Totalitär ensamhet

Nyligen hittade polisen en man som legat död i sin lägenhet sedan 2016. Fick mig att tänka på hur ensamhet kanske äe personlig, med den är också politisk. Det finns parallella dimensioner av ensamhet som en djupt personlig ångest och politisk extremism. Ensamhet i samhället är en grogrund för partier som spelar den totalitära melodin. Preludiet till maktfullkomliga staters samhälleliga maktövertagande har lyckats när medborgarna tappar kontakten med sina medmänniskor och till verkligheten kring dem; utan sociala nät försvinner kapaciteten för både erfarenhet och tanke. Människokadern som rekryteras in i ett totalitärt styre är inte den övertygade islamisten eller den absolut säkre Nordiskefrontaren, utan medborgare för vilka skillnaden mellan fakta och fiktion och skillnaden mellan sant och falskt inte finns längre. Erfarenheterna skapas bara via den media personen läser, inte via samspelet med samhället runt omkring.

De som upprätthåller tyranniska regimer vet att manipulering genom isolering; som mest effektivt åstadkommes genom berättelser om "vi mot dem", ger lydiga undersåtar. Terror kan nämligen bara styra över de som är isolerade i förhållande till sina grannar. Denna isolering är pretotalitär; för samhällets makt gentemot alla regeringar kommer alltid från väljare som agerar tillsammans. Isolerade ensamma twittrare är per definition maktlösa. Även om isolering inte nödvändigtvis är samma som ensamhet, kan den bli bådedraksådden och den farliga konsekvensen av uppmuntrad samhällelig isoleringen. Tappar vi kapaciteten att lägga till något av vår egen till det gemensamma bästa, förstörs vi och ensligheten helt outhärdlig.  Avskildhet blir då ensamhet. Även om isolering endast rör det politiska livet, gäller ensamheten det mänskliga livet som helhet.

Den totalitära regeringen kunde verkligen inte existera utan att förstöra det offentliga livet, det vill säga att förstöra genom att isolera medborgare, frånta alla deras politiska kapacitet. Totalitär dominans baserar sig på ensamhet, på upplevelsen av att inte tillhöra världen, vara utanför gemenskapen, en av människans mest förtvivlade upplevelser. Därför är vårt insisterande på tillhörighet, samhälle och mänsklig koppling en av de största handlingarna av mod och motstånd inför det statliga förtrycket för, sanning, enhet, godhet, rättvisa, skönhet och kärlek är alla ord som verkar mot en gemenskap. Totalitarismens ursprung finns i den ensamme man som legat död sedan 2016.