Det finns en del av mig som anser ett tredje världskriget på väg. Det är bara det att kriget inte blir som vi trodde det skulle vara, det vill säga en konfrontation mellan stormakter och ett förödande kärnvapenutbyte. I stället får vi en uppsättning av lågintensiva konflikter med icke-statliga aktörer, förvirrande och i vissa fall obefintliga stridslinjer samt snabbt skiftande allianser.
Allianser som alla syftar till att trygga sin position i kampen om energiresurserna. Det kan inte finnas någon tillfällighet i att de pågående striderna i Syrien, Irak, Libyen och Ukraina alla sammanfaller med områden rika på energiresurser eller för vilka importerade energiresurser är i riskzonen. I Syrien, Irak och Libyen är olja, men även naturgas, som ligger bakom konflikten. ISIS i Syrien och Irak har angripit oljeraffinaderier för att driva upp deras kassaflöde. De och alla krafter i världen förstår att oljan är den flytande hegemonin alla vill äga. I Ukraina lurar naturgasen i bakgrunden; Ryssland som har en av de största reserverna av naturgas i världen har hotat att minska leveranserna till Europa, som är beroende av Ryssland för cirka 30 procent av sin gas. Hotet mot Europa är i sin tur ett svar på handelssanktioner mot Ryssland för sin påstådda roll i att hjälpa ukrainska rebeller. Den lågintensiv konfrontation i Sydkinesiska havet mellan Kina och dess grannar, Vietnam och Filippinerna, är den mest framträdande tvisten om själva ägandet av energiresurser snarare än enbart flödet av dessa resurser. Traditionell diplomati bland stormakterna verkar inte ha varit effektiva på att lösa dessa konflikter. Och, traditionella militära operationer verkar även de mindre effektiva.
En av de mest uppenbara strategier för att lösa dessa konflikter; snabb och permanent minskning av fossila bränslen genom effektiviseringar, bevarande och utbyggnad av förnybar energi, verkar tyvärr inte vara en framträdande del av de politiska åtgärderna. En sådan minskning skulle inte nödvändigtvis leda till dessa konflikter att försvinna; men de kan bli mycket mindre farligt eftersom stormakterna skulle vara mindre intresserade av dem och därmed mindre benägna att göra en felbedömning som skulle leda till en större global konflikt. Klart är att världen behöver fokusera på det uppenbara behovet av att minska inte bara fossila bränslen energianvändning, men även användningen av alla världens ej förnybara resurser för att förebygga konflikter. Att människor kan ha ett bra liv utan evig tillväxt är tyvärr ännu inte en del av medvetandet hos de flesta av världens ledare. Och det betyder att vi bör förbereda sig för ett mycket långt världskrig.
