De stora frågorna

Min röst är avlagd. Europa kommer bli en vackrare plats efter det att jag gjort min skuggspelsplikt och röstat på en iallafall halvvaken kandidat. Däremot har hela Europaparlamentsvalet skytt de svåra frågorna. För de deltagande politikerna vet att det skulle vara politiskt självmord att ta upp de verkliga problemen med kommande civilisationsslut, särskilt när ingen har någon riktigt läsning på problemet annat än konsumera mindre, rese mindre och framför allt så krävs det att vi alla tänker på; föd färre ungar.

Det är nämligen väldigt svårt för någon politiker att erkänna att något är fel, och att vi kanske måste göra något åt det. Något smärtsamt för den egna bekvämligheten. Om de skulle göra det, skulle en annan politiker komma och säga: Det är inget problem; rösta på mig och vi kan fortsätta som vi gör nu.

Lösningen för både partier och väljare är att tro på mantrat om en ändlös tillväxt för att komma ur nuvarande ekonomiska och energimässiga kriser. Kapitalismens drömvärld slutar ju först när tillväxten inte längre är möjlig, våra ledare göra därför allt för att försöka hålla de fördelningsbara vinsterna på plats så länge som möjligt. Det finns också risk för att skapa politisk panik och social oro om situationen gjordes helt klar för folket: En tredjedel av den mänskliga rasen måste försvinna för att vår civilisation ska vara hållbar, så genomför detta är ingen valvinnare.

Det finns ingen lösning på att oljan försvinner, förutom att konsumera mindre inom alla områden i livet, begränsa den fria rörligheten, och framför allt uppmuntra kvinnor att föda noll eller ett barn, vilket inte är acceptabelt för politiska ledare eller företag som är beroende av tillväxt för sin överlevnad. Det finns för många problem att greppa dagligen på lokal, regional och nationell nivå. Allt som betyder något för politikerna är nästa val. Så vem funderar på ett framtida problem utan någon lockande lösning? Hellre en skyskrapa till i Stockholm än ett nytt kärnkraftverk, hellre nya cykelbanor än fördubblade bensinpriser.
Den enda lösning som idag skulle lindra lidandet vid en kommande omställning om ca 40 år är att kvinnor bara bär ett barn. Inget som någonsin kommer att hända när till och med preventivmedel är kontroversiellt, och de blint bedjande är upprörda över att hälsovården erbjuder p-piller.  Vi har 250 år av kolreserver kvar idag med ett förändrat antal barn kanske vi når 340 år och vad gäller oljan är det är osannolikt att världens energiförsörjning kan fortsätta att möta förväntade efterfrågan redan efter 2020 om vi inte snörper åt bebisarna. Men det budskapet ser vi aldrig på valaffischerna.