Under nittotalet reste och jobbade jag i öst. Såg resterna av ett imperium, sprickorna i asfalten läckte ännu blodet från det utslagna folket. Jag bevittnade effekterna av det som fanns där under stagnationsperioden förre Gorbatjovs reformer; det som var den kroniska underprestationen i 80-talets ryska ekonomin, det som förstärktes a rekordnivåer på militärutgifterna, ett skenande handelsunderskott samt en okontrollerad utlandsskuld. Perioden innan perestrojkan var en period då det blev det allt svårare för den genomsnittliga ryska medelklassfamiljen, med två föräldrar i arbete, få vardagen att gå ihop. Börjar min bild av dåtid verka bekant för vår nutid? Naturligtvis var de ryska byråkraterna inte alltför bekymrade över situationen för befolkningen. De kunde inte röstas på. Men folket hittade sätt att överleva genom att på olika sätt kringgå statlig kontroll, vilket hindrade regeringen från att få de resultat de behövde för att hålla systemet igång. Tyvärr kan inte system alltid reformeras när de passerat en bortre kollapsgräns. Istället för att anpassa föll Ryssland isär.
Men tillskilland från USA som idag är nära det ryska åttiotalet kunde Ryssland studsa tillbaka ekonomiskt, eftersom det fortfarande var och är rikt på olja och mycket rikt på naturgas, och Ryssland kommer troligen att fortsätta leva i relativt materiellt välstånd; åtminstone ett par decennier till. I Nordamerika däremot nådde oljeproduktionen en topp i början av 1970-talet och har varit på tillbakagång sedan, medan produktionen av naturgas och skiffergas förlängt liver för landet är det bara fråga om när även den tar slut. Efterfrågan på energi fortsätter att stiga långt över vad den amerikanska kontinenten kan leverera. Ryssland studsade tillbaka, jag försöker inte att underskatta den mänskliga kostnaden av Sovjetunionens kollaps, eller de ekonomiska skillnaderna i den återfödda ryska ekonomin. Men när Ryssland studsade tillbaka eftersom de inte var helt utelämnade till det oljedrivna samhället kommer USA att vara mer fullständigt beroende, och mindre kapabla att studsa tillbaka. Framför allt på mikroskalan som det erbjuds intressanta praktiska lektioner om hur små grupper av individer framgångsrikt kan hantera den ekonomiska och sociala sammanbrott. Och den postsovjetiska erfarenheten erbjuder en mängd nyttiga lärdomar som USA borde lära sig av. Kollektivtrafik, dachor och uthållighet. Bävar för att resa i det kollapsade USA på ett sätt jag inte skrämdes av i Moskva en gång i min ungdom. 