lördag 18 april 2015

Bestämmanderätten

Det är en motstridig och förvirrad värld av draksådd vi lever. Men dess problem med ackumulerad rikedom för de få är inte nytt, problemen antar bara nya former. I Sparta under det andra århundradet f.Kr. utvecklades också en spricka mellan den härskande eliten och allmänhetens människomassa, detta strax efter de peloponnesiska krigen. De som styrdes och beskattades krävde en förändring eftersom klyftan mellan rika och fattiga hade blivit så stor och iakttagbar att den inte kunde tolereras. En rad radikala monarker, Agis IV, Kleomenes III och Nabis, skapade då en struktur för att återuppliva staten. Adeln skickades i exil; magistratsdiktaturen avskaffades; slavar fick sin frihet; alla medborgare fick sin rösträtt åter; och markandelar konfiskerades från de rika delades ut till de fattiga; något som ECB knappast skulle tolerera i dagens Grekland. Den tidiga romerska republiken, hotades av detta exempel och skickade snabbt ut sina legioner under Titus Quinctius Flamininus för att krossa det rebelliska Sparta. Enligt Livy var detta svaret från Nabis, kungen av Sparta på den attacken; och i dessa ord känns kylan och ilskan och värdigheten hos en man som vet att historien kommer ge honom rätt:

Do not demand that Sparta conform to your own laws and institutions. [...] You select your cavalry and infantry by their property qualifications and desire that a few should excel in wealth and the common people be subject to them. Our lawgiver did not want the state to be in the hands of a few, whom you call the Senate, nor that any one class should have supremacy in the state. He believed that by equality of fortune and dignity there would be many to bear arms for their country.