Varje människa har drömmar och åstundan. Skillnaden ligger i hur många av oss tror att ett uppnående av dessa drömmar kommer tillföra oss välbehag, mental uppfylldhet och belåtenhet. Sanningen är den att ingen kan nå sina drömmar och människan kan aldrig åstadkomma nöjdhet, annat än för korta ögonblick. Individuella prestationsinsatser och samhällsprojekt är kortlivade. Det som är imponerande och spännande idag är ofta snabbt utfört imorgon. Det finns miljontals exempel på detta; knyta skon för första gången, cykla i nedförsbacke, det första obekväma sexuella samkvämet. Med tiden växer vi alla och med den tillväxten når vi balans samt, viktigast av allt, kunskapen om hur vi fortsätter växa. Men drömmar om vår egen framtid och samhällets är inte helt olikt en gäckande hägring: vi kan resa mot det, men du kommer aldrig dit. Det kommer alltid att finnas en ny hägring att sträva mot. Når vi någonsin en perfekt kropp, ideala civila förhållanden, en idealisk miljö, perfekta samhällsförhållanden? Nej. Det är i strävan efter den bättre människan vi kan inse att vi aldrig kommer att nå våra ideal. Eller om vi gör det kommer det inte längre vara den tilltänkta ideala situationen så länge, eftersom människan längtar efter att växa, och därmed är aldrig det som är perfekt i dag perfekt i morgon. Därför kan vi uppnå och åstadkomma vad vi vill, men nyckeln till varaktig lycka är fortsatt mental tillväxt, fortsätt framåt, stegvis mot hägringen. Människan kommer aldrig att komma dit, men kunskapen om att det är normalt behövs för att vi ska slippa utopierna.