Konflikthantering som praktiseras inom ramen för den nuvarande globala krigsekonomin är självförgörande. Det finns inbyggt i systemet ett säkerhetsdilemma; stater tror att de bara kan tillförskansa sig trygghet genom att göra sina motståndare mindre starka, ett agerande och en tanke som ofrånkomligen leder till eskalerande kapprustning. Detta har nu kulminerat i massiva mängder konventionella, nukleära, biologiska och kemiska vapen av fruktansvärd destruktiv kraft. Att planera sin nations säkerhet utifrån sin motståndares kraft har aldrig lett till fred, istället har det lett världen till misstänkliggöranden, propagandaskrifter och lågintensiv aggression, och när krig väl har börjat, har de varit obscent våldsamma. Gemensam säkerhet medger att en nation endast kan vara säker när alla nationer är våldsrestriktiva; den nuvarande nationella krigsbaserade säkerhetsmodellen leder bara till ömsesidig osäkerhet, särskilt i en tid då nationalstaterna blir alltmer porösa.
Den ursprungliga idén bakom nationell suveränitet var att rita en fiktiv linje runt ett geografiskt område och kontrollera allt och alla som försökte korsa den kartkonturen. I dagens tekniskt avancerade värld är gräns som begrepp föråldrat. Nationer kan inte utestänga idéer, invandrare, ekonomiska krafter, sjukdom, organismer, information, ballistiska missiler eller cyberattacker på sårbar infrastruktur. Ingen nation kan göra det ensam. Säkerheten måste bli global om det är att existera alls. Kraften måste läggas på att lösa de gemensamma farorna.
Konflikthantering som praktiseras inom ramen för den nuvarande globala krigsekonomin är självförgörande. Det finns inbyggt i systemet ett säkerhetsdilemma; stater tror att de bara kan tillförskansa sig trygghet genom att göra sina motståndare mindre starka, ett agerande och en tanke som ofrånkomligen leder till eskalerande kapprustning. Detta har nu kulminerat i massiva mängder konventionella, nukleära, biologiska och kemiska vapen av fruktansvärd destruktiv kraft. Att planera sin nations säkerhet utifrån sin motståndares kraft har aldrig lett till fred, istället har det lett världen till misstänkliggöranden, propagandaskrifter och lågintensiv aggression, och när krig väl har börjat, har de varit obscent våldsamma. Gemensam säkerhet medger att en nation endast kan vara säker när alla nationer är våldsrestriktiva; den nuvarande nationella krigsbaserade säkerhetsmodellen leder bara till ömsesidig osäkerhet, särskilt i en tid då nationalstaterna blir alltmer porösa.
