torsdag 2 oktober 2014

Priset i skålpund kött

En fråga till de som vill befria Syrien, Krim, Libyen, Irak eller någon annan stat eller landområde från någon ond makt, kan ni även ta ansvar för att det är värt ett antal tusen dödsoffer, varav de flesta är civila, i jakten på en framforcerad demokrati? Att "befria det förtrycktas folk" genom att orsaka anarki i människors vardag, är det en önskvärd typ av befrielse för invånaren, den enskilde medborgaren? Låt mig ställa en hypotetisk fråga till de som på ideologisk grund tyckte och tycker det vara värt de tusentals krigsdöda; vilka av de dina är du beredd att offra? Vilket unikt liv skulle du vara beredd att förpassa till färjekarlen för att störta en diktator i något land bortom vår gräns? Är senila farmor en acceptabel förlust? Eller din son?

Detta är ju som sagt för oss svenskar en hypotetisk fråga, men bara för att saker och ting inte sker på just vårt Konsumtorg, i vår hemstad, så betyder det inte per se att de inte existerar. Så innan Hökarna i vår nya svenska riksdag försvarar nya angrepp, på tillexempel Syrien, Ryssland eller Iran föreställ dig att du istället för Carl heter Nikolai och bor i Donetsk, eller Massoud i Hama. Du är 24 år gammal och ditt liv har just slagits i spillror. Över det som är kvar av vardagsrumsväggen sitter resterna av din familj. En familj som tidigare försökt skaffa sig ett gott samhälle för sig och de sina, strävat efter att ge dig en god utbildning och en trygghet för din farmor. Kunde du hjälpa att du löd under en ny eller ond statschef?

Detta är en realitet för många av de människor som oförskylt befinner sig i krigets, eller ett presumtivt krigs, skottlinje. Anser du fortfarande att det är en acceptabel krigsförlust även om Döden skulle vara besökare i din familj, ja då hoppas jag, verkligen att du talar för en krigsintervention i ett rättfärdigt krig. Offrandet av oskyldiga får aldrig i orättfärdiga krig degraderas till huruvida nyttan av personens död kan leda till något gott. En av mina värdar under ett besök Homs i Syrien summerade vansinnet så väl redan år 2006: We are both children of Abraham, and I ask you would Jesus have killed Muhammed or would he have prayed for Muhammed?