Rädslans politiska apostlar drar ut i strid igen. Våra närvarande underrättelsebyråer, det ständigt aktuella militära särintresset och en flotta av mediala maktmän jobbar på att övertyga Sverige om att Ryssland återigen är vår fiende och Vladimir Putin är ondskan personifierad; nemesis för alla frihetsälskande människor över hela världen. Hur har det hänt? Mycket enkelt, kommandohöjderna styrs av en lösnummersberoende media. En media som säljer på att appellera till en generation som anser sig ha läst Dostoysvksy efter att ha tagit sig igenom Wikipedia-artikeln om densamme. Har nu sett 30 plus timmar intervjuer med Putin som Oliver Stone sammanställde. Men trots det digra arbetet ifrågasätter svenska media hans insikter om Vladimir Putins personlighet och politiska riktning. Jag kände igen Stones obehag inför ifrågasättandet, djupet av frustrationen som uppstår när oavsett hur många resor över Ryssland man gjort under åren diskonterades omedelbart analysen av militäranknutna mediala munstycken som aldrig sannolikt ens varit i Ryssland. Varje gång en välutbildad kollega i kansliet slår sig ner i fikarummet och säger;
Tja, vad tycker du nu om Putin och Ryssland?
Jag inser att oberoende av de 30 kontinuerliga åren jag till och från har arbetat i hela Ryssland plus det faktum att jag levde under Putins fögderi i St Petersburg på 1990-talet, efter att ha läst hans böcker och de flesta av hans tal sedan han blev Rysslands president, tror kollegorna fortfarande att jag är den som är bedragen och lurad, inte de själva. De tror verkligen hellre på ledarredaktioner i svensk byhålepress som antagligen aldrig har satt sin fot i Ryssland. Jag vet att propaganda snabbt kan assimilera åsikter och jag kan räkna ut varför ingen negativ propaganda uppstår mot t.ex. verkliga autokratiska regimer; så som den Saudiska, men vi måste fråga oss varför. Inte minst på grund av vårt geopolitiska läge som granne med Ryssland. Desinformation om Ryssland och Putin laddas ner dagligen från Dagens Nyheter, Expressen, Blekinge Läns Tidning, Aftonbladet, Barometern, Hudiksvalls Tidning och vidare. . .det är en filt av tvivelaktig information som har blivit alltmer tät sedan 2008 utan att kontrasterande tolkningar eller undersökande journalistik erbjuds. Vi måste fråga oss varför.
