Zapad

Det är nu bara knappt fyra veckor innan starten av Rysslands Zapad-militärövning i Vitryssland. Svenska medier och debattörer låter alarmklockorna ringa, ivrigt påhejade av särintressena i svenska försvaret; övningen är egentligen en invasion av NATO-länderna. Samtidigt, på andra sidan klotet, mobiliserar USA en militärstyrka utanför Sydkorea halvön som mycket väl kan antända ett världskrig. Märkligt nog, eller kanske inte, rapporterar västerländska medier inte med en uppenbar oro över denna mycket mer olyckliga utveckling. Den selektiva hothysterin som drabbat Sverige i ljuset av Ryska-Vitryska militära försvarsövningar, som en del av oss kommer ihåg förekommer var fjärde år, är tröttsam och riskerar bli kostsam i ljuset av nya militära system som alarmisterna i försvaret kommer kräva. Ryssland och Vitryssland hävdar att det totala antalet trupper som berörs är omkring 13 000. USA och andra NATO-medlemmar motsätter sig detta och påstår, utan bevis, att siffrorna är närmare 80–100’. Rysslands sändebud till NATO har presenterat en sammanställning av de militära styrkor, en sammanställning som stödjer siffran 13 000.  Detta samtidigt som Lavrov sa att anklagelser om att Zapad är något mer än defensiva förberedelser är "nonsens".

Dessa diplomatiska försäkringar har inte stoppat svenska medier från att skriva upp den kommande Zapad som nära nog en krigshändelse. ”Rysslands militär övar nära Baltikum vilket ger upphov till rädsla för nya aggressioner och är en övning i att hota det fredliga USA” är temat som Rysslands-okännarna fräser fram på sina tangentbord, anförda av Oksanen och Wolodarski. Expressen har kallat de kommande ryska övningarna "destabiliserande". Men betraktat lite nyktert; det har genomförts otaliga NATO-övningar och skett en oöverträffad amerikansk militär uppbyggnad runt Rysslands gränser de senaste tio åren, något som i sig får anses vara destabiliserande. Det verkar som om Zapad-skeptikerna säger att Ryssland bara får ha en armé i sitt eget land och de ska förbjudas att utföra provokativa defensiva åtgärder med en allierad granne. En tvivelaktig logik. Vad de militärvänliga debattörerna inte nämner är att Zapad genomförs inom ryskt eller vitryskt territorium, och att Nato-gränsen de är nära har kommit att existera endast på grund av en östlig expansion av den amerikanska militära alliansen. 

Sällan nämns att NATO förra året genomförde sitt största krigsspel sedan slutet av det kalla kriget när de genomförde Anacondaövningarna i Polen och Baltikum. Dessa övningar involverade över 30 000 trupper och 24 av de 27 NATO-medlemsländerna deltog. NATO-alliansen har, tillskillnad från Ryssland som vidhåller sin fyra års intervall, expanderat antalet krigsövningar. Förra året, förutom den gigantiska Anaconda, genomfördes fler övningar: Summer Shield, Iron Wolf, Saber Strike och BALTOPS. Ett bra perspektiv på hur västligamedier har ryssen på hjärnan är att nästa vecka kommer USA att genomföra enorma militära manövrar på Koreahalvön med sina sydkoreanska och japanska allierade. Dessa övningar kommer att innebära upp till 75 000 trupper, samt kärnvapenbestyckade krigsfartyg, flygbombningar samt amfibiska styrkor. Visserligen sker de amerikanska krigsspelen i Korea varje år; men varför har dessa manövrer blivit "acceptabla" i Väst? Självfallet har det att göra med de västerländska mediernas normaliserande funktion av USA som vän. Den massiva mobiliseringen är dock en ständig källa till hot i det kommunistiska Nordkorea, de betraktar det som en förberedelse till invasion.

Något med tanke på att USA aldrig undertecknade något fredstraktat med Nordkorea efter Koreakriget är rimligt.

Ändå fortsätter USA att ha sitt krigsspel i Korea trots samtal från både Ryssland och Kina där de ber Washington att frysa militära operationer för att ge diplomatin en chans att lösa krisen. Var är den brådskande oron över de olika amerikanska krigsspelen i de västerländska medierna? Istället är de upptagna med att skrämma till  obefogad oro över ryska militära övningar inom eget ryskt  territorium samt med en angränsande allierad. Dessa dubbla normer finns för att journalister på dessa nyhetsorgan inte längre försöker att rapportera om eller analysera en objektiv verklighet. För alla som tvivlar på syftet med och funktionen hos dessa informationstjänster kan det emellertid tydligt ses att deras funktion är att dölja, normalisera det onormala, försvara den obestridliga, rättfärdiga det oförsvarliga. Så ju närmare Zapad vi kommer ju mer kommer svensk och internationell nyhetsmedia upptas av att fantisera över en rysk invasion av Europa med trupper som är stationerade inom Rysslands eget territorium, samtidigt som de omges av NATO-styrkor från mer än 20 länder.