Låt oss för en kort sekund tänka oss, blott för ett ögonblick, att det finns en industri i dagens industriländer som avger kolossala mängder av växthusgaser varje dag. Det ger inte något nödvändigt för mänskligt liv tillbaka eller ens för artens välbefinnande i stort; det är helt enkelt en bekvämlighet, en bekvämlighet som vi i Väst för inte så många decennier sedan klarade oss förutan och aldrig trodde vi skulle behöva i vardagen. Om industrin skulle stängas skulle förvisso ett antal personer förlora sina jobb, och en viss olägenhet för de nuvarande användarna skulle uppstå, men resultatet skulle bli en kraftig minskning av mängden koldioxid och vissa andra växthusgaser skulle upphöra placeras i atmosfären. Borde nu inte klimataktivister arbeta just nu för att stänga denna industri, och bör de inte börja med att bojkotta den själva? Självfallet skulle det vara så. Men industrin i fråga är den kommersiella flygbranschen.
Och då är ingen i klimatrörelsen aktiv i att protestera mot den kommersiella flygtrafiken, och ytterst få av dem är även villiga att skära ner på sin flygtid, trots det kommersiella flyget bidrar till de problem rörelsen hävdar att de bekämpar.
Å andra sidan, klimataktivister är angelägna om att stänga kolgruvor. Vad är den viktigaste skillnaden mellan kolbrytning och kommersiella flygtrafiken? Kolbrytning ger lön för det arbetande folket; kommersiella flygresor ger bekvämligheter för den rika Södermalmska eliten.
