Påsken är över. Messias är fortfarande inte återkommen och vägen mot den yttersta dagen fortsätter. I de polyteistiska samhällena som föregick kristendomens attack på det mänskliga medvetandet, där olika maktgrupper samverkar och konkurrerade med varandra, förelåg en bättre grund för att se makten manifesterad i flera former. Något man ser tydligare efter att ha läst: The Closing of the Western Mind: The Rise of Faith and the Fall of Reason.Större enhetlighet kan man vänta sig i ett samhälle, som bygger på en långtgående centralisering av ekonomisk och politisk makt. I det sönderfallande Romerska imperiets kölvatten var monoteismen ett bättre underlag för att kontrollera allt; monoteismen är förutsättningen för ett auktoritärt styrt samhälle där makten samlas hos en enda person eller institution. Den grekiska religionens utveckling från polyteism till en allt starkare monoteistisk tendens, har sin motsvarighet i den politiska utvecklingen och ett liknande samband finns i den egyptiska historien. Betydelsefullt är naturligtvis inte bara maktens former som en eller flera utan dess karaktär. Den övernaturliga makten är ju också förklaringsgrund till den maktlöshet människor upplever. Fattigdom är en följd av guds allvisa rådslag och den världsliga makten står under högre beskydd. Ge mig mina Gudar tillbaka!
