Det går fruktansvärt fel just nu., men glädjande nog är det fler och fler människor som börjar komma till insikt, tillsammans med vårt glada gäng av undergångsprofeter, att det går fel. Vi lever i en värld som pumpats upp med ett extremt skuldberg, och ingen säger sig kunna se det. Det finns inte en enda stor ekonomi i vår värld som inte är konkursmässig många gånger om när du tar hänsyn till obetalda skulder, och dag för dag klättrar skuldnivåerna än högre bara för att bevara en livsstil som anses vår som om genom någon gudomlig lag. 
Det värsta är att vi dessutom har använt all denna skuld för att bygga upp infrastruktur och institutioner som kräver riklig och billig energi för att fungera. Den dåliga nyheten är att riklig och billig energi blir allt mindre riklig och tämligen lite överkomligt för varje vecka. Snart är det helt enkelt så att energin inte kommer finnas där alls. Människor, precis som medeltida bönder, är analfabeter i detta avseende. I Dagens Industri ropas det högt när de lägger fram nyheten om nya oljefyndigheter, till exempel det nya Saudiarabien i norr som är Arktis. Strunt samma att oljan är praktiskt taget oåtkomlig, pumpinfrastrukturen inte finns där, och även om vi kunde få upp det skulle vi inte ha råd med den. Dessa begränsande faktorer ges knapphändig, om någon, analys av finanskretsen. Borde vi inte inleda en avvänjning från oljeberoendet i stället för att desperat försöka bränna mer av det som är kvar? Det lilla vi kommer behöva för omställningsarbetet.
Sedan finns det Ebola, och under tiden som vi väntar på att Ebola ska bli luftburet har vi kniv-svingande psykopater som far fram över delar av Kongo, Nigeria, Tchad, Afghanistan, México, Irak, Syrien och Ukraina; alla gör de narr av de USA-ledda insatserna för att kontrollera deras länder. Alla dessa tusentals miljarder dollar och tusentals liv förbrukat på exakt vad? En hegemoni av McDonalds mat?
Glöm heller inte de unga män, och några kvinnor, från Storbritannien, Danmark, Tyskland, Sverige och andra länder som åker och slåss i ett heligt krig mot, ja, oss. I Sverige kommer säkerligen det ger statligt stöd för att hjälpa dem att återanpassa sig till livet när de krigat klart. Vilken märklig inställning? Är det en sammanslagning av välfärdsstaten och läran om ändlösa krig? Vår nye bostadsmister Kaplan anser ju att de islamistiska krigarna är lika goda som de finlandsfrivilliga. O tempora o mores. Och världen tycks ha glömt Fukushima som har försvunnit ner i minnets slukhål, liksom Boko Haram, det mystiskt nedskjutna flygplanet över Ukraina och all smältande is. Även Putin har tillfälligt glömts, men kommer säkert att vara tillbaka på mediamodet så fort vintern börjar bita sig fast i ett gastömt Centraleuropa. I stället bjuds läsarna på kolumn efter kolumn om en Kulturministers partibyte, en skådespelares giftermål, sexskandal i England och något om en böjbar iPhone. Vi som ser historiska sammanhang inser tyvärr att dessa år kommer bli ihågkomna som den sista akten av den Konsekvenslösa epoken, en epok av mänsklig naturresursförsnillning som närmar sig sitt slut. Fukuyama hade fel, historien slutade inte trots allt, den hade den bara somnat på soffan framför ännu ett avsnitt av Paradise Hotel.