Nygamla gudar

När jag bevittnar den psykopati som vuxit fram i kölvattnet av den moderna industriella civilisationen frågar jag mig ibland: Vad göra? Att som individ bedriva någon form av livskraftigt motstånd är inte lätt, och ofta finner jag mig omfamnandes en stor motsägels; min djupa kärlek till livet, men stödjer jag ett uppror mot globaliseringen så skulle det förstöra kritisk infrastruktur och orsaka lidande. Finns det något annat alternativ? För jag inser att om inget görs kommer världen som vi känner den att upphöra att sitt varande, och många människoliv kommer att förgås av svält, vådeld och farsot. Om vi agerar, kommer säkert liv att gå förlorade, men kanske starkare trådar i livets väv kommer att kvarstå, och i över tid kommer människor att finna ett balanserat sätt att hantera varat.
Det finns inga enkla svar när man diskuterar dessa skeenden. Jag låtsas inte veta den rätta vägen framåt, och den enda vägen finns inte. I stunder av lugn kan jag emellertid, ateist som jag är ändå undra; tänk om vi kunde anamma en ny religion? Om våra tankar styr våra handlingar och vår djupaste övertygelse vägleder oss i våra dagliga beteenden stora och små, då verkar det uppenbart att vi måste vidmakthålla en ny uppsättning av primära övertygelser. Naturligtvis, en del av de föreställningar som florerar idag kan var till nytta men de monoteistiska religionerna måste överges.

Till exempel föreslår jag att vi lämnar tron på att människor är överlägsna varelser i förhållande till andra levande varelser som vi delar planeten med. Vidare skulle jag vilja framföra att vi måste sluta tro att vi är helt individuella och autonoma. I stället tro att vår kollektiva plats inom human- och det större ekologiska samhället är lika giltigt.
Vi bör lyfta de övergivna Gudarna, de antika bortglömda, och bilda vår tro runt en av deras kärnkoncept som fick jorden att snurra i Norden, Grekland och Rom fram till Kristus krigare krossade pluralismen.
Våra ben är bergen, vårt blod haven, inifrån och ut innehåller vi bara bakterier och svamp medan atmosfären runt oss forsar fram och tillbaka, in och ut ur oss själva och alla andra levande varelse. Att lägga ut en hel trosstruktur är inte något jag tror jag kan göra här utan detta är något för alla läsare att meditera på. Naturligtvis, att få dagens myllrande horder av monoteistiska människor som idag är böjda invid konsumtionens altare att resa sig och välja nya gudar är ingen enkel uppgift, och här skulle jag ödmjukt föreslå att kanske genom tillämpning av ljud, symboler, av såväl utformade fraser och anspråkslösa bilder, kan vi arbeta nya trollformler för de som måste tro att tro på.