Mental minimalism, definieras kortfattat som en livsstil, eller kanske konsten att släppa taget. Men det är värt att notera att släppa taget är inte själva målet. I själva verket är det inte ens den väg som leder till målet. Att släppa taget är bara det mentalt underhåll som krävs för att se till att tankarna flyter fram mot något bestående och resultatrikt. När vardagen är fylld med oskottat överflöd, fallna underhållsmåsten eller gapande kravkonsumtion, är det svårt att passera gå utan att fastna i ett tingens fängelse. Så småningom, med tillräckligt många ägda besvär och barriärer, blir det omöjligt. Livet är detsamma: vi dör; men livets vägar dit kantas av identitetsförstärkande handel; konsumtion vars ändamål ska förmedla små intryck på andra, och detta emedan vi har förlorat kraften att vidmakthålla ett kort men meningsfullt liv. Minimalism rensar helt enkelt, inte allt, men det flyttar materiella objekt som blockerar vägen. Genom att släppa taget, ta bort skräpet, är samtidens slutstation lättare att hitta. Landskapet blir oavsett mycket trevligare att vallfärda genom.