torsdag 12 januari 2017

Trumpister


Den enkla sanningen är att allt vi gör är möjligt genom tillgången på fossil energi. Våra livsmedel, transporter, el, byggnader, kulturella förehavanden, hela vår värld, kläder, medicin, allting hänger på att energi föreligger för att skapa bekvämligheterna. Det är inte så att vi inte kan skapa dessa saker med hjälp av kraften i våra egna kroppar och våra dragdjur. Det är det att vi inte längre lever vår planet i den skala planeten är anpassad för. Det är därför robotar har blivit så viktiga, och det är därför frihandeln finns. Den möjliggjorde helt enkelt ett lagligt slaveri igen; men bara för den rika delen av världen att avnjuta. Vi köper det som gjorts i tredje världens länder. De tog sina resurser, och energin från sittfolk och utnyttjade det för att mata vårt västliga världsimperium.
Vi sålde en lögn; en lögn om att bara folket anslöt sig till oss genom att bli utvecklade, anpassade sina länder, kulturella klientstater skulle de nå lycka. Nu syns effekterna av en global anti-kultur. Vetenskap och teknik har nämligen gjort det möjligt för oss att leva ett kulturfritt liv där vår fria tid är upptagen av gratisunderhållnings glittrande platta skärmar, plattityder som saknar dygd.
Vilka jobb finns det idag, som inte är en del av tjänsteekonomin, som inte är arbeten där vi sitter och gör ingenting. Att stirra på datorskärmar i ineffektiva klimatkontrollerade kontorsbyggnader av glas, engagerande med fiktiva problembilder. Våra kroppar behövs inte längre och med denna atrofi av vår lekamen drabbas även våra hjärnor. Sista akten börjar nu.
Denna sista akt symboliseras av Donald Trump; mannen som är satt att leda världens största sanna demokrati. Perfektion? Nej. Detta är en substanslös man; driven av egotillfredsställelse. En man som inte har gjort något av något verkligt värde, men en man som är snuskigt rik trots det. Trump är en spegel av vårt västliga medvetande. Han reflekterar vad vi har blivit.
För sanningen är att det inte spelar någon roll vem presidenten är, eftersom det kapitalistiska systemet i sig har så mycket fart att endast kraften av dess egen inneboende energilöshet kan förstöra den. Vi lever i en västlige som har blivit för komplex att reformera. Vi lever med Trump i en värld som är baserad på en infantil vilja att lämna energimässiga gränser och ekonomiska konsekvenser därhän. Vi vandrar och snubblar runt i en hallucination som fortsätter att existera eftersom vi ger det energi och demokratisk legitimitet. Vi kvävde själva livet ur våra kroppar och gjorde oss både maktlösa och oanvändbara. Precis som cancerceller dödar sin värd och därmed begår ett kroppsligt självmord är vårt sätt att leva misslyckat, och som alla civilisationer som har kommit före oss, kommer vår att kollapsa. Processen har pågått under hela mitt liv.
Cancern har dock under min livstid hunnit bli en global enhet, den har spridit sig och är systemisk; men är vi medvetna om att vi dör? Precis som enskilda varelser som föds, mogna, och sedan dör, är våra civilisationer är inte annorlunda. Alla civilisationer överskrider till sist sina resursbaser och hamnar i kollapstider. Detta sammanstörtande kommer inte att vara på kvällsnyheterna, det kommer inte ens att förmedlas som en nyhet. Men även om ingen kommer rapportera om det minskar det på inget sätt effekterna. Ibland ber jag till mitt panteon av grekiska gudar att jag blott är vilseledd och bor i en fiktiv värld som består av fysikens lagar. Tiden kommer att avslöja om jag med fysiken eller Trumpisterna med sina drömmar får rätt…