Krig är alltid ett val och det är så gott som alltid ett dåligt val. Krig är under alla omständigheter ett val som alltid leder till mer krig. Krig ligger inte i våra gener eller vår mänskliga natur. Krig är inte det enda möjliga svaret på konflikter. Ickevåldsaktioner och motstånd är ett bättre val eftersom det desarmerar och hjälper till att lösa konflikter. Men att välja ickevåld får inte vänta tills krigskonflikten brutit ut. Ickevåldet måste byggas in i samhället: in i institutionernas konfliktscenario, medling och fredsbevarande som första linjens åtgärder vid eskalerande konflikter. Det måste byggas in i utbildningen i form av förmedlad uppfattningar, övertygelser och samhälleliga värderingar, kort sagt, en fredskultur behöver byggas. Samhällen kan medvetet förbereda sig långt i förväg för sin respons vid krigslarm och förebygga reflexen att ta till dödligt våld.
Några mäktiga grupper gynnas av krig och våld. Den stora majoriteten av människor kommer emellertid att få sin värld förstörd. Fredsrörelsen måste bli bättre att arbeta med strategier för att nå ut till en bred variation av globala aktörer. Aktörer i form av välkända ledare, fredsgrupper, fred, miljögrupper, människorättsgrupper, aktivistkoalitioner, advokater, filosofer, läkare, psykologer, religiösa grupper, ekonomer, fackföreningar, diplomater, städer och provinser eller regioner, nationer, internationella organisationer, FN, miljardärer, studentgrupper, journalister, historiker, kvinnogrupper, pensionärer, invandrare och libertarianer, socialister, liberaler, demokrater, republikaner, konservativ, veteraner och sportentusiaster. Kontentan är att för fred ska råda, måste vi förbereda långt innan kriget. Om vi vill ha fred, förbered för fred.
