Mognad. Den där flyktiga förmågan att leva fullt ut och på samma känslomässiga villkor i flera olika sammanhang; mer specifikt förmågan att, trots vår sorg och förluster, oförskräckt bebo dåtiden, nuet och framtiden på en och samma gång. Mognad är den visdom som kommer från viljan och kunskapen om hur man som människa uppbringar en disciplinerad vägran att isolera tre kraftfulla dynamiska krafter. Krafter som bildar vår mänskliga treeniga identitet: det som hänt, det som händer nu och det som är på väg att hända. Omogenheten jag bär inom mig skiner igenom när jag; bara lever bara i det förflutna, eller bara i nuet, eller endast i framtiden. För omognad och mognad är inte en statisk känsloplattform, där livet ses från en lugn, orörd paradisisk oas av visdom, men en levande elementär fysisk gräns mellan vad som hänt, vad som händer nu och konsekvenserna av det tidigare och nuvarande. Mognaden när den är som mest stabil inom oss kallar människan att riskera söka efter en breddad bild, en vidare horisont, en rättare sanning.
