära hårda linjen allt bredare och fickorna av motstånd allt mindre.
