CAR

Utrikesdeklarationen idag i riksdagen, den bildtsköna världen beskriven för väljarna. Väljare som nu ska köpa svensk intervention i Afrika. FN kallar. Mali och Centralafrikanska republiken, CAR, måste räddas. Räddas av de som först kasta dem till lejonen det vill säga. Mali lider för att Libyen attackerades och föll samman. CAR lider för att Frankrikes kolonialdrömmar förblir kontinentens mardröm. Frankrike har i CAR redan oskyldigt blod på sina händer och det sekteristiska våldet mellan kristna och muslimer blev okontrollerbart i CAR först efter interventionen. Att Svenska soldater nu igen ska ner å mörda i Afrika är inget annat än en skandal.

Upp emot 700 personer har enligt uppgift dödats under den senaste veckan och tiotusentals har flytt från sina hem för att undkomma ytterligare sammandrabbningar. 4,6 miljoner människor som redan lider av en livsmedelskris lever nu efter fransk invasion även inför hotet av sekteristiska strider. Frankrikes försvarsminister och ansvarig stridshingst, Jean-Yves Le Drian, var på besök i huvudstaden Bangui  i december och varnade då för att våldet är bortom all kontroll och att landet stod inför en humanitär kris. Jo tack, men det är exakt den typ av blodigt kaos som jag och andra analytiker förutspådde skulle ske; just på grund av Frankrikes ogenomtänkta militära intervention i sin tidigare afrikanska koloni.

Det är viktigt att ha i minnet att blodbadet i CAR utbröt först efter det att tungt beväpnade franska soldater började patrullera gatorna. Franska trupper inte förhindrade inte förödelsen de hetsade fram den. Uppsvinget av mänsklig åderlåtning skedde först flera dagar efter det att franska trupper började anlända i CAR den 2 december. Våldet nådde en topp fem dagar senare när nästan 400 människor dödades i huvudstaden. Innan Frankrikes truppingripande fanns rapporter om sporadiskt våld i avlägsna delar av landet, men inte i huvudstaden och ej heller på en sådan massiv skala.

Det finns nu 1 600 franska soldater i CAR tillsammans med 3 000 från Afrikanska unionens men blodsutgjutelsen visar ändå inga tecken på att avta och då ska Sverige ner med mer militär. 50 soldater till att börja med. Fighting fire with fire. Elden beror nämligen på att det franska militära ingripandet underblåste sekteristiska spänningar och gav fria händer åt milisgrupper från den dominerande kristna befolkningen att attackera försvarslösa muslimska grannarna.

Flera rapporter från Bangui under februari har meddelat att fransmän vid militära vägspärrar ses avväpna muslimska miliser och bortse från de beväpnade kristna grupperna. Det finns också rapporter om att kristna gäng genomför plundring av muslimska företag där beväpnade franska soldater står vid sidan om och bara tittar på. Detta skapar en atmosfär av rädsla och osäkerhet.En fransk armékapten sad till BBC att det är lättare att avväpna den muslimska milisen än den kristna eftersom de förra i stort sett har begränsats till baracker. Denna ensidiga och ogenomtänkta strategin från Frankrikes sida lämnar det muslimska samfundet sårbart för attacker.

Hur hamnade vi här? Det började med att franska regeringstjänstemän utfärdade allvarliga varningar till media att folkmord hotade i CAR. I dessa varningar och ropade man efter humanitär intervention och banade väg för Paris att i FN: s säkerhetsråd driva fram ett franskt fredsframtvingande uppdrag .

Med misstänkt brådska kan jag tillägga lät den franska regeringen föregripa säkerhetsrådets bemyndigande den 5 december och började skicka hundratals av sina legionära trupper redan tre dagar före det datumet. Av betydelse är också det plötsliga återkallandet av den franske ambassadören i slutet av november 2013. Till detta är det allmänt känt att det sekteristiska våldet mellan kristna och muslimer i Centralafrikanska republiken var en icke-fråga innan interventionen. Det troliga är att ambassadören plockades från sin post för att inte förstöra den kommande berättelsen som låg till grund kolonialkrigarnas intervention.

Berättelsen om kaos och sekteristiskt våld har fortsatt att spinnas av Frankrike under de senaste veckorna, och nu är lögnen sanning. Detta skapade kaos ger nu Frankrike och Sverige mfl. en bekväm täckmantel för att befästa sin position i detta resursrika afrikanska land. 

Med samma yta som Frankrike och med bara sju procent av Frankrikes befolkning, är landet en guldgruva för exploatering. Det är rikt på olja, vattenkraft, jordbruk, skogsbruk, guld, diamanter, koppar och inte minst uranmalm. . .påminner här om att 80 procent av alla fransk elproduktion kommer från kärnkraft.

President Hollande hävdade i december att: Frankrike är inte här i Centralafrikanska republiken i något egenintresse. Frankrike har kommit för att försvara människovärdet. Detta påstående låter misstänkt skuldtungt för den enkla sanningen är Frankrike har ingripit i CAR för att befästa den neo-imperialistiska fest som pågått sen 2001. Men Väst behövde en humanistisk förevändning och då skapades ett sekteristiska kaos i syfte att täcka upp en kolonial kriminalitet. Åderlåtningen av detta olyckliga land ha påbörjats, och blodet leden går hela vägen till Paris och Arvfurstens palats.

Pucklat

Det finns 21 referenser till kameler i de första böckerna i Bibeln, och nu har forskarna slagit fast att de är ökenhägringar. Några av dem är ganska häpnadsväckande omöjligheterna om kameler i bibeln är till exempel berättelsen om hur Abrahams tjänare skulle hitta en hustru till Isak i 1:a Mosebok ” Tjänaren tog tio av sin husbondes kameler, och med de finaste dyrbarheter hans husbonde ägde gav han sig i väg till Nachors stad i Aram Naharajim.”

Två israeliska arkeologizoologer har nu letat igenom en plats strax norr om moderna Eilat efter kamelben och inget av de domesticerade kamelbenen de hittade är från tidigare än runt 930 f.Kr. dvs. omkring 1 500 år efter berättelserna om patriarkerna i Första Mosebok är tänkta att ha ägt rum! Den som satte in kamelerna i berättelsen om Abraham och Isak kunde lika gärna ha förbättrat historien om Rödluvan genom att låta henne åka hem mormors hus i en SUV.

Uppenbarligen har detta upprört fundamentalisterna. Alla andra har känt till i decennier att det finns ännu mindre bevis för den historiska sanningen i Gamla Testamentet än det finns för den i Koranen.

Sagorna som berättas i Bibeln är tyvärr en stor del av mytologin bakom den moderna sionismen. Idén om ett förlovat land bygger på berättelser som kräver tillit berättelser som aldrig hänt. Det finns naturligtvis andra sätt att argumentera för det sionistiska projektet, och fortfarande ytterligare argument kring rätten för israeler att leva inom säkra gränser nu när landet existerar. Men även om religionen egentligen uppkom och berättelserna egentligen skrevs ned under den babyloniska fångenskapen kring det sjätte århundradet f.Kr.  spelar det lite känslomässig roll och det är so bekant känslor som driver politik. Men Abraham och hans följe ridande på kameler? Inte om det inte var ett mirakel. Om de historiska missarna i det Nya Testamentet kan följande bok rekommenderas: Archeology and the Galilean Jesus: a Re-examination of the Evidence.

Det politiska talet jag skulle vilja höra statsministern leverera

Kära medborgare 

Vi har kukat till saker så till den milda grad att vår civilisation nu mycket sannolikt kommer kollapsa in i kaos, kryddat med lite katastrof. Trycket på vår globaliserade värld har byggts upp successivt och många småkollapser har redan inträffat. Den stora katastrofen är på väg och kommer sannolikt inom kort. Vi kan förvänta oss en massiv reduktion av befolkningen och lägre levnadsstandard för de överlevande. Att tro att vår nuvarande situation är annorlunda från tidigare civilisationer med avseende på risken för sammanbrott är bara tramsigt önsketänkande. Det finns naturligtvis en viktig skillnad med den nuvarande situationen och dess kollapskonsekvenser. I alla andra civilisationskollapsar har de överlevande gått dit där resurserna fortfarande var tillgängliga. Denna gång talar vi om en planetärprocess, det finns ingen annanstans att gå. Ingen plan B.

Sätt sen oljeslutet i kombination med de stora klimatförändringarna och höjda havsnivåer; och vår art är i fara. Vi bör erkänna det, åtminstone, som en möjlig möjlighet. Faktum är att vår förstörelse av biotoper drivit många arter av växter och djur till utrotningens brant. Många har tyvärr redan snubblat ut över stupet.

Avslutningsvis; de riktigt dåliga nyheterna. Det finns absolut ingenting som jag som statsminister, eller regeringen och riksdag eller någon annan kan göra för att förändra saker och ting vid denna tidpunkt. Det mesta av problemet är att finna i dig käre medborgare. Du är djupt okunnig om hur saker hänger ihop och fungerar. Du vill inte ta sig tid att försöka förstå världen. Du vill i princip bara ha fredagsmys och lämna arbetet med att laga saker till dina förtroendevalda. Problemet är att dessa tjänstemän för det mesta inte har en aning om vad de bör göra. Och även om någon försöker tala och peka på de problemen och vad vi bör försöka att göra hånar, marginaliser eller helt enkelt ignorerar vi dem.  Denna tröghet och massiv okunnighet har besegrat oss på alla fronter.

Tack och god natt. 

Raj-Raj

Vad göra?

Skymning över vår underbara industriella era, ett slut som nu inte är vid horisonten utan närmast i den nästa korsningen, det som händer nu, långsamt och i en ojämn takt men på samma obevekliga sätt som normalt är för stora historiska transformationer. Att försöka insistera på att det inte kan hända, att det måste finnas något sätt att upprätthålla vår extravaganta livsstil när den energiskt och materiella grunden för denna extravagans snabbt bryts, töms, sugs, fortsätter pumpas bort ifrån oss, kan vara en känslomässig tröst men slutresultatet förändras inte. Den fashionabla apocalypticism som är närvarande i Väst ger oss helt enkelt egentligen bara en ursäkt för passivitet i en tid då åtgärder är nödvändiga men svårgenomförbara.

Så om alla ställer åt sidan sina personliga ursäkter för att inte agera och svarar på den svåra frågan vad återstår att göra, vad får vi för svar? Ett svar på den frågan måste börja med att på allvar godta de gränser som satts upp till följd av besluten som gjordes decennier bakåt. Att nu föreslå Alexanderhuggska-projekt som kan få hela världen redo för slutet av en ålder i överflöd är bortkastade utspel.  För även om den politiska viljan kunde hittas, och den viljan har varit saknad i strid sedan 1980, saknas idag de resurserna hade gjort ett sådant projekt möjligt. De brändes bort som till bränsle under de gångna tre årtiondena av ohållbar extravagans som passerat sedan oljekrisen.  Så även om nya system byggs måste världen komma ihåg att de gamla energisystemen måste förbli funktionella tillräckligt länge för att hålla folk med mat, varma och förnöjda. . . men världen har passerat den punkt där resurserna finns kvar för att göra detta på en större skala. Ett meningsfullt svar på en försvinnande petroleumproduktionen måste börja minst tjugo år innan toppen nås för att undvika katastrofala störningar, de åren är passerade och det är ingen idé att låtsas annorlunda.

Varje politiskt svar på den kommande situationen måste följaktligen hanteras inom ramen för ett samhälle där energi och allsköns resurser är allt svårare för de flesta att få tag på, ett samhälle där den infrastruktur som stöder nuvarande livsstil blir allt skörare och mer benägen att drivas av dysfunktion istället för diesel, och där de flesta människor brottas med följderna av den ekonomiska nedgången, politisk turbulens, och socialt sönderfall.  Detta ställer höga krav på politiken att göra något konstruktivt av på slutet av industriella civilisationen; finna alternativ som skulle kunna göra nedgången lite mindre bitter, den mörka ålder som kommer att följa lite mindre mörk, och återhämtningen efteråt lite enklare.

Tro heller inte att tekniken kommer göra det enklare. . .historien visar med smärtsam tydlighet samma mönster; om och om igen, tekniker som varit i allmänt bruk under toppåren av en civilisation har alltid förlorats under den mörka tid som följde, och var tvungen att tas in igen från något annat samhälle eller återuppstå från grunden när den mörka åldern var över och återuppbyggnaden kunde börja. Självfallet kan ett relativt litet antal personer bevara en teknik, och dessutom, genom enkla övningar lära ut den, utöva den och föra den vidare till nästa generation, men inte varje teknologi är väl lämpad för denna typ av projekt. Ju mer komplex en teknik är, desto mer beroende är den på exotiska material eller en hög mängd av koncentrerad energi, och ju mer infrastruktur den kräver, desto mindre chans att det kan bevaras av ett samhälle i kris. Inom dessa snäva begränsningar och med en småsnålande resursbas som producerar allt färre varor eller tjänster av värde vad kan människan göra för att finnas till även under de nästa fem hundra åren? Vilka beslut ska politiken styra mot idag för att överleva övergången imorgon?

Jo följande är en idé: Börja med beslut för att ge ett utrymme för ökad organisk odling. När framtida historiker ser tillbaka på det tjugonde århundradet, kommer de undra hur vi kunde låta oss skapa livsmedelsodlingsmetoder som inte byggde på jordens bördighet, utan hur vi istället förbrukade den på en snäv tidsskala. Det bästa av de nuvarande systemen för ekologisk intensiv odling kräver inget annat än en lokalt tillgänglig biomassa och lokala resurser, handverktyg och muskelkraft som kan producera en hel del mat från en relativt liten del av jorden. Bland de tekniker som ingår i denna reform finns markförbättring, växt -och djuruppfödning, kompostering, matförvaring och bevarande och soldrivna säsongsförlängare som odlingsramar och växthus.

Fortsätt med solenergi. Merparten av den uppmärksamhet som solenergi får i dessa dagar fokuserar på att omvandla solljus till elektricitet, men el är faktiskt inte så användbart när det gäller att tillgodose grundläggande mänskliga behov. Långt mer användbart är när det omvandlas till varmvatten, uppvärmning, matlagning, konservering, och många andra aktiviteter som kan alla göras genom att koncentrera solens strålar eller samla solvärme på en isolerad plats. Att göra dessa saker med solljus snarare än vedvärme eller någon annan energikälla kommer läka skadade ekosystem samtidigt som väldigt många mänskliga behov tillgodoses.

Sen lite hållbar vedeldning. I jordens tempererade zoner, kan solvärmeteknikinte stå i ensamt majestät, och ett hållbart sätt att producera bränsle hamnar därför högt upp på listan över nödvändiga reformer. Det krävs processer tillåter upprepad avverkning av ved från samma träd samt producerad brännbar biomassa som inte belastar det lokala ekosystem. Vidare är utveckling av effektiva spisar och andra högeffektiva medel för att omvandla skogsbränsle till värme viktiga att producera.

En del bör vidare vara hållbar sjukvård. Hälso-och sjukvård som det praktiseras i världens industriländer är hopplöst ohållbart, beroende som den är på koncentrerad energi-och resursinsatser och komplicerade försörjningskedjor. När industrisamhället upplöses, kommer de nuvarande metoderna för hälso- och sjukvård ersättas av metoder som kräver betydligt mindre energi och andra resurser, lokala praktiker blir viktiga. Massor av arbete kommer att behöva gå in i att identifiera metoder som hör hemma i denna reform, eftersom hela området är ett minfält av motstridiga påståenden som utgår från den traditionella medicinska industrin samt alternativ kvacksalverihälsovård, ju förr utredningarna kommer igång, desto bättre.

Och så till min egen framtid i denna värld; bibliotekarien. Boktryckande och dess tillhörande tekniker måste säkras. En Kindel gör ingen glad när elöverskottet försvinner. Ett avgörande behov i en tid av nedgång är nämligen förmågan att reproducera dokument från tiden innan allt föll samman. Eftersom klostren i det tidig medeltida Europa saknade en metod att kopiera snabbare än mystiska munkar med pennor gick mycket av det som överlevde Roms fall förlorat under de följande århundradena som manuskript ruttnade bort snabbare än de kunde kopieras. I Asien däremot tillät handsnidade träkolstryckta dokument ett bevarande, vilket är en bidragande förklaring till att förklara varför lärande, vetenskap och teknik återhämtade sig snabbare i post-Tang Kina än i post-Rom. Tryckpressar papperstillverkning och bokbindning är lika enkelt och bok:ska hantverkare behöver utbildas för tiden framåt.

Glömmas får inte heller den lågteknologiska kortvågsradion. Förmågan att kommunicera över långa avstånd med en hastighet snabbare än en häst kan rida är en annan av de stora landvinningarna under de senaste två århundradena, och förtjänar att föras vidare till framtiden. Själva tekniken enkel en normalt driftig medeltida europeiska eller kinesiska alkemist kunde lätt ha satt ihop en fungerande radiosändare och-mottagare, tillsammans med de batterier som behövs för att driva dem. Den tekniska kunskapen i amatörradiosamfundet, med sina lågteknologiska, lågeffektmetoder kan åter komma på modet efter en flirt med hi-tech digitalradio, kan bli en språngbräda för att radiotekniker finns kvar efter slutet av industrisamhället.

Och så sist men inte minst. . .matematik. Tills nyligen i mänsklighetens historia behövdes det inte en dator för att fixa till siffrorna som behövdess för att bygga en bro, navigera ett fartyg, balansera vinster mot förluster, eller gör någon av de tiotusen andra grundläggande eller inte så grundläggande matematiska procedurer, räknestickor, Nomogrammen, tabeller över logaritmer, eller konsten att dubbelbokföra ingick i jobbet. I framtiden, när datorer har sluta vara ekonomiskt lönsamt att underhålla och byta ut, måste samma uppgifter fortfarande göras, men kunskapen om hur man gör dem utan att en dator riskerar försvinna och ett stort antal uppgifter som behöver göras i framtiden bli problematiska. Matematiklärare är en investering.

I den ett post-industrialiserad världen, och i en tid då det mänskliga arbetet återigen är mycket billigare än mekanisk energi, kommer det att bli förmånligare att anställa människor att göra rutinjobb, så som sekreterande, arkivering och bokföring, som nu utförs av datorer, kommer ha mankraft.

Så summerat; Ekologiska trädgårdar, sol och vedvärme, effektiv lågteknologisk vård, tryckta böcker, kortvågsradioapparater och ett förråd av räknestickor och logaritmer: det är inte ett recept för den typ av civilisation vi har idag, inte heller är de ett recept för den sorts civilisation som har funnits tidigare. Emellertid; det är just oförmågan att föreställa sig något annat som har lamslagit vår kollektiva förmåga att tänka på framtiden. En av historiens lärdomar är att slutet på varje civilisation följer samma spår ner mot botten men resan tillbaka upp till en ny civilisation bryter nästan alltid ny mark.

Så det finns en del konstruktivt att ta tag i nu när den hårda framtiden nalkas. Vidta en eller flera av de tekniker som jag har beskrivit och inled ett engagemang för lärande, bevarande och överförande av denna teknik till framtida generationer. Det viktiga är att komma upp ur soffan och göra något, eftersom nedgången är redan på gång och tiden med klotet som ett globaliserat handelsemporium börjar bli kort. On Gaia kan då vara en bra bok att börja med.

Spaning efter den bubbla som kommer spricka

Ekonomisk spåtid. Under de närmaste veckorna och månaderna kommer det ske en massiv skuldavveckling av obrukbara skulder. Börserna kommer att gå ner en hel del. De svagare valutorna kommer devalveras kraftigt då pengahandlarna kommer agera som flock vargar på vandring genom lammhagen för att fälla dem en efter en. Kina kommer att brottas med sitt omöjliga skuggbanksystemet, resultatet av det; oförutsägbart... folk kommer därefter se sina pensioner dunsta. Finanskris 2.0 kommer hälsas välkommen i media och politikerna kommer politiker överallt skylla kaoset på svaga tillväxtmarknader. 2015 kommer skifferoljebubblanspruckit de stora oljebolagen drar sig redan ur snabbare än en gift VD från sekreteraren på en julfest, och därefter kommer deflation få fäste i EU och USA och en massa människor kommer att plötsligt finna sig själva mycket fattigare . Livet kommer att gå vidare, för de flesta och investerarna kommer kommer leta  runt efter en ny bubbla att blåsa upp efter huspriser och skifferolja. Och nej, när det sista trädet huggits ned, den sista floden förgiftats och den sista fisken fångats, kommer vi att finna att vi inte kan äta statisk elektricitet heller. Vilka konstiga tider vi lever i.

Robert F. Kennedy

"Each time a person stands up for an idea, or acts to improve the lot of others, or strikes out against injustice, (s)he sends forth a tiny ripple of hope, and crossing each other from a million different centers of energy and daring, those ripples build a current that can sweep down the mightiest walls of oppression and resistance." 

Olympiska lekar

Världen förbereder sig för OS-fest, en sportfest vars syfte är att avleda. Avleda från frågor som rör Kaukasiens verkliga problem, eller för den delen Ryssland och i förlängningen världsagendan. För mer än åttio procent av befolkningen gäller det att ledas bort, bort från Axess magasin till Expressens löpsedel, bort från polarvindar till veckas astro, bort från Dokument utifrån och till Paradise hotell. 

OS är bara ytterligare ett sätt att få bort saker som betyder något från medvetandet, ett OS som håller tittarna från att oroa dig för skeenden som är viktiga för deras liv. För varför bry sig om skidlandslaget vinner en straffet? Vi vet inte vem som är vem i det laget eller om de är vettiga vinnare? Energin i media ägnas mest åt att stödja olika sportaktörer och skapa en grund för annonsörernas mål att få oss handlandes mer. OS är denna marknadsfars största festival. . .sköt jag saknar Viasat.