Januari och extremkyla, men vilka märker? Södermiljöska hipsters sitter i sina klimatkontrollerade bostadsbyggnader och om de hinner någon nyhetsrapportering mellan korvtillverkningen noterar de knappast de illavarslande tecknen på att livets väv rivs upp runt dem. Den industriella världen har blivit helt bortkopplad från naturen och vi i det skyddade Sverige ägnar oss lite uppmärksamhet åt sådana varningar. Snarare är intresset inriktat på att sortera rätt. Att vårt öde är bundet till planetens välbefinnande samt att vi bor i en chimär värld med massproducerade mat odlad med fossila bränslen, dricker vatten på flaskor i plast och vid läggdags dränker ljudet av civilisationen med elektroniska inspelningar av havsvågor och skogsljud, ignoreras överlag. Men det just idag mest absurda är vi med hjälp av epitetet ”Eko” låter kapitalismen utvinna pengar på jordens döende livsmiljöer genom att utnyttja den ”gröna” branschen; ekoturism, ekomat och ekobilar i de sista av vårt levnadssätts antropocentriska oxymoron.
Evig marknadsföring via TV, internet, radio, skyltar, tidningstryck har skapat en oändlig cykel av åtrå till konsumtion, bränslepåfyllning av upplevelser och handelsvaror reducerar individen till en inköpsenhet. . .där varje köp av nytt fyller upp jordens kolsänkor, försurar haven och stänger ute solen. Vår kultur undviker det enkla faktum att mänskligheten är sårbar och beroende av jorden, att livet är skört och sammankopplat.
