Ser mig omkring och noterar ett land och en civilsation som är utrangerad. Det verkar som om vi, med varje år som går, än mer frenetiskt förvränger på hållbarhetssanningar för att försöka behålla det vi redan har, men även roffa till oss ännu mer från resten av världen. År efter år låter vi nya länder förstöras och brytas ned. Vi har för länge sedan passerat den punkt där planeten är hjälpt av att vi kan vända vårt resursmissbruk på individnivå; individer i Väst kan fortfarande frivilligt ge upp något av sin egen bekvämlighet för den okände långt borta, men systemet är starkare. Kollektivt i våra nationers namn lämnar vi varje dag som går istället den okände i ett flyktutflöde som för människor dem havs. Frenetiskt klamrar sig våra länder sig fast vid överflödet; och hellre än att ta ett steg tillbaka från våra uppförstorade liv utdömer vi nu krig och ekonomiska sanktioner till än fler människor.
Ser mig omkring och noterar hur vi uppträder som en av de få Västnationerna i världen. Vi har spridit oss, konsumerar, strider med vapen i fåfänga försök att avleda oljebaserad energi och andra minerala resurser för vårt eget nyttjande. Vi har tidigare skyddat våra egna nationella industrier och nu har vi ersatt mänskliga arbetare med fossila bränsledrivna maskiner i den uppenbara tron att användningen av ej förnybara resurser är ett högre mål än målet att grannar behöver ett bra arbete. Vi har koncentrerat en stor del av världens rikedomar i händerna på en liten minoritet av befolkningen, vi ödelägger livet för fler människor i ett försök att upprätthålla denna koncentration. Vi har blickat utåt emedan våra ekonomiska, moraliska och politiska liv här hemma slitits sönder. Trösten finns då i kulturella och digitala distraktioner. Kändisskapet är ett mål. Pladdret sätts på piedestal. Utbildning saknar bildning och blir målbilder. Detta samtidigt som vi i brist på kraft att skaffa oss kunnande upprätthåller myten; Fortsätter vi längs denna destruktiva väg kommer det på något sätt göra oss lyckliga i slutändan. Men bevisen staplar upp sig för hur vårt agerande i första hand gör det motsatta.
Ser mig omkring och noterar ett land och en civilsation som är utrangerad. Det verkar som om vi, med varje år som går, än mer frenetiskt förvränger på hållbarhetssanningar för att försöka behålla det vi redan har, men även roffa till oss ännu mer från resten av världen. År efter år låter vi nya länder förstöras och brytas ned. Vi har för länge sedan passerat den punkt där planeten är hjälpt av att vi kan vända vårt resursmissbruk på individnivå; individer i Väst kan fortfarande frivilligt ge upp något av sin egen bekvämlighet för den okände långt borta, men systemet är starkare. Kollektivt i våra nationers namn lämnar vi varje dag som går istället den okände i ett flyktutflöde som för människor dem havs. Frenetiskt klamrar sig våra länder sig fast vid överflödet; och hellre än att ta ett steg tillbaka från våra uppförstorade liv utdömer vi nu krig och ekonomiska sanktioner till än fler människor.
Ser mig omkring och noterar hur vi uppträder som en av de få Västnationerna i världen. Vi har spridit oss, konsumerar, strider med vapen i fåfänga försök att avleda oljebaserad energi och andra minerala resurser för vårt eget nyttjande. Vi har tidigare skyddat våra egna nationella industrier och nu har vi ersatt mänskliga arbetare med fossila bränsledrivna maskiner i den uppenbara tron att användningen av ej förnybara resurser är ett högre mål än målet att grannar behöver ett bra arbete. Vi har koncentrerat en stor del av världens rikedomar i händerna på en liten minoritet av befolkningen, vi ödelägger livet för fler människor i ett försök att upprätthålla denna koncentration. Vi har blickat utåt emedan våra ekonomiska, moraliska och politiska liv här hemma slitits sönder. Trösten finns då i kulturella och digitala distraktioner. Kändisskapet är ett mål. Pladdret sätts på piedestal. Utbildning saknar bildning och blir målbilder. Detta samtidigt som vi i brist på kraft att skaffa oss kunnande upprätthåller myten; Fortsätter vi längs denna destruktiva väg kommer det på något sätt göra oss lyckliga i slutändan. Men bevisen staplar upp sig för hur vårt agerande i första hand gör det motsatta.