Hatets horisont

På Amerikas horisont finns numera bara hat. Överallt i det amerikanska narrativet syns det. Putin är hatad. Ryssland är hatat. Muslimer är hatade, Nordkorea är hatade. Assad är hatad. Iran hatas. Julian Assange är ska avrättas. Snowden fängslas. Vita heterosexuella män är hatade.  Fredsaktivister hatas. Religiösa är hatade. Ingen undkommer längre att vara hatad av någon annan i frihets land. De goda hatar, de onda hatar, alla andra som inte är en själv ska avlägsnas. Klart är att USA:s överlevnad bygger på allmän okunnighet för att få det svar de vill ha. Tidigare när USA hade en utbildad befolkning förstod alla att försoning inte skulle komma från den typ av polariserande hat som nu infekterar landet. Idag är den västliga, forna supermakten, faktiskt mer splittrad än den var 1860. Identitetspolitik har lärt amerikaner att hata varandra, men landets pretoriska garde basunerar ut att USA är det oumbärliga och exceptionella folket. En ekvation som inte går ihop för ett uppdelat folk, som tror sig ha rätt att styra världen och att bomba varje land som inte accepterar deras vilja. I sin tur hatar nu världen Amerika. Washington har levererat för många lögner om andra länder och använt dessa lögner för att förstöra dem. Irak, Libyen, Jemen, Afghanistan, Somalia och stora bitar i Syrien och Pakistan är idag bara ruiner. Washington avser trots detta orsaka ännu mer förstörelse i Venezuela, Ukraina och Ryssland.  Det är svårt att undvika slutsatsen att Amerika idag är ett typsnitt av hat.