Följ pengarna.

Det finns inga andra ord än katastrof; katastrof av historiska proportioner. Miljontals döda eller sårade, miljoner fördrivna, och en regering mer intresserade av att mörda inbillade fiender än att styra landet och landet är självfallet Irak. En till synes oändlig cykel av våld orsakad av makthunger och begär efter olja.

I början av den här veckan; 212 döda och 184 sårade. Tre bomber exploderade i Kirkuk och dödade 31. En självmordsbombare i Bagdad, elva döda. En moské i Diyala attackerades, 60 döda. En bilbomb i Karbala dödade 12, en annan bilbomb dödade 11 personer i Hilla. Slakten fortsätter, obönhörligen och evig kan tyckas. USA har i veckan dessutom utfört cirka 100 flyganfall i landet, återvänt med cirka 1 000 soldater och säger sig nu ha ett mål med striderna.
 
Det absurda går inte att ta miste på: Amerika använder idag amerikansk militärutrustning för att bomba amerikansk militärutrustning som USA gav bort till Irak 2003, då USA att använde sin militära förmåga att återuppbygga den irakiska armén, vilken den precis hade bombat med amerikansk militärutrustning.

Problemet har bara varit att de vapen USA gav den irakiska armén helt misslyckades med att göra Irak säkert och har istället blivit terrorverktyg i händerna på ISIS, så nu används åter amerikanska vapen för att förstöra de amerikanska vapen irakierna fick för att göra Irak säkrare, men nu i syfte att göra irakierna ännu säkrare än innan.

Så vilka har tjänat på detta debacle? Vapenindustrin uppenbarligen. Tjugofyra år av krig sedan 1990, alla dessa missiler och bomber, alla dessa kulor avfyrade, alla dessa bepansrade fordon sprängda, alla delar som behövde bytas ut, allt betalat av staten till det privata. Vapenindustrin fick en evigt expanderande krigsmarknad.  Del tre i Irak-tragedin har nu inletts och profitörerna lutar sig tillbaka.