Mineralvapen

Kriget i Afghanistan skulle inledas för att förhindra attacker mot Europa och USA, förhindra attacker mot svenskar. Det fanns däremot aldrig något mål att göra livet bättre för afghanerna. Då hade strategin varit en annan. Nu är läget för landet verkligen brydsamt. Det har gått många år sedan någon i Rosenbad eller Washington hävdat att Väst göder detta krig för målet; demokratins införande. Inte heller drivs detta krig vidare för att skydda Afghanistans kvinnor. Kom ihåg när det brukade vara en populär propagandaproduktion? Vi gör det här för kvinnorna och Sverige drog ut i krig.
Som jag sa då och det visat sig nu efter 16 år av militär ockupation är villkoren så undermåliga för de vanliga afghanska civila medborgarna att landet är det värsta landet i världen för att ett barn att födas i och än mindre överleva till sin första födelsedag. 16 år av Västs militära engagemang för att rädda demokratin har gett inget resultat. Så frågan är vad har förändrats? Vilket intresse finns det att vara kvar? Det skrivs inte ut i media, det talas inte om det vid donationsmötena.  Kriget drivs no enbart av skäl som stavas; Mineraler. Profitjakten är numera inte ens dold i retoriken. Gunnar Andersson, Johan Palmlöv och Kenneth Wallin har redan dött i onödan. Hur många fler?  Det som krävs nu är ett tillbakadragande av utländsk trupp samt ett erkännande av att detta varit ett misslyckat och felaktigt krig, från den 7 oktober 2001 fram till och med idag. Det har varit fel, det har varit olagligt och kostsamt i liv och pengar. Gör om och gör rätt och till reträtt.