Ytligheter

Mycket tid läggs just nu ner på att debattera Ryssland. Strategiska militärer med en bister min förklarar för oss om trupprörelser och Putins planer. Det är emellertid så att Ryssland närmar vi oss bäst genom dess kultur, snarare än de mer vanliga vägarna via politik och ekonomi. De stora och ändlösa debatterna som har absorberat Rysslands intellektuella från den tidpunkt Peter den store först gläntade på dörren mot Väst har speglat och format historien till en grad som är svår att greppa för krigsmännen. Kontroverser har varit det centrala och elementära draget i Rysslands motsatta poler, definierade i termer av öst och väst, Asien och Europa, Moskva och S:t Petersburg, byn och staden, den ryska bonden och de västerländska adelsmännen. Hjärtat i debatternas blodomlopp har varit närmast messiansk, en övertygelse om att Ryssland; det tredje Rom, det nya Jerusalem, det eviga, är på heligt uppdrag. Kunskapen om denna Rysslands kultur saknas i dagens observationer.

Hur kan tillexempel de i Väst hyllade Putinskeptiska oligarkerna hemma i Öst ses som bedrägliga och fåfänga, en grupp av narcissistiska dandyers ständigt i behov av observera sin egen spegelbild i Moskvafloden. Eller ställningen för den ryska kyrkan i samhället, hur dess närvaro går att finna helt i dess liturgi, hur ortodoxin inte kan fångas i encyklikor utan närmas bäst via liturgin och bönen.  Likt de ytliga analyser som sedan 2001 gjorts av Mellanöstern kommer nu vettlösa utvärderingar om ”fienden” Ryssland ösas över oss under 2017. Må väljarna gräva djupare innan de litar på militärerna i Aktuelltstudion. . .