Ukrainas tårar

I åratal har det gamla associeringsavtalet mellan EU och Ukraina varit av ringa betydelse för världspolitiken,. Många europeiska politiker, främst den tyska förbundskanslern, visade i det närmaste på ett provocerande ointresse av Ukraina. . .men i november 2013 bad Ryssland om tillgång till förhandlingsbordet avvisades de snabbt av ett yrvaket och skrämt EU.

Medan Bryssel arbetade för att få tid på sig att förstå vad som hände förberedde USA sig snabbt för att börja provocera den valda Ukrainska regeringen. Sedan slutet av det kalla kriget har USA, kring Ryssland, försökt att bygga en ring av militärbaser. Den amerikanska utplacering av nya vapensystem i Östeuropa är i linje med en plan för att motverka Moskva som föreslogs i Washington Post av Obamas administrationens ideologiska gudfader, Zbigniew Brzezinski, omedelbart efter det att en grupp av självutnämnda reaktionära Maidanledare jagade bort den legitimt valda regeringen i Kiev.

I artikeln krävdes det att: The West should promptly recognize the current government of Ukraine as legitimate. Uncertainty regarding its legal status could tempt Putin to repeat his Crimean charade. … Meanwhile, NATO forces, consistent with the organization’s contingency planning, should be put on alert. High readiness for some immediate airlift to Europe of U.S. airborne units would be politically and militarily meaningful. If the West wants to avoid a conflict, there should be no ambiguity in the Kremlin as to what might be precipitated by further adventurist use of force in the middle of Europe.

Vill påminna om att USA hade redan 2004 försökt, men misslyckats, att ta över Ukraina med den Washingtonfinansierade Orangearevolutionen.  Enligt biträdande utrikesministern Victoria Nuland, har Washington investerat $ 5 miljarder i Ukraina för att ge näring åt subversiva element som ska föra ett EU-medlemskap närmare för Ukraina. EU-medlemskapet skulle nämligen öppna upp Ukraina för den sedvanliga plundringen; utförd av de västerländska bankerna och IMF.

När den störtade presidenten Janukovitj förklarade den 21 november att han inte skulle skriva under associeringsavtalet med EU och förhandla med Ryssland utbröt snabbt sammandrabbningar på gatorna i Kiev. Hundratusentals gick ut på gatorna och till Maidantorget. Detta var det kritiska skede av en kampanj som drevs fram av de tre oppositionspartierna ”Fosterlandet” (Yuljia Tymochenko , Arsenji Yatsenyuk), "Bang" (Tyska Konrad Adenauer -stiftelsen finansierade boxmästaren Vitali Klitschko) och "Frihet" (Svobodaledare och nära knutna nätverket av europeiska fascistiska partier , Oleh Tjahnybok). Deras gemensamma mål var att störta president Viktor Janukovitj, vars parti ”Region” hade lyckats väl i det av EU godkända valet 2012. Kievs medlemskap i EU skulle då inte vara långt borta; efter vilket landet kunde omfamna glädjen av neo-konservatismen, ta emot fördelarna av privatisering, avreglering, åtstramningspaket och sällskapa med Portugal, Irland , Grekland och Spanien som ännu en fattig föräldralös i familjen EU.

Sedan 2004 och den halv-misslyckade revolten har en fascistisk milis byggts upp och förhindrade nu år 2014 kompromisser. De njuter av våld, ser det som en politisk metod och ockuperar i det tysta idag länsstyrelserna i främst de västra delarna av landet. I regionerna Lvov, Ternopol, Rovno, Luzk och Iwano stormade de kontorsbyggnader och pressade guvernörerna att skriva på sina avskedsansökningar. Medan tusentals människor deltog i protester mot regeringen i Kiev, var det en liten grupp av radikala kämpar som utgjorde kärnan i de våldsamma sammandrabbningarna. Att döma av deras utseende och handlingar var de är beväpnade, vältränade och förberedda för krig. Upprorsmakarna visste hur man nyttjade den urbana gerillataktiken till fullo. Demonstranterna var också väl förberedda för offensiven. De hade även ett brett sortiment av närstridsvapen att tillgå. Janukovitj gjorde för övrigt upprepade samt viktiga eftergifter under protesterna, bland annat erbjöd han amnesti för dem som gripits och erbjöd den 25 januari att göra två av sina motståndare premiärminister och vice premiärminister; allt till ingen nytta. Viktiga delar av de protesterande, och de bakom dem, ville ha sin kupp. Ukrainas juntapremiärminister meddelade den 7 mars att han har uppmanat Natorådet att hålla ett möte i Kiev om  den senaste utvecklingen i landet . ”Jag uppmanade Nordatlantiska rådet att besöka Kiev och hålla ett möte där" sa Yatsenyuk under ett besök i Bryssel, där han träffade Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen och EU-tjänstemän. "  Agendan är alltså redan presenterad av de inblandade.

The National Endowment for Democracy:s webbplats listar 65 projekt som har fått ekonomiskt stöd under de senaste åren i Ukraina. Deras program är att förmedla den grundläggande filosofin att människor bäst överlever i ett system med fri företagsamhet, minimal statlig inblandning i ekonomin, och ett motstånd mot socialism i någon form. En fri marknadsekonomi likställs med demokrati, reformer och tillväxt; och fördelarna med utländska investeringar i deras ekonomi betonas ständigt. Denna NGO gör alltså öppet vad CIA hade gjort i hemlighet i årtionden, och på så sätt elimineras stigmatiseringen av CIA:s hemliga aktiviteter. NED får självfallet nästan all sin finansiering från den amerikanska regeringen.

Redan 1992-1995 införde IMF strukturanpassningsprogrammet som minskade Ukrainas BNP med sextio procent. Nu är kraven för nya krediter bland annat en fördubbling bensinpriserna, öka avgifterna för allmännyttiga tjänster, nedskurna sociala tjänster och medel för utbildning, sänkta löner och pensioner, uppsägningar i den offentliga sektorn, investeringsgarantier för utländska privata företag och en devalvering av valutan samt öppna upp ukrainska tillgångar för ett övertagande av västerländska företag. Ukrainas jordbruksareal kommer att kunna läggas i händerna på den globala jordbruksnäringen. Det var självklart allt för tydligt för president Janukovytj och hans anhängare att valen av 2015 inte kunde vinnas på denna agenda. . . tillstånd att inrätta en missilsköld som också ingår i IMF -paketet var dessutom en ren provokation gentemot Ryssland. Dessutom är inte stödet på de miljarder € som EU erbjuder Kiev något annat än ett villkorat lån.

Den 7 mars kollapsade emellertid fasaden när ett avlyssnat telefonsamtal mellan EU: s utrikespolitiska chef Catherine Ashton och Estlands utrikesminister Urmas Paet avslöjade att de krypskyttar som sköt på demonstranter i Maidantorget i Kiev i februari  inte var i maskopi med president Janukovitj , men med protestledarna själva. Estlands utrikesministerium har bekräftat inspelningen av hans samtal med EU: s utrikespolitiska chef är giltig. Urmas Paet sade att de krypskyttar som sköt på demonstranter och polis i Kiev var anställda av Maidanledarna.

Denna nya men olagliga regeringen är nu sammansatt enligt Västliga önskemål och smickrade av västerländska statschefer har de meddelat att de ska underteckna associeringsavtalet EU successivt. Man har bett USA för långtgående militärt bistånd. Och det har fört ut landets guldreserver i amerikanskt förvar. De ville inte vänta till en legitim regering valdes den 25 maj, utan var uppenbarligen ivriga att skapa fullbordat faktum.

Konflikterna i Ukraina, Venezuela, Libyen och Syrien har en sak gemensamt: I alla fallen finns det ledande grupper som styr den nya "oppositionen" som inte vill ha någonting att göra med demokrati, dessa grupper är så långt till höger som politik kan komma: Europeiska fascismen i Ukraina, islamisk extremism i Syrien och Libyen och i Venezuela en tradition av militärer ledande inom juntorna. När sen dessa grupper kommer till makten är landet alltid långt sämre än de var innan. Den Västliga allmänheten skulle ge noll stöd till dessa grupper om de kände till och orkade läsa sig till sanningen, vilket är varför felaktig information om dessa grupper är så Orwellsk. I Ukraina stödjer vi inom EU idag principen att en politisk minoritet tillåts terrorisera sin omgivning med långtgående, skiljaktiga normsystem om rätt och fel, vi har helt enkelt stött ett avskedstagande till medborgaridealet.

De enhetlighet västerländska medierna har antagit en tolkning av händelserna som ignorerar västerländska provokativa åtgärder samt själviska intressen, de demoniserar president Putin och Ryssland och intressant nog, går detta till stor del mot den allmänna opinionen som avslöjas i opinionsundersökningar. Det är främst de västerländska medier som underblåsa kalla krigets känslor och på så sätt spela i händerna på nykonservativa politiker. Folket i gemen hyser nog inget större hat mot Ryssen.