Det bästa kaffet med det smakrikaste konditoriet finns för avnjutning i Riga, inbäddat i en ordinär källare i ett extraordinärt Jugendhus invid en kyrka och Kanadas ambassad. Där finns det hembakade kakor, bakade efter säsongens frukter, samt naturligtvis kaffe: ett kaffe som kommer från de bästa rosterierna och sedan bryggs eller dras så omsorgsfullt, så minutiöst att det liknar konst mycket mer än kaféservice. Tillsammans kulminerar denna plats i en perfekt treenighet; elegant, opretentiös, enkel. Enkelheten finns där sedan personalen funnit det för bäst att eliminerat överskott till förmån för det väsentliga. De lärde mig sedan göra samma sak med mitt kaffe.
Jag brukade i ungdom avnjuta mitt kaffe med massor av grädde och en del sötningsmedel tills det mer var en svag kalorityngd dessert än en kopp svart. Den övriga avskalade estetiken i detta kafé uppmuntrade mig då att börja njuta av kaffesmaken utan tillsatser. En första klunk av oredigerat kaffe tog jag i denna källare en Riga:esque och regntung oktoberdag 2005. Den första klunken var bitter och en stark ilning nådde gommen, men för första gången i mitt liv kunde jag smaka det verkliga kaffet. Det var mer givande än någon av de söta, svaga, vita koppar från förr. Jag återvänder sällan till det överdrivna kaffet efter denna stund. Svart kaffe, naket kaffe är för livet: när du eliminerat överskotten, när du medvetet valt att undvika livets tomma kalorier, det som återstår är exponentiellt mer delikat, nöjsammare, mer givande. Det kan vara en bitter chock vid första kontakt; men, ungefär som släta koppar kaffe, är ett meningsfullt liv en förvärvad smak. Smutta långsamt och njut av upplevelserna utan tillsattser.
Jag brukade i ungdom avnjuta mitt kaffe med massor av grädde och en del sötningsmedel tills det mer var en svag kalorityngd dessert än en kopp svart. Den övriga avskalade estetiken i detta kafé uppmuntrade mig då att börja njuta av kaffesmaken utan tillsatser. En första klunk av oredigerat kaffe tog jag i denna källare en Riga:esque och regntung oktoberdag 2005. Den första klunken var bitter och en stark ilning nådde gommen, men för första gången i mitt liv kunde jag smaka det verkliga kaffet. Det var mer givande än någon av de söta, svaga, vita koppar från förr. Jag återvänder sällan till det överdrivna kaffet efter denna stund. Svart kaffe, naket kaffe är för livet: när du eliminerat överskotten, när du medvetet valt att undvika livets tomma kalorier, det som återstår är exponentiellt mer delikat, nöjsammare, mer givande. Det kan vara en bitter chock vid första kontakt; men, ungefär som släta koppar kaffe, är ett meningsfullt liv en förvärvad smak. Smutta långsamt och njut av upplevelserna utan tillsattser. 