Vad har hänt i Libyen efter NATO:s befrielse? Efter de svenska Gripen planens modiga insatser? Det som har hänt är att det skapats ännu en kollapsad stat. Just de grymheter som nämndes av den svenska regeringen för att börja sin humanitära intervention i Libyen, utspelas nu i verkligheten. Återigen är hela städer inringade och bombarderade med flyg. Inbördeskriget fortsätter, men nu finns ingen ond man att skylla på. Krigets orsaker är för komplexa för de enkelspåriga militärerna i väst.
Tripoli, Sirte och andra libyska städer som stått emot Natos invasion, nu i revolt, i revolt mot den stabilitet som aldrig kom, i revolt mot den så kallade demokratiska revolutionen som utlovades av Nato och dess samarbetspartners. Regeringen i Tripoli är maktlös, dess säkerhetsstyrkor uppdelade mellan ekonomiska intressegrupper och klaner, parlamentet i Tripoli beskådar hur CIA nu genomför fullskaliga militära operationer mot islamister i Benghazi, inklusive användning militära flygplan, utan regeringens godkännande. Sammanfattningsvis förblir Libyen en krigszon. De många reformer som Muammar Gaddafis diktatoriska regering genomförde är ogjorda, och det är osannolikt att de kommer att återställas och än mindre överträffas inom en överskådlig framtid. Nato har effektivt uppåt förstörelse av en hel nation och nu har bara de västerländska företagen att plundra landets resurser, en mall för framtida extraterritoriella äventyr i Syrien, Egypten, Ukraina, och Irak.
Precis som i Libyen, har revolutioner försökt att slå rot i Egypten, Syrien, och Ukraina. Samma berättelser har presenterats oss, det vi visste om Libyen återanvändes i Egypten, Irak Syrien, och Ukraina. Precis samma icke-statliga organisationer används för att finansiera, utrusta, och på annat sätt stödja oppositionsgrupperna i respektive land. Termer som "demokrati", "framsteg", "frihet", slåss mot "diktatur"; välbekanta och enkla teman. För de som undrar vad som kommer att hända med Egypten, Syrien, eller Ukraina behöver man bara titta på Libyen. Och för dem som stödde Nato-revolutionen i Libyen måste de fråga sig om de är nöjda med det slutliga resultatet samt om de önskar detta resultat i Egypten, Syrien, eller Ukraina? Eller föreställer de sig att Natos planer för vart och ett av dessa länder kommer att sluta annorlunda?
