Ryssland har ett mål. Redan 2005 sa Vladimir Putin att hans viktigaste målsättning var att göra Ryssland starkt igen. För Ryssland är det inget konstigt eller farligt med det. I det ryska ortodoxa evighetsperspektivet är 25 års demokratiutveckling bara ett kort ögonblick. Inte ens 74 års kommuniststyre är en särskilt lång tid i den ryska historien. Den ryska historien skiljer sig från den västeuropeiska, en påminnelse som just nu behövs när Ryssland på nytt vänder sig utåt, med hänvisning till sin historia. Ryssland är landet som saknar en idé som skärselden, det är ett land där maximalismen styr, ett land som aldrig upplevde någon genomgripande renässans, ett land där medeltiden fortsatte ända fram till 1800-talet. Putin har framgångsrikt lett en enorm moderniseringsprocess. Det inåtvända har velat bli extrovärt. Vilket är välkommet. I och med Västs misslyckanden behöver vi inte mer av den globalistiska politiska varan. Efter upplösningen 1991 fanns det i västvärldens analyser av utvecklingen en stark fokusering på allt som förenade Ryssland med väst. Det demokratiska Ryssland som växte fram, skulle bli mer och mer likt oss. Med marknadsekonomi och fria val skulle följa ett normalt land, ett civilt samhälle där inte bara McDonalds utan också amerikanska pingstvänner och svenska kvinnoaktivister skulle få verka fritt. Men Putin har alltid konsekvent betonat att den demokrati Ryssland utvecklar måste anpassas till det samhället, till dess förflutna och dess nedärvda seder. Ryssland självt och ingen annan ska bestämma hur och när den ryska demokratin ska utvecklas har varit målet. När Ryssland nu åter äntrat den världspolitiska arenan som en motpol till USA så är det bra att minnas hur tiden löper i andra banor i Ryssland än i den övriga världen, en annan kalender är inte bara ett blad på en vägg utan även en identitet.
Under ett helt millennium har den ryska identiteten formats av ett slags föreställning om ett ryskt andligt världsrike, alltifrån Kievriket under det gamla Bysans, över katastrofen 1453 när Konstantinopels föll och en rad beryktade och fruktade tsarer till bolsjevikernas skapande av en gudlös supermakt. Imperietanken, ett sakralt rike är en stark beständighet i rysk historia. Sovjetunionens fall var det första verkliga avsteget från detta ryska imperietänkande i den ryska traditionen på tusen år. Att Putin och Ryssland i dag känner sig utsatta och inringade är därmed inte särskilt egendomlig. Det som är egendomligt är att USA och Nato vill fortsätta att inringa och kväva Rysslands resning. Jag välkomnar den.
